Hoppa till innehållet

Charlotte Kalla

Från Wikipedia
Charlotte Kalla
20190228 FIS NWSC Seefeld Medal Ceremony Team Sweden 850 5868 Charlotte Kalla.jpg
Charlotte Kalla i februari 2019.
LandSverige Sverige
SportLängdskidåkning
KlubbPiteå Elit
TränareMagnus Ingesson
SkidorFischer
PjäxorAlpina
Född22 juli 1987 (37 år)
Tärendö församling, Norrbottens län
Längd162 cm
Diverse
Världscupdebut15 mars 2006
Aktiva år2006–2022
Webbplatscharlotte-kalla.se
Olympiska spelen
Deltagande4 (2010, 2014, 2018, 2022)
Medaljer9
Guldmedaljer3
Världsmästerskap
Deltagande8 (20072021)
Medaljer13
Guldmedaljer3
Världscupen
Säsonger16 (2020/2021 inräknad)
Vinster12 individuella
3 i lag
Pallplatser59 individuella
15 i lag
        Medaljer
Olympiska spel
Guld Vancouver 2010 10 km fristil
Guld Sotji 2014 4 x 5 km
Guld Pyeongchang 2018 Skiathlon
Silver Vancouver 2010 Sprintstafett
Silver Sotji 2014 Skiathlon
Silver Sotji 2014 10 km klassiskt
Silver Pyeongchang 2018 10 km fristil
Silver Pyeongchang 2018 4 x 5 km
Silver Pyeongchang 2018 Sprintstafett
Världsmästerskap
Guld Holmenkollen 2011 Sprintstafett
Guld Falun 2015 10 km fristil
Guld Seefeld 2019 4 × 5 km stafett
Silver Holmenkollen 2011 4 × 5 km stafett
Silver Val di Fiemme 2013 4 × 5 km stafett
Silver Val di Fiemme 2013 Sprintstafett
Silver Falun 2015 4 × 5 km stafett
Silver Lahtis 2017 10 km klassiskt
Silver Lahtis 2017 4 × 5 km stafett
Brons Liberec 2009 4 × 5 km stafett
Brons Falun 2015 15 km skiathlon
Brons Falun 2015 30 km klassiskt
Brons Lahtis 2017 15 km skiathlon
Svenska mästerskap
Guld Åsarna 2007 10 km fristil
Guld Åsarna 2007 Sprint
Guld Orsa 2008 30 km fristil
Guld Sundsvall 2009 Skiathlon
Guld Sundsvall 2009 10 km fristil
Guld Åsarna 2009 30 km klassiskt
Guld Piteå 2010 Sprintstafett
Guld Piteå 2010 10 km fristil
Guld Skellefteå 2010 30 km fristil
Guld Sundsvall 2011 Jaktstart
Guld Östersund 2012 10 km fristil
Guld Östersund 2012 Skiathlon
Guld Falun 2013 10 km fristil
Guld Boden 2013 Sprintstafett
Guld Boden 2013 30 km fristil
Guld Umeå 2014 Skiathlon
Guld Umeå 2014 Stafett
Guld Umeå 2014 10 km klassiskt
Guld Åsarna 2014 30 km klassiskt
Guld Örebro 2015 Skiathlon
Guld Örebro 2015 Stafett
Guld Örebro 2015 10 km fristil
Guld Kalix 2015 Sprintstafett
Guld Kalix 2015 30 km fristil
Guld Piteå 2016 10 km klassiskt
Guld Piteå 2016 Stafett
Guld Piteå 2016 Skiathlon
Guld Gällivare 2016 30 km klassiskt
Guld Söderhamn 2017 10 km klassiskt
Guld Söderhamn 2017 Skiathlon
Guld Söderhamn 2017 Stafett
Guld Umeå 2017 30 km fristil
Guld Skellefteå 2018 15 km fristil
Guld Skellefteå 2018 10 km fristil
Guld Skellefteå 2018 30 km klassiskt
Guld Piteå 2022 15 km fri stil
Guld Piteå 2022 Stafett
Silver Piteå 2010 Skiathlon
Silver Piteå 2010 Sprint
Silver Sundsvall 2011 Sprint
Silver Sundsvall 2011 10 km klassiskt
Silver Östersund 2012 Sprint
Silver Torsby 2012 30 km klassiskt
Silver Gällivare 2016 Sprintstafett
Silver Umeå 2017 Sprintstafett
Silver Sundsvall 2019 10 km klassiskt
Silver Sundsvall 2019 Stafett
Brons Falun/Borlänge 2008 Stafett
Brons Kalix 2021 Stafett
Brons Kalix 2021 Sprintstafett
Brons Kalix 2021 30 km fristil
Brons Piteå 2022 10 km klassiskt
Brons Piteå 2022 30 km klassiskt
Världsmästerskap för juniorer
Guld Kranj 2006 10 km skiathlon
Guld Tarvisio 2007 10 km skiathlon
Guld Tarvisio 2007 5 km fristil
Silver Kranj 2006 4 × 3,3 km stafett
Silver Tarvisio 2007 Sprint
Silver Tarvisio 2007 4 × 3,3 km stafett
Brons Kranj 2006 5 km klassiskt
Senast uppdaterad: 27 februari 2021

Marina Charlotte Kalla, född 22 juli 1987 i Tärendö, Norrbottens län,[1] är en svensk före detta längdskidåkare som med sina nio OS-medaljer är Sveriges främsta kvinnliga olympier genom alla tider[2]. I och med två individuella OS-guld (10 km fristil/ OS Vancouver 2010 och 15 km skiathlon/ OS Pyeongchang 2018) och ett individuellt VM-guld (10 km fristil/ VM Falun 2015) var hon också den första svenska kvinnliga längdskidåkaren att vinna individuella guld i både OS och VM.

