Tor
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av Tor | |
|---|---|
| utrum | Singular |
| Nominativ | Tor |
| Genitiv | Tors |
Tor
- (nordisk mytologi) asagud i nordisk mytologi, son till asen Oden och asynjan Jord, make till asynjan Siv, som skapar åska när dennes stridshammare Mjölner anslår i fiender (inom viss mån en åskgud)
- 1887: Fädernas gudasaga, Viktor Rydberg:
- Hunne Tor i god tid att fälla Rungner, kunde han komma Tjalve till hjälp.
- Hunne Tor i god tid att fälla Rungner, kunde han komma Tjalve till hjälp.
- 1961: Vårt kulturarv 1 Kulturgrundvalen, Per Krarup:
- Torsdagen var helig, och man offrade till Tor för fred och god skörd.
- Torsdagen var helig, och man offrade till Tor för fred och god skörd.
- 2017: Riktiga vikingar, Bengt-Erik Engholm:
- Åskan har en otrolig kraft och det är inte konstigt att folk tänkte på Tor som den mäktigaste av gudarna, och de hejade på hans kamp mot jättarna.
- Åskan har en otrolig kraft och det är inte konstigt att folk tänkte på Tor som den mäktigaste av gudarna, och de hejade på hans kamp mot jättarna.
- Sammansättningar: tordön, torsdag, torshammare, torshelgd, torsmånad, torsvigg
- Fraser: vid Tors hammare
- 1887: Fädernas gudasaga, Viktor Rydberg:
- ett mansnamn[1]
- ett efternamn
- Etymologi: Av fornsvenska Þōr, av fornnordiska Þórr, med runor skrivet ᚦᚢᚱ (”þur”), en sammandragning av ett tidigare urnordiska *ᚦᛟᚾᚨᚱ (”þonar; jämför: Oden, Tyr”), arkaiserat ungefär ”Dånar” eller ”Tonar” (”han som gör dån, dvs åska”), från ett urgermanska *Þunraz, substantivering av ett adjektiv *þunraz (”åskande; dundrande”), från vilket kommer bland andra svenska dunder, tyska Donner, engelska thunder (”åska, dunder”), till samma stam som svenska dån och dön, längre bak även ton. Äldre germanska namnvarianter är fornhögtyska ᚹᛁᚷᛁᚦᛟᚾᚨᚱ (”wigiþonar”), Donar, fornengelska Þunor och fornsaxiska Thunær. Huruvida namnet i äldre tid associerades med åskan eller åskguden - eller bådadera - kan ej utläsas från historiska källor.[2] Det liknande namnet Tore och den feminina formen Tora är ursprungligen kortformer av mansnamn respektive kvinnonamn med förleden Tor-, som var rikligt namnbildande under vikingatid och medeltid i namn som Torbjörn, Torborg, Torleif, Torsten, Torgny, Torvald och Torun samt i namn på diverse platser som exempelvis Färöarnas huvudstad Torshamn.
Översättningar
[redigera]åskgud
- alemanniska: Donar
- bayerska: Donar
- bokmål: Tor (no)
- danska: Thor (da), Tor (da)
- engelska: Thor (en)
- esperanto: Toro
- fornengelska: Þunor
- fornhögtyska: ᚹᛁᚷᛁᚦᛟᚾᚨᚱ (wigiþonar); Donar
- fornnordiska: Þórr
- fornsaxiska: Thunær
- frisiska: Tonger
- färöiska: Tórur
- isländska: Þór (is)
- latin: Thorus
- nynorska: Tor (nn)
- saterfrisiska: Thuner
- tyska: Thor (de), Donar (de)
Bokmål
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av Tor | |
|---|---|
| Singular | |
| Nominativ | Tor |
| Genitiv | Tors |
Tor
Tyska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av Tor , n | ||||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Singular | Plural | ||
| Nominativ | das | Tor | die | Tore |
| Genitiv | des | Tors | der | Tore |
| Dativ | dem | Tor | den | Toren |
| Ackusativ | das | Tor | die | Tore |
Tor n
- Sammansättningar: Einfallstor, Scheunentor, Stadttor, torarm, Tordifferenz, Torpfosten, torreich
| Böjningar av Tor , m | ||||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Singular | Plural | ||
| Nominativ | der | Tor | die | Toren |
| Genitiv | des | Toren | der | Toren |
| Dativ | dem | Toren | den | Toren |
| Ackusativ | den | Toren | die | Toren |
Tor m
Källor
[redigera]- ↑ Namn - nyfödda pojkar 2018, topp 100 Thor på plats 96. Läst 31 januari 2019.
- ↑ Peterson, Lena: Nordiskt runnamnslexikon (PDF) (2007). Läst 2021-01-26.
- ↑ Statistisk sentralbyrå: Mest brukte jentenavn. 1880-2020 Läst 2021-02-16. Namnet Tor var det femte populäraste pojknamnet i Norge år 1960-61, och hör till de mest populära namnen i Norge mellan 1935-80, då namnet halkade ut topp 10.