im-

im- (prefix)

1. (assimilerad) variant av prefixet in-; som har motsatt egenskap

   Diverse: Beror i svenska på samma logik som i några andra språk men mindre brukligt, till exempel "imbalance" (engelska) → "obalans" (svenska)

   Sammansättningar: imperfekt, impotens, improduktiv

2. (assimilerad) variant av prefixet in-; som har går utifrån inåt

   Diverse: Beror i svenska på samma logik som i några andra språk men mindre brukligt, till exempel "impossible" (engelska) → "omöjlig" (svenska)

   Sammansättningar: immission, implantat, import

   Antonymer: ex-

Användning: Används framför ord som börjar på m (t.ex. "immission") och p (t.ex. "import").

im- (prefix)

1. (assimilerad) variant av prefixet in-; som har motsatt egenskap

   Sammansättningar: impossible

2. (assimilerad) variant av prefixet in-; som har går utifrån inåt

   Sammansättningar: immission, implantat, import

   Antonymer: ex-

Användning: Används framför ord som börjar på b (t.ex. "imbalance"), m (t.ex. "immortal") och p (t.ex. "impatient").

im-

1. im-;

   prefix som ger sammansättningar med adjektiv som har uddljud m eller p en negativ mening

   Sammansättningar: immateriell, immobil, implausibel