Kalla har totalt 50 SM-medaljer. Hon har vunnit 29 individuella guld, samt ytterligare 7 guld i stafetter. Hon tog sin första SM-medalj i Åsarna 2007 (guld på 10 km fristil) och sin senaste i Piteå 2022 (guld på 15 km). Hon har också haft stora framgångar i världscupen i längdskidor med totalt 59 pallplatser, varav 12 vinster individuellt.[3]

Efter år 2008 belönades Kalla med Jerringpriset sedan hon som första svenska längdskidåkare vunnit Tour de Ski. På Idrottsgalan 2011 utsågs hon till Årets kvinnliga idrottare 2010.

Kalla har efter sina insatser i skidspåren fått en staty rest efter sig i hemorten Tärendö.[4]

Den 22 mars 2022 meddelade Charlotte Kalla att hon avslutar sin tävlingskarriär efter SM-tävlingarna i Piteå i mars 2022.[5][6]

Charlotte Kalla lärde sig åka skidor som sjuåring, hemma i norrbottniska Tärendö.[7]

Juniorkarriären

[redigera | redigera wikitext]

I februari 2006 vann Kalla sitt första guld vid junior-VM, där hon vann skiathlon på 10 km.[8] Från samma mästerskap vann hon även ett silver på stafetten[9] och ett brons i 5-kilometersloppet.[8]

junior-VM i Tarvisio i Italien mars 2007 tog Kalla guld på såväl 5 kilometer fristil[10] som 5 + 5 kilometer skiathlon[11] samt silver i sprint.[12] Hon ingick även i Sveriges damlag i stafett, som tog silver.[11] 2007 fick Kalla Sixten Jernbergpriset [13] för sina insatser under SM det året då hon tog två SM-guld.

Fristilsåkaren Kalla kämpar här mot Riitta-Liisa Roponen och Ingrid Aunet Tyldum vid ett världscuplopp i Falun 2008.

I februari 2007 gjorde Kalla sin VM-debut i seniorsammanhang vid VM i Sapporo i Japan. Där kom hon 7:a på den tuffa skiathlonbananShirahatayama-stadion. Efter det inledande klassiska loppet växlade Kalla först av alla. Kalla följde upp sjundeplatsen med en femte plats på 10 km fristil och blev därmed ånyo bästa svenska.

Sitt stora internationella genombrott på seniornivå fick Kalla då hon vann Tour de Ski 2007/2008 före finländskan Virpi Kuitunen.[14] I den totala världscupen säsongen 2007/2008 slutade hon på fjärde plats. Hon tilldelades Jerringpriset 2008[15] och var en av huvudkandidaterna till att få Svenska Dagbladets guldmedalj.[16]

Säsongen 2008/2009 vann hon världscuppremiären i Gällivare. Inför Tour de Ski 2008/2009 drog hon på sig en förkylning och missade därmed chansen att försvara sin titel.[17] I VM i Liberec 2009 körde hon sista sträckan i damernas stafettlag som tog brons. På sin sträcka körde hon upp Sverige från en sjätteplacering. Hennes främsta individuella placering blev en 7:e-placering i sprint efter två fall i semifinalen. Kalla hade stora förväntningar på sig inför den avslutande 3-milen men slutade på 18:e plats.

OS-året 2010

[redigera | redigera wikitext]
Kalla vid OS 2010

Olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver var Kallas första OS i karriären. Mästerskapet inleddes med 10 km fristil, ett lopp som Kalla vann, sex sekunder före estländskan Kristina Šmigun-Vähi.[18] Fyra dagar senare slutade hon åtta i dubbeljakten. Några dagar senare blev det ytterligare en medalj då hon tillsammans med Anna Haag vann silver i sprintstafetten.[19] I det avslutande loppet på 30 km klassisk stil slutade hon på sjätte plats, knappt 18 sekunder efter Aino-Kaisa Saarinen som knep bronset.

Sommaren 2010 avtäcktes en staty av OS-mästarinnan Kalla hemma i Tärendö.[20]

Efter OS förväntade sig många att Kalla skulle utvecklas till en åkare som skulle ta många guldmedaljer i kommande mästerskap. Det blev dock inga individuella medaljer i vare sig VM 2011 eller VM 2013. Däremot deltog hon i stafettlag och sprintstafettlag som i de båda VM-turneringarna sammanlagt nådde ett guld och tre silver. Höjdpunkten kom i 2011 års VM i Holmenkollen där hon tillsammans med Ida Ingemarsdotter vann guldet i sprintstafetten.

I maj 2012 skrev Charlotte Kalla på för Piteå Elit och lämnade därmed sin tidigare klubb IFK Tärendö.[21]

I februari 2013 tränade Kalla med det norska landslaget. Hon insåg då att hon tränade för lite och inte tillräckligt omfattande med sina 830 timmar per träningsår då norskorna låg på mellan 900 och 950. Detta kom som en överraskning för såväl Kalla som hennes tränare. Ingesson menade också att Kalla måste träna mer på stakning.[22]

Säsongen 2013/2014 blev säsongen då det lossnade i den klassiska åkningen. Den 7 december slutade hon tvåa i ett världscuplopp, före de norska stjärnorna Therese Johaug och Marit Bjørgen.[23]

OS-året 2014

[redigera | redigera wikitext]
Kalla stakar under Royal Palace Sprint, mars 2013. Efter svensk-norsk samträning vintern 2013 ändrade hon sitt träningsupplägg, som också gav framgångar vid OS 2014

Olympiska vinterspelen 2014 i Sotji inleddes med skiathlon över 15 km, och liksom under föregående OS så vann Kalla en medalj på det inledande loppet, denna gång ett silver. Hennes klassiska stil hade förbättras under säsongen varför hon stod som en stark medaljkandidat innan loppets start. Hon genomförde loppet på ett taktiskt sätt där hon i den sista backen gjorde ett ryck. Den som kunde följa var norskan Marit Bjørgen, och det var till slut hon som skulle utmana Charlotte om guldmedaljen. I den sista kurvan svepte norskan förbi och gick i mål, två sekunder före Kalla.[24] Vid samma OS tog Kalla även silver på 10 km klassisk stil, efter polskan Justyna Kowalczyk.[25]

