en

Se även -en och én.

en

1. (ISO 639-1) kod för språket engelska

en

• uttal: eːn, ɛn, (vissa dialekter) en

1. talet 1, bland annat vid räkning

   En, två, tre...

   Jag har gjort fyra uppgifter, så nu återstår bara en.

Etymologi: Av fornsvenska ēn, av fornnordiska einn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Synonymer: ett

Homofoner: än, N, n

Sammansättningar: tjugoen, trettioen, fyrtioen osv.

Se även: första

en

1. ungefär; omkring

   Jag kommer hem om en 20 minuter.

Etymologi: Av fornsvenska ēn, av fornnordiska einn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Homofoner: än, N, n

Tabell över artiklar	Obestämda	Bestämda
		Dubbel bestämdhet		Enkel bestämdhet
	Singular	Singular	Plural	Singular	Plural
Utrum	en	den	de, dom1	denna, denne2	dessa
Neutrum	ett	det		detta
Not: En vardaglig variant. Maskulin.

en

1. obestämd artikel singular utrum

   En mus.

Etymologi: Av fornsvenska ēn, av fornnordiska einn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Homofoner: än, N, n

Jämför: ett

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Dativ Possessiva pronomen Reflexiva pronomen Reflexiva possessiva pronomen Utrum Neutrum Plural Utrum Neutrum Plural 1:a person singular jag mig, mej1 min mitt mina mig, mej1 min mitt mina 2:a person singular du dig, dej1 din ditt dina dig, dej1 din ditt dina 3:e p. sing. maskulinum han honom hans sig, sej1 sin sitt sina 3:e p. sing. femininum hon henne hennes 3:e p. sing. könsneutralt hen3 hen3, henom3, 4 hens3 3:e p. sing. utrum den dess 3:e p. sing. neutrum det dess 1:a person plural vi oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra 2:a person plural ni, I2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 3:e person plural de, dom1 dem, dom1 deras sig, sej1 sin sitt sina Opersonliga pronomen man, en5 en ens sig, sej1 sin sitt sina Not: Vardagligt Högtidligt "Han" och "hon" betydligt vanligare än "hen" "Hen" betydligt vanligare än "henom" Dialektalt; kan vara kontroversiellt vid icke-dialektal användning Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

en

1. objektsform av man

   Det man inte vet skadar en inte.

2. (vardagligt, dialektalt) man

   Vad kan en göra åt det?

   1896: "Fredlös", ur "Stänk och flikar", Gustaf Fröding:

   [...] det kan en väl önska, men djävlar anamma,
   det gör väl detsamma,
   en föds och föröds, tills en dör.

   1963: Emil i Lönneberga (Rabén & Sjögren), Astrid Lindgren:

   ”Annars vet man inte att det är soppa”, sa Emil, det vill säga egentligen sa han så här: ”Anners vet en inte att dä ä söppe.”

3. (dialektalt) honom, 'an

   Har'u sett'en idag?

   Varianter: 'n

   Homofoner: än, N, n

   Användning: Till skillnad från na (henne) finns här risk för att ordet i skrift förväxlas om det står självt, varvid man brukar föredra att dra samman det med föregående ord

4. syftar tillbaka på det tidigare nämnda substantivet

   Jag ville ha en gul godis så vad är det här för någon röd en?

   Jag vill hellst ha en fin en.

   Användning: Om substantivet är i neutrum används ett

Etymologi: Av fornsvenska ēn, av fornnordiska einn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Böjningar av en	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	en	enen	enar	enarna
Genitiv	ens	enens	enars	enarnas

en

1. (träd) en vintergrön barrväxt, en buske eller ett träd med tätt grenverk och vassa barr, av arten Juniperus communis inom släktet enar (Juniperus) och familjen cypressväxter (Cupressaceae)

