kam

kam

1. (redskap) liten stel skivformig stomme med regelbundna, parallellt radade tenar (s.k. tänder) utmed ena eller vardera långsida, avsett som redskap till att reda ut, ordna eller rensa hår (trassligt hår, päls, man)

   Sammansättningar: vävkam

   Besläktade ord: kamma

   Jämför: borste

2. (naturgeografi) förhöjning i landskapet

   Synonymer: krön, rygg, höjdrygg

   Sammansättningar: bergskam

3. (nautik) toppen på en våg

   Sammansättningar: böljkam, vågkam

   Synonymer: vågkrön, vågrygg, vågspets, vågtopp

4. (om utväxt, geometrisk form) långsmal långsträckt upphöjning upptill något, exempelvis en lodrät skiva eller valliknande utväxt (i genomskärning ogival eller skarp), följande kurvaturen på höjden

   Användning: (utvidgad) om utväxt på huvudet eller ryggen hos djur, plagg eller ting i allmänhet, (särskilt) om kroppsliga utväxter på huvudet hos hönsfåglar eller dylik fjäderprydnad hos andra fåglar.

   Hyponymer: hjälmkam, tuppkam

   Etymologi: Troligen bildigt härledd från tuppkam, i sig bildlig efter likheterna med redskapet ”kam”.

   Sammansättningar: hjälmkam, kamhjälm, tuppkam

Etymologi: Av fornsvenska kamber (jämför isländska kambur), av urgermanska *kamba-z, *kambian- (jämför engelska comb), av urindoeuropeiska *gombhos, av *gembh- eller *g'ombh-, "bita", "tand" (jämför grekiska γόμφος, "bult, nagel", och γομφίος, ("kindtand"), fornslaviska zabo, varav bland annat ryska зуб, ("tand"), och sanskrit jambha, ("huggtand")).^[1][2][3]

Fraser: dra alla över en kam (skära alla över samma kam)

kam u

1. sol

kam

1. böjningsform av kommen