Kalla deltog två dagar senare i stafetten, som skulle sluta än bättre för Kalla och Sverige. Kalla påbörjade sin avslutningssträcka nästan 26 sekunder efter ledning och knappt åtta sekunder före jagande Norge med Marit Bjørgen.[26] Kalla, som efter bland annat Emma Wikéns starka andrasträcka märkt att det svenska laget för dagen hade utmärkta skidor, tittade dock aldrig bakåt utan började metodiskt ta upp jakten på tätkvinnorna från Finland (Krista Lähteenmäki) och Tyskland (Denise Herrmann). Hon hjälptes också av att alla svenska funktionärer placerat ut sig längs banan och byggde upp hennes självförtroende med diverse tillrop.[27] Efter första varvet av två var halva avståndet upphämtat, och vid vallen strax före skidstadion hade Kalla hunnit upp ledarduon. Samtidigt hade avståndet bakåt till Norge och Frankrike utökats med 20-30 sekunder. Vid kurvan in till upploppet skejtade Kalla förbi Lähteenmäki och Herrmann på innerspår, och tog sig sedan i mål en knapp sekund före tvåan Finland och trean Tyskland. Sveriges första damstafettguld i OS sedan 1960 (och första medaljen sedan 1968) var därmed ett faktum.[28] Stafettlagets prestation ledde till att laget tilldelades 2014 års bragdguld.[29]

Kalla 2014

Charlotte Kallas säsong började bra med tre segrar i Bruksvallarna mot de svenska åkarna. På världscuppremiären i Ruka blev hon trea på 10 km klassiskt, endast slagen av Therese Johaug och Marit Björgen. Kalla valde att avstå Tour de Ski för att få så bra uppladdning som möjligt till VM i Falun 2015.

Under VM i Falun 2015 var Kallas första distans skiathlon där hon bildade en tätgrupp med Therese Johaug och Astrid Jacobsen som drog ifrån resten av fältet. När de tre åkte upp för mördarbacken för sista gången gjorde Therese Johaug guldrycket och Charlotte Kalla slutade på tredjeplats. På 10 km fristil under VM i Falun 2015 vann Kalla guldet överlägset med 41 sekunder före tvåan Jessie Diggins. Kalla tog också under mästerskapet silver på stafetten där hon gjorde en mycket bra andrasträcka för Sverige och körde i kapp Norge. Hon fick köra andrasträckan på grund av att de klassiska banorna var jobbigare än skatebanorna och att Norge hade sitt starkaste kort där genom Therese Johaug. Kalla avslutade VM i Falun 2015 med att ta ett brons på 30 km klassisk stil där hon såg ut att tappa kampen om medaljerna men kom tillbaka och tog brons efter Therese Johaug och Marit Björgen. Charlotte Kalla kammade totalt hem fyra medaljer från hemma-VM. [30]

Efter säsongens slut ställde Kalla upp i Keb Classic, en tävling i skidalpinism på Kebnekaise. Hon tävlade i lag med Emelie Forsberg och Josefina Wikberg. De kom på andra plats, nio minuter efter vinnarna. [31]

Kalla satsade den här säsongen på Tour de Ski och världscupen, säsongen innehöll inget mästerskap och den största konkurrenten, Marit Björgen, var mammaledig. Men de riktigt bra resultaten uteblev, Kalla nådde enbart två pallplatser under hela säsongen vilket var hennes sämsta resultat någonsin, hon blev totalt femma i världscupen. I Tour de Ski kom hon på fjärde plats. [32] Efter en sjunde och en nionde plats i Falun gjorde dåvarande damtränaren Mattias Persson ett uttalande om att "Kalla kanske inte mår så bra i själen". Något han fick kritik för, inte minst från Kalla själv.[33] Kort efter säsongens slut meddelade Kalla att hon bryter med landslaget för att testa ett eget upplägg tillsammans med tränare Magnus Ingesson.[34] Efter världscupssäsongens slut deltog Kalla tillsammans med dåvarande sambon Anders Svanebo i Kungsledenrännet, ett 80 km långt skidlopp mellan Hemavan och Ammarnäs. Det var första gången ett mixat lag vann.[35]

Under försäsongsträningen drabbades Kalla av en skada i bröstryggen och tvingades lägga om sin träning.[36] Nästa bakslag kom vid världscuppremiären i finska Ruka då Kalla kom på 75:e plats i 10 km klassisk stil, något som visade sig bero på att hon drabbats av hjärtflimmer under loppet. [37] Hon stod över de tre följande världscuptävlingarna och gjorde sedan världscupcomeback i Tour de Ski, som hon ursprungligen hade tänkt stå över i sin satsning mot VM i Lahtis 2017. Efter en tuff inledning på touren där hon bland annat kom på 41:a plats i 5 km klassisk stil i Val Mustair vände det när touren kom till Italien där Kalla blev fyra på 5 km fritt i Toblach och sedan trea på 10 km klassisk stil i Val di Fiemme. [38]

Stafett- och sprintstafettlag med Kalla som deltagare har totalt (till och med 2018) erövrat tio OS- och VM-medaljer. Här är silverlaget i stafett från VM 2011.

