Hoppa till innehållet

stans

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även -stans.

språk: svenska, ordklass: subst, problem: industriverktyg

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av stans  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ stans stansen
Genitiv stans stansens
Böjningar av stans 3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stans stansen stanser stanserna
Genitiv stans stansens stansers stansernas
Böjningar av stans 4 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stans stansen stansar stansarna
Genitiv stans stansens stansars stansarnas

stans

  • uttal: stansstans (betydelse 1-4), sta:ns (5-6)
  1. viss plats (framför allt som led i sammansättningar, -stans)
    Har du kollat någon mer stans?
    Etymologi: Fornsvensk bildning till stad.
  2. ställning, sätt att stå på (särskilt inom fäktning)
    Etymologi: Ytterst av latin stare, "att stå".
  3. (poesi) ett versmått
  4. (verktygsmaskiner) redskap för hålslagning
    Besläktade ord: stansa, stansare, stanseri, stansning
  5. böjningsform av stad
  6. böjningsform av sta

Översättningar

[redigera]