   Ibland hör man också talas om enen som nordens cypress

   Etymologi: Av fornsvenska ēn, av fornnordiska *æiniʀ, av urgermanska *jainjaz

   Besläktade ord: ene

   Sammansättningar: enbacke, enbuske, enbär, enbärsbrännvin, enris, enruska, ensläktet

en

1. och

Etymologi: Av nederländska en, av medelnederländska ende, av fornlågfrankiska ande, av urgermanska *andi, av urindoeuropeiska *h₂énti

Tabell över artiklar	Obestämda	Bestämda
	Singular	Singular	Plural
Maskulin	en	den	de
Feminin	ei
Neutrum	et	det

en

1. en, ett (obestämd artikel maskulin)

Tabell över artiklar	Obestämda	Bestämda
	Singular	Singular	Plural
Utrum	en	den	de
Neutrum	et	det

en

1. en (obestämd artikel utrum)

en u (neutrum et)

1. en

Varianter: én

Etymologi: Av fornnordiska einn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Användning: Tryckstarkt en skrivs én; varianten een avskaffades 1955.

en

1. i

Böjningar av det negativa verbet	Indikativ, konditionalis och potentialis		Imperativ
	Singular	Plural	Singular	Plural
1:a person	minä en	me emme	–	älkäämme
2:a person	sinä et	te ette	älä	älkää
3:e person	hän/se ei	he/ne eivät, (vard.) ne ei	älköön	älkööt
Passiv	ei		älköön

en

1. första-person singular av det negativa verbet; inte; uttrycker nekande

   –Mennäänkö kahville? –Ei, en pääse vielä töistä.

   –Ska vi fika? –Nej, jag slipper inte från jobbet än.

   Se även: enkä

   Grammatik: Det negativa verbet saknar grundform. Jämför engelska don't och doesn't.

en

1. men

en

• uttal: ɑ̃

1. i
2. in i; anger förändring av läge
3. till; anger förändring av läge

   Cet été, nous allons aller en Norvège.

   I sommar ska vi åka till Norge.

4. på; anger användning av språk

   Vous pouvez dire ça en allemand ?

   Kan du säga det där på tyska?

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ Dativ Possessiva pronomen Possessiva determinativer Disjunktiv Reflexiv Disjunktiv reflexiv Lokativ (à) Genitiv (de) Singular Plural Singular Plural Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum 1:a person singular je, j'2 me, m'2 me, m'2 (le) mien (la) mienne (les) miens (les) miennes mon ma, mon2 mes moi me, m'2 moi à moi de moi 2:a person singular tu te, t'2 te, t'2 (le) tien (la) tienne (les) tiens (les) tiennes ton ta, ton2 tes toi te, t'2 toi à toi de toi 3:e person singular maskulinum il le, l'2 lui (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses lui se, s'2 soi y en 3:e person singular femininum elle la, l'2 lui3 (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses elle se, s'2 soi y en 1:a person plural nous nous nous (le) nôtre (la) nôtre (les) nôtres (les) nôtres notre notre nos nous nous nous à nous de nous 2:a person plural1 vous vous vous (le) vôtre (la) vôtre (les) vôtres (les) vôtres votre votre vos vous vous vous à vous de vous 3:e person plural maskulinum ils les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs eux se, s'2 soi y en 3:e person plural femininum elles les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs elles se, s'2 soi y en Not: Används även som andra person singular för att uttrycka artighet. Verb böjs då efter andra person plural, medan adjektiv fortfarande böjs i singular. Används då nästa ord börjar med vokal. Vid prepositionell dativ används elle: à elle.

en

1. genitiv av il/elle/ils/elles

   J’en rêve.

   Jag drömmer om det.

   Användning: en används i stället för de + il(s)/elle(s) som prepositionsobjekt. Ordföljden blir du subjekt, objekt, verb.

en

• uttal: ɛn, ɪn

1. och

en

1. i

en

1. men

en (אין)

1. i
2. på

en

1. och

Etymologi: Av medelnederländska ende, av fornlågfrankiska ande, av urgermanska *andi, av urindoeuropeiska *h₂énti

en

1. i
2. på