Kallas första distans under VM i Lahtis 2017 var skiathlon där hon slutade på en tredjeplats efter silvermedaljören Krista Pärmäkoski och vinnaren Marit Björgen. Kalla föll på den klassiska delen men åkte snabbt ikapp täten. Efter övergången till fristil hamnade hon efter ledande Björgen och Pärmäkoski och det blev en kamp om bronset mot norskan Heidi Weng. [39] På 10 km klassisk stil under VM i Lahtis 2017 vann Kalla silver efter vinnaren Marit Björgen. Tillsammans med Anna Haag, Ebba Andersson och Stina Nilsson tog Kalla också VM-silver på stafetten 4x5 km där hon körde andrasträckan för Sverige. I och med den silvermedaljen tangerade Kalla Gunde Svans mästerskapsrekord, med 17 mästerskapsmedaljer vardera. [40] I den avslutande distansen på 30 km fristil såg Kalla ut att ha chansen att ta en 18:e mästerskapsmedalj men mot slutet av loppet bröt hon staven i en uppförsbacke och kunde inte följa med Marit Björgen och övriga norskor när de drog upp tempot. Kalla slutade på en sjunde plats. [41]

2017–2018 (OS i Pyeongchang 2018)

[redigera | redigera wikitext]

Kalla började säsongen med en vinst i minitouren i Ruka efter att ha åkt från Marit Björgen under jaktstarten. [42] Hon följde upp den vinsten med en seger i skiathlon i Lillehammer där hon kom i mål nästan tjugo sekunder före tvåan Heidi Weng. [43] Nästa världscupseger kom i Toblach på 10 km fristil där norska Ragnhild Haga var största konkurrent, drygt 5 sekunder efter Kalla. [44]

Kalla valde sedan att stå över Tour de Ski för att istället ladda upp på annat sätt inför OS.[45] Bland annat tävlade hon i Skandinaviska cupen i Piteå. Där kom hon trea i sprint, vann 10 km fri stil och kom tvåa i 20 km klassisk stil. I det sista världscuploppet före OS, i slovenska Planica, kom Kalla tvåa på 10 km klassisk stil efter Krista Pärmäkoski.[46]

Kalla inledde OS i Pyeongchang med en vinst i skiathlon. Med ungefär tre kilometer kvar av loppet gjorde svenskan ett ryck och ingen av konkurrenterna lyckades hänga med. Marit Björgen tog silver och Krista Pärmäkoski brons. I och med den vinsten slog Kalla Gunde Svans mästerskapsrekord i antal medaljer då hon vunnit 18 mästerskapsmedaljer och Svan 17 stycken.[47]10 km fristil några dagar senare var Kalla storfavorit men kunde inte matcha segraren Ragnhild Haga. Det blev ett silver för Kalla, exakt på dagen åtta år efter hennes första OS-medalj som hon tog i Vancouver 2010. Silvermedaljen innebar också att Kalla slog Agneta Andersson i antal OS-medaljer och är nu den svenska kvinnliga idrottaren med flest OS-medaljer.[48] I stafetten körde Kalla andrasträckan och fick precis som i Sotji 2014 göra en monstersträcka för att komma ikapp täten. Hon gick ut som femma: 25,8 sekunder efter ledande OAR men växlade över till Ebba Andersson bara 1,7 sekunder efter ledaren. Det blev till slut ett silver för det svenska laget.[49] Ny medaljchans blev det för Kalla i sprintstafetten som hon fick köra tillsammans med Stina Nilsson. I semifinalen bröt Kalla staven vid en växling och gick ut långt efter täten men Sverige kom tillbaka och tog sig vidare till finalen. På sistasträckan blev det en kamp om medaljerna med Norge och USA. Nilsson såg ut att ha kopplat greppet om guldmedaljen men Jessie Diggins spurtade om henne precis före mål och vann med 19 hundradelar. [50] Kalla tog därmed sin nionde OS-medalj och tangerade i och med det Sixten Jernbergs svenska rekord i antal OS-medaljer. [51] På den avslutande tremilen i klassisk stil blev Kalla utan medalj. Hon hängde med Björgen ett tag men fick sedan släppa och åkte länge om en silvermedalj tillsammans med Stadtlober från Österrike och finskorna Pärmäkoski och Niskanen. När halva loppet passerat bytte Kalla skidor men inte heller de nya skidorna var tillräckligt bra för att hon skulle kunna avancera till en pallplats. Hon slutade på en femte plats, 2,57 min efter segrande Björgen.[52] Kallas slutresultat i OS blev fyra medaljer, ett guld och tre silver.

I första loppet efter OS, tremilen i Holmenkollen, såg det länge ut som att hon hade chans att ta en pallplats men förlorade spurtstriden om tredjeplatsen till Ragnhild Haga. Efter loppet fick hon motta Holmenkollenmedaljen för sina insatser inom skidsporten.[53]

Under SM-veckan i Skellefteå inledde Kalla tävlingarna med en vinst på 15 km fristil, hon kom i mål 20 sekunder före Stina Nilsson som blev tvåa.[54] Några dagar senare tog hon sitt 27:e SM-guld, den här gången på distansen 10 km fristil. Hon kom i mål 24 sekunder före tvåan Ebba Andersson.[55] Kalla avslutade SM med att vinna tremilen i klassisk stil, återigen före Ebba Andersson.[56]

Inför säsongen 2018/2019 beslutade sig Kalla för att återvända till landslaget. Hennes personlige tränare Magnus Ingesson återvände också, nu som tränare för damlandslaget. [57]

Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla och Stina Nilsson efter stafettsegern i VM 2019.

I säsongspremiären i Ruka placerade sig Kalla på andraplats på 10 km klassiskt efter Therese Johaug som återvänt efter sin avstängning. Helgen därpå i Lillehammer följde Kalla upp med en pallplats på 10 km fristil, den här gången bakom Johaug och Ebba Andersson. Minitouren avslutades med en jaktstart där Kalla gick ut i ledning, två sekunder före Johaug, men fick i slutändan se sig slagen av tre åkare och slutade på en fjärdeplats. På nästa tävling i världscupen, 15 km fristil i Beitostölen, slog Kalla till med en andraplats, drygt en minut efter vinnaren Johaug men bara två hundradelar före trean Ingvild Flugstad Östberg. [58] Efter ett uppehåll under bland annat Tour de Ski gjorde Kalla återkomst på 10 km klassiskt i världscupen i Ulricehamn där hon hamnade på 13:e plats [59] vilket sen följdes upp med två andraplatser på SM, i 10 km klassiskt och stafetten. Kalla bestämde sig för att inte ställa upp i masstarten på SM utan istället fokusera på att ladda upp inför VM. [60]

