hind

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hind  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hind hinden hindar hindarna
Genitiv hinds hindens hindars hindarnas

hind

  1. fullväxt hona av hjortdjur
    Etymologi: Av fornsvenska hind, av fornnordiska hind, av urgermanska *hindiz f.

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av hind 
Positiv hind
Komparativ hinder
Superlativ hindmost
 
Adverbavledning

hind

  1. bakre

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hind  Singular Plural
Nominativ hind hinds
Genitiv hind's hinds'

hind

  1. hind