finlandssvenska

Wikipedia har en artikel om:
finlandssvenska

Svenska

Böjningar av finlandssvenska 1.	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finlandssvenska	finlandssvenskan
Genitiv	finlandssvenskas	finlandssvenskans

Böjningar av finlandssvenska 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finlandssvenska	finlandssvenskan	finlandssvenskor	finlandssvenskorna
Genitiv	finlandssvenskas	finlandssvenskans	finlandssvenskors	finlandssvenskornas

övergripande benämning på den svenska språkvarietet som talas av den svenskspråkiga befolkningen i Finland (finlandssvenskan delas i sin tur upp i flera dialekter)
Se även: högsvenska
kvinna från Finland som tillhör den svenskspråkiga folkgruppen
Etymologi: Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen Studentbladet med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en kvinna som tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finlandssvenska", i bruk.

Då man särskilt vill framhålla att en kvinna från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finska" begagnas.
Om man däremot vill särskilt framhålla att en kvinna från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvenska" begagnas.
Benämningen "finländska" är ett samlingsnamn för en kvinna från Finland, oavsett etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländska" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en kvinna från Finland.
Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finska", "finländska" och "finlandssvenska".

språk

kvinna

finlandssvenska