I sitt inledande lopp, skiathlon 15 km, på VM i Seefeld kom Kalla sexa. [61] Det följde hon upp med en nionde plats på 10 km klassiskt. I stafetten vann hon guld tillsammans med lagkamraterna Ebba Andersson, Frida Karlsson och Stina Nilsson. På tredje sträckan skapade Kalla en lucka till norskan Astrid Jacobsen, vilket gav avslutaren Stina Nilsson möjlighet att gå i mål före Norges Therese Johaug.[62]

Säsongen 2019–2020 kom Kalla på fjortonde plats i den sammanlagda världscupen,[63] detta efter en tung säsong där hon bara kom upp på pallen med det svenska stafettlaget vid två tillfällen.[64][65]

Vid den klassiska tremilen i Holmenkollen den 7 mars 2020 gjorde dock Kalla ett mycket bra lopp. Hon slutade fyra bakom Frida Karlsson, Therese Johaug och Ebba Andersson, efter att på nya skidor ha gått ifrån resten av klungan under de sista kilometerna. Loppet blev det sista för säsongen som förkortades på grund av coronapandemin.[64][66]

Kalla meddelade i april 2020 att hon planerade att fortsätta karriären och satsa mot VM i Oberstdorf.[67]

Kalla missade första delen av säsongen när hon testades positivt för Covid-19 i november.[68] Vid sin säsongspremiär i Lahtis blev hon sjua i skiathlon och körde sedan förstasträckan i Sveriges stafettlag som kom tvåa efter Norge. I Falun helgen därpå kom hon på 18:e plats på 10 km fristil och 48:e plats i masstarten, hennes näst sämsta resultat någonsin i Världscupen.[69] Trots osäker form blev Kalla uttagen till VM i Oberstdorf och fick köra den inledande skiathlonen. Hon tog sig in på femte plats i loppet och blev tredje bästa svenska.[70] I det följande loppet 10 kilometer fri stil blev hon sexa. [71] Efter de två placeringarna blev Kalla uttagen till stafettlaget tillsammans med Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson. De övriga tre i laget var alla dubbla medaljörer i VM och Sverige startade som favoriter. Kalla körde andrasträckan och gick ut cirka 12 sekunder efter täten men tappade direkt och växlade till Ebba Andersson med mer än 1,5 minut fram till ledande Norge. Sverige slutade på sjätte plats. [72] Det svenska vallateamet gick efteråt ut och sa att de gjort en vallamiss. [73]

I stafetten i SM fick Kalla köra i Piteå Elits andralag tillsammans med Lisa Vinsa och Sofia Henriksson. Kalla körde sistasträckan och förde sitt lag till en bronsmedalj. [74] Kalla tog hem ytterligare två brons i SM, ett i sprintstafetten tillsammans med Ebba Andersson i Piteå Elits andralag och ett i 30 km fristil. [75]

2021–2022 (OS i Peking 2022)

[redigera | redigera wikitext]

Kalla inledde säsongen med fina placeringar på Sverigetävlingarna i Gällivare. Bland annat vann hon brons på 10 km klassiskt bakom Frida Karlsson och Ebba Andersson.[76] De efterföljande världscuptävlingarna i Ruka och Lillehammer blev dock en besvikelse i och med av sämre resultat än vad Kallas hoppats på. I samråd med tränare beslöt sig därmed Kalla för att lägga om i sin planering, ta ledigt från världscupen och åka hem för att träna inför Tour de Ski. Att delta i Tour de Ski ingick inte i Kallas grundplan för säsongen.[77] Hon hoppades på förbättrade resultat för att fortfarande ha möjlighet att kvalificera sig till OS 2022.[78]

Under Tour de Ski presterade Kalla bättre resultat än tidigare under säsongen. Hon kvalificerade sig som 15:e och sista åkare i den svenska OS-truppen till OS 2022 i Peking. Hon var främst uttagen som stafettåkare men också med möjlighet att åka distanslopp.[79]

Under OS lyckades Kalla inte få till det och slutade på 20:e plats på inledande 10 km i klassisk stil. [80] I den efterföljande skiathlonen kom hon på 19:e plats och i den avslutande tremilen slutade hon på 35:e plats. Hon blev inte uttagen till stafettlaget. [81]

Inför SM-veckan i Piteå meddelade Charlotte Kalla att hon avslutar karriären efter den här säsongen. Hon inledde sedan SM med att ta brons på 10 km klassisk stil bakom Frida Karlsson och Ebba Andersson. Hon följde sedan upp det fina resultatet med ett SM-guld på 15 km fri stil, där hon länge låg bakom just Karlsson och Andersson som hon spurtade förbi på upploppet. Guldmedaljen var hennes 29:e individuella SM-guld.[82] I stafetten tog hon ytterligare ett guld, nu tillsammans med Ebba Andersson och Jonna Sundling i Piteå Elits förstalag.[83] I Kallas sista lopp i karriären tog hon SM-brons på 30 km i klassisk stil, slagen av lagkamraterna Ebba Andersson och Jonna Sundling. [84]

Familj och privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Kalla, som äldst av tre döttrar till Lena och Per-Erik Kalla, är bosatt i Sundsvall.[85] Hon har tidigare även bott i Östersund och studerat idrottsvetenskap. Kalla var tidigare sambo med längdskidåkaren Anders Svanebo.[86] I mars 2017 höll hon en presskonferens där hon meddelade att hon kommer att bo kvar i Sundsvall trots separationen från Svanebo.[87]

Sedan 2019 är Kalla sambo med fastighetsmäklare Fredrik Karström (född 1989).[88] Den 15 juli 2023 blev Kalla mamma till en son.

Pallplatser i världscupen

[redigera | redigera wikitext]

Individuellt

[redigera | redigera wikitext]

Kalla har 59 pallplatser i världscupen: 12 vinster, 28 andraplatser och 19 tredjeplatser.

Säsong Datum Plats Disciplin Placering
2007/08 24 november 2007 Norge Beitostølen 10 km individuell start (F) 3:a
29 december 2007 Tjeckien Nové Město na Moravě 10 km jaktstart (F) 1:a
1 januari 2008 Tjeckien Nové Město na Moravě 10 km jaktstart (F) 1:a
4 januari 2008 Italien Asiago Sprint (F) 1:a
5 januari 2008 Italien Val di Fiemme 10 km masstart (K) 2:a
6 januari 2008 TjeckienItalien Tour de Ski Slutresultat 1:a
16 februari 2008 Tjeckien Liberec 7,6 km individuell start (F) 3:a
8 mars 2008 Norge Oslo 30 km individuell start (F) 2:a
2008/09 22 november 2008 Sverige Gällivare 10 km individuell start (F) 1:a
8 mars 2009 Finland Lahtis 30 km individuell start (F) 2:a
20 mars 2009 Sverige Falun 2,5 km individuell start (F) 2:a
22 mars 2009 Sverige Världscupavslutningen Slutresultat 3:a
2009/10 21 november 2009 Norge Beitostølen 10 km individuell start (F) 2:a
12 december 2009  Schweiz  Davos 10 km individuell start (F) 2:a
5 februari 2010 Kanada Canmore 10 km individuell start (F) 1:a
19 mars 2010 Sverige Falun 2,5 km individuell start (F) 2:a
21 mars 2010 Sverige Falun 10 km jaktstart (F) 1:a
21 mars 2010 Sverige Världscupavslutningen Slutresultat 3:a
2010/11 20 november 2010 Sverige Gällivare 10 km individuell start (F) 2:a
28 november 2010 Finland Nordiska öppningen Slutresultat 3:a
31 december 2010 Tyskland Oberhof 2,8 km individuell start (F) 2:a
3 januari 2011 Tyskland Oberstdorf 5 + 5 km jaktstart skiathlon 2:a
20 februari 2011 Norge Drammen Sprint (F) 3:a
2011/12 19 november 2011 Norge Sjusjøen 10 km individuell start (F) 2:a
25 november 2011 Finland Ruka Sprint (K) 2:a
26 november 2011 Finland Ruka 5 km individuell start (F) 3:a
7 januari 2012 Italien Val di Fiemme 10 km masstart (K) 3:a
4 februari 2012 Ryssland Rybinsk 10 km masstart (F) 2:a
16 mars 2012 Sverige Falun 2,5 km individuell start (F) 2:a
18 mars 2012 Sverige Falun 10 km jaktstart (F) 2:a
18 mars 2012 Sverige Världscupavslutningen Slutresultat 3:a
2012/13 29 december 2012 Tyskland Oberhof 3 km individuell start (F) 2:a
3 januari 2013 Italien Cortina d'Ampezzo 15 km jaktstart (F) 2:a
22 mars 2013 Sverige Falun 2,5 km individuell start (F) 2:a
24 mars 2013 Sverige Falun 10 km jaktstart (F) 3:a
24 mars 2013 Sverige Världscupavslutningen Slutresultat 3:a
2013/14 1 december 2013 Finland Ruka 10 km jaktstart (F) 1:a
1 december 2013 Sverige Nordiska öppningen Slutresultat 2:a
7 december 2013 Norge Lillehammer 10 km individuell start (K) 2:a
14 december 2013  Schweiz  Davos 15 km individuell start (F) 3:a
1 februari 2014 Italien Toblach 10 km individuell start (K) 3:a
2 mars 2014 Finland Lahtis 10 km individuell start (F) 2:a
2014/15 30 november 2014 Finland Ruka 10 km individuell start (K) 3:a
15 februari 2015 Sverige Östersund 10 km individuell start (F) 1:a
8 mars 2015 Finland Lahtis 10 km individuell start (K) 3:a
2015/16 28 november 2015 Finland Ruka 5 km individuell start (F) 2:a
5 december 2015 Norge Lillehammer 7,5 + 7,5 km skiathlon 2:a
2016/17 7 januari 2017 Italien Val di Fiemme 10 km masstart (K) 3:a
21 januari 2017 Sverige Ulricehamn 10 km individuell start (F) 3:a
19 februari 2017 Estland Otepää 10 km individuell start (K) 2:a
2017/18 25 november 2017 Finland Ruka 10 km individuell start (K) 2:a
26 november 2017 Finland Ruka 10 km jaktstart (F) 3:a
26 november 2017 Finland Nordiska öppningen Slutresultat 1:a
3 december 2017 Norge Lillehammer 7,5 + 7,5 km skiathlon 1:a
16 december 2017 Italien Toblach 10 km individuell start (F) 1:a
21 januari 2018 Slovenien Planica 10 km individuell start (K) 2:a
2018/19 25 november 2018 Finland Ruka 10 km individuell start (K) 2:a
1 december 2018 Norge Lillehammer 10 km individuell start (F) 3:a
8 december 2018 Norge Beitostølen 15 km individuell start (F) 2:a

I lag har Kalla 15 pallplatser i världscupen: 3 vinster, 6 andraplatser och 6 tredjeplatser.

Säsong Datum Plats Disciplin Placering Lagkamrat(er)
2006/07 17 december 2006 Frankrike La Clusaz 4 x 5 km stafett 2:a L. Andersson / Lindborg / Norgren
4 februari 2007  Schweiz  Davos 4 x 5 km stafett 1:a L. Andersson / Strömstedt / Norgren
25 mars 2007 Frankrike La Clusaz 4 x 5 km stafett 3:a Dahlberg / Rydqvist / Norgren
2007/08 28 oktober 2007 Tyskland Düsseldorf Lagsprint (F) 1:a Britta Norgren
2008/09 23 november 2008 Sverige Gällivare 4 x 5 km stafett 3:a Hansson / Norgren / Haag
7 december 2008 Frankrike La Clusaz 4 x 5 km stafett 2:a L. Andersson / Lindborg / Haag
2009/10 22 november 2009 Norge Beitostølen 4 x 5 km stafett 1:a Olsson / Lindborg / Haag
2010/11 21 november 2010 Sverige Gällivare 4 x 5 km stafett 2:a Norgren / Haag / Rydqvist
12 december 2010 Frankrike La Clusaz 4 x 5 km stafett 3:a Lindborg / Haag / Rydqvist
2012/13 25 november 2012 Sverige Gällivare 4 x 5 km stafett 2:a Ingemarsdotter / Bleckur / Larsen
2016/17 22 januari 2017 Sverige Ulricehamn 4 x 5 km stafett 3:a Ingemarsdotter / Henriksson / Falk
2018/19 27 januari 2019 Sverige Ulricehamn 4 x 5 km stafett 2:a Settlin / E. Andersson / Sundling
2019/20 8 december 2019 Norge Lillehammer 4 x 5 km stafett 3:a Ribom / Rönnlund / Lundgren
1 mars 2020 Finland Lahtis 4 x 5 km stafett 3:a Karlsson / Öhrn / Dahlqvist
2020/21 24 januari 2021 Finland Lahtis 4 x 5 km stafett 2:a Ribom / Modig / Andersson

Ställning i världscupen

[redigera | redigera wikitext]
Säsong Discipliner Tourer
Totalt Distans Sprint Nord.
öppn.
Tour
de Ski
VC-
avsl.
Poäng Plac. Poäng Plac. Poäng Plac.
2005/06 18 78:e 18 48:e i.u. i.u. i.u.
2006/07 104 37:e 79 28:e 25 39:e
2007/08 1048 4:e 487 7:e 161 18:e 1:a 18
2008/09 663 12:e 409 12:e 134 17:e 3:e
2009/10 654 8:e 493 4:e 41 52:a 3:e
2010/11 1100 5:e 503 6:e 217 12:e 3:e 5:e i.u.
2011/12 1376 4:e 804 4:e 208 15:e 4:e 7:e 3:e
2012/13 845 8:e 456 7:e 125 20:e 7:e 3:e
2013/14 783 7:e 473 4:e 60 38:e 2:a 5:e
2014/15 620 7:e 426 4:e 104 21:a 5:e i.u.
2015/16 1217 5:e 730 4:e 119 22:a 6:e 4:e 12:e
2016/17 660 9:e 491 5:e 9 69:e 11:e 8:e
2017/18 934 7:e 620 6:e 42 43:e 1:a 7:e
2018/19 656 10:e 454 7:e 50 35:e 4:e 10:e
2019/20 658 14:e 477 10:e 9 69:e 14:e 12:e i.u.
2020/21 74 53:e 74 35:e i.u.
2021/22 176 31:a 116 20:e i.u. 16:e i.u.

Olympiska spel

[redigera | redigera wikitext]

Kalla har deltagit i fyra olympiska vinterspel och har vunnit nio medaljer: tre guld och sex silver.

Tävling 10 km Skiathlon 30 km Sprint Stafett Lagsprint
Kanada Vancouver 2010 Guld 8:e 6:e 5:e Silver
Ryssland Sotji 2014 Silver Silver 34:e Guld
Sydkorea Pyeongchang 2018 Silver Guld 5:e Silver Silver
Kina Peking 2022 20:e 19:e 35:e

Världsmästerskap

[redigera | redigera wikitext]

Kalla har deltagit i åtta världsmästerskap och har vunnit 13 medaljer: tre guld, sex silver och fyra brons.

Tävling 10 km Skiathlon 30 km Sprint Stafett Lagsprint
Japan Sapporo 2007 5:e 7:e 4:e
Tjeckien Liberec 2009 8:e 18:e 6:e Brons
Norge Oslo 2011 11:e 4:e 4:e 8:e Silver Guld
Italien Val di Fiemme 2013 7:e 6:e 11:e 11:e Silver Silver
Sverige Falun 2015 Guld Brons Brons Silver
Finland Lahti 2017 Silver Brons 7:e Silver
Österrike Seefeld 2019 9:e 6:e 5:e Guld
Tyskland Oberstdorf 2021 6:e 5:e DNF 6:e

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Kalla, Marina Charlotte (1987-07-22) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ ”Nu är Kalla bäst genom tiderna”. SVT Sport. 15 februari 2018. https://www.svt.se/sport/charlotte-kalla/nu-ar-kalla-basta-kvinnliga-olympier. Läst 24 mars 2019. 
  3. ^ ”KALLA Charlotte - Athlete Information”. www.fis-ski.com. https://www.fis-ski.com/DB/general/athlete-biography.html?sectorcode=CC&competitorid=98286&type=podiums&categorycode=WC&details=summary. Läst 1 januari 2022. 
  4. ^ Ronaldo-skulptören försvarar sig med Jesus, Dagens Nyheter, 2017.03.31.
  5. ^ Emil Eiman Roslund (22 mars 2022). ”Charlotte Kalla avslutar karriären” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/langdskidor/kalla-slutar. Läst 22 mars 2022. 
  6. ^ Nilsson, Petter; Mannheimer, Lasse (22 mars 2022). ”Charlotte Kalla lägger av”. Svenska Dagbladet/TT. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/charlotte-kalla-lagger-av. Läst 22 mars 2022. 
  7. ^ "Charlotte". Arkiverad 5 januari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Charlotte-kalla.se. Läst 18 december 2013.
  8. ^ [a b] ”Charlotte Kalla åkte hem JVM-guld”. SVT Sport. 3 februari 2006. http://www.svt.se/sport/vintersport/charlotte-kalla-akte-hem-jvm-guld. Läst 11 februari 2014. 
  9. ^ ”Svenskt silver i JVM-stafetten”. SVT Sport. 5 februari 2006. http://www.svt.se/sport/vintersport/svenskt-silver-i-jvm-stafetten-1. Läst 11 februari 2014. 
  10. ^ ”Charlotte Kalla tog guld vid junior-VM”. Sydsvenskan. 14 mars 2007. http://www.sydsvenskan.se/sport/charlotte-kalla-tog-guld-vid-junior-vm/. Läst 11 februari 2014. 
  11. ^ [a b] ”JVM-guld och silver till Sverige”. SVT Sport. 18 mars 2007. http://www.svt.se/sport/vintersport/jvm-guld-och-silver-till-sverige. Läst 11 februari 2014. 
  12. ^ Jansson, Ingemar (12 mars 2007). ”Kalla inledde JVM med silver”. SVT Sport. http://www.svt.se/sport/vintersport/kalla-inledde-jvm-med-silver. Läst 11 februari 2014. 
  13. ^ ”Sixten Jernbergpriset”. Svenska skidförbundet. Arkiverad från originalet den 20 december 2017. https://web.archive.org/web/20171220125039/http://www.skidor.com/svenskaskidforbundet/utmarkelser/SixtenJernbergpriset/. Läst 16 februari 2018. 
  14. ^ ”Kalla vinnare i Tour de ski”. Sydsvenskan. 25 januari 2008. http://www.sydsvenskan.se/sport/kalla-vinnare-i-tour-de-ski/. Läst 11 februari 2014. 
  15. ^ Samuelsson, André (19 januari 2009). ”Jerringpriset till Kalla”. Norrbottens-Kuriren. http://www.kuriren.nu/nyheter/jerringpriset-till-kalla-4512863.aspx. Läst 11 februari 2014. 
  16. ^ Ahlberg, Ingela (22 september 2009). ”Jacobsson favorit till Bragdguldet”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924121520/http://www.gp.se/sport/1.63863-jacobsson-favorit-till-bragdguldet. Läst 11 februari 2014. 
  17. ^ ”Kalla sjuk - missar Tour de Ski”. Nyheter24.se. Arkiverad från originalet den 19 december 2013. https://web.archive.org/web/20131219014055/http://nyheter24.se/sport/79641-kalla-sjuk-missar-tour-de-ski. Läst 23 januari 2011. 
  18. ^ Skött, Bengt (15 februari 2010). ”Kalla krossade motståndet - tog första guldet sen 1968”. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 19 november 2015. https://web.archive.org/web/20151119090740/http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3681&artikel=3445540. Läst 11 februari 2014. 
  19. ^ ”Silver till Kalla och Haag i stafetten”. Norrländska Socialdemokraten. 22 februari 2010. http://www.nsd.se/nyheter/silver-till-kalla-och-haag-i-stafetten-5198264.aspx. Läst 11 februari 2014. 
  20. ^ ”Nu är Charlotte Kalla staty”. kuriren.nu. 22 juli 2010. http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5470537. 
  21. ^ Johansson, Staffan E. (7 maj 2012). ”Kalla klar för Piteå Elit”. Piteå-Tidningen. Arkiverad från originalet den 19 december 2013. https://web.archive.org/web/20131219042035/http://www.pitea-tidningen.se/sport/kalla-klar-for-pitea-elit-6896186-default.aspx. Läst 11 februari 2014. 
  22. ^ Peter Wikström (18 februari 2013). ”Kallas tuffa träningsmål”. DN/TT. http://www.dn.se/sport/kallas-tuffa-traningsmal/. Läst 15 februari 2014. 
  23. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/sensationellt-lopp-av-kalla/
  24. ^ Alexander Lundholm; Andreas Lundin (8 februari 2014). ”Charlotte Kalla tog OS-silver”. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222153626/http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4649&grupp=20531&artikel=5779585. Läst 11 februari 2014. 
  25. ^ Andrén Susanna (2014-02-13): ”Silver-Kalla: "Det kändes inte som jag åkte fort"”. Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Sverigesradio.se. Läst 14 februari 2014.
  26. ^ ”Laura Cross-Country Ski & Biathlon Center - Ladies' 4 x 5km Relay” (på engelska, ryska, franska). FIS-ski.com. 15 februari 2014. Arkiverad från originalet den 19 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140219190621/http://data.fis-ski.com/pdf/2014/CC/3061/2014CC3061RL.pdf. Läst 15 februari 2014. 
  27. ^ Lindström, Johannes (2014-02-15): "Magisk Kalla spurtade hem guldet". Svt.se. Läst 16 februari 2014.
  28. ^ TT (2014-02-15): "Kalla kände sig bäst i världen". Svd.se. Läst 16 februari 2014.
  29. ^ ”Damstafettlaget får årets Bragdguld”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/sport/live-svds-bragdguld-2014_4154785.svd. Läst 31 mars 2015. 
  30. ^ ”World Championship results”. FIS. https://data.fis-ski.com/dynamic/athlete-biography.html?sector=CC&competitorid=98286&type=result&category=WSC&season=2015&sort=&discipline=ALL&position=&place=&Submit=Search&limit=50. Läst 21 februari 2018. 
  31. ^ ”Kallas succe - "Vill göra det här igen".”. Norrbottens Kuriren. http://www.kuriren.nu/sport/kallas-succ-vill-gora-det-har-igen-8240620.aspx. Läst 21 februari 2018. 
  32. ^ ”World Cup 2016”. FIS. https://data.fis-ski.com/dynamic/athlete-biography.html?sector=CC&competitorid=98286&type=result&category=WC&season=2016&sort=&discipline=ALL&position=&place=&Submit=Search&limit=50. Läst 6 mars 2017. 
  33. ^ "Det uttalandet får verkligen stå för honom". SVT Sport, 14 februari 2016
  34. ^ "Kalla hoppar av det svenska landslaget". Aftonbladet, 26 april 2016
  35. ^ "Charlotte Kