mort

mort

1. mört

mort f

• uttal: mɔʁⓘ

1. död

   Synonymer: fin, trépas, décès

   Etymologi: Av latinets mortem, ackusativ av mors, "död". Ytterst av urindoeuropeiska *mr̥-, *mr̥-to-, "död". Besläktat med svenska mord, mörda, mördare.

2. död person, i synnerhet man

   Synonymer: défunt

   Etymologi: Av mort, "död".

Besläktade ord: morte

mort

• uttal: mɔʁ

1. död

   Synonymer: décédé

   Antonymer: vivant

   Etymologi: Av fornfranska mort med samma betydelse, av latinska mortuus med samma betydelse, perfektparticip aktiv av morior, "jag dör". Egentligen perfektparticip av mourir, "att dö".

mort

1. böjningsform av mourir

mort

1. (femininum) död
2. död person; avliden, döing

mort

1. död

mort

1. böjningsform av morir

   45.000 abelles han mort

   45 000 bin har dött

mort

1. böjningsform av morren

mort

1. död

   Antonymer: viu

   Besläktade ord: muri, moarte

mort m

1. mord

mort

1. mörda