Hoppa till innehållet

plikt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Wikipedia har en artikel om:
plikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av plikt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ plikt plikten plikter plikterna
Genitiv plikts pliktens plikters plikternas

plikt

  1. skyldighet att utföra, eller låta bli att utföra, en viss handling
    Synonymer: skyldighet
    Besläktade ord: förpliktelse
    Sammansättningar: anmälningsplikt, civilplikt, närvaroplikt, pliktetik, pliktkänsla, pliktskyldig, plikttrogen, skolplikt, väjningsplikt, värnplikt
    Se även: åtagande, tacksamhetsskuld, tvång
  2. (ålderdomligt) bot, bötesstraff
    1. (golf, överfört) straff för en viss regelöverträdelse som innebär att ett slag adderas till totalen
      Du råkade röra bollen där, så det blir ett slag i plikt.
      Jämför: straff
      Besläktade ord: plikta
      Sammansättningar: pliktslag
  3. utrymme i båt vid förstäven, men även vid akterstäven
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska plikt, av medellågtyska plicht.[1] Besläktat med pläga.
Se även tesaurus: Drivfjäder, Arbete, Ansträngning, Lydnad, Tvång, Förlust, Plikt, Bestraffning, Ansvarspåföljd

Översättningar

Källor

  1. Svensk etymologisk ordbok: "plikt", läst 2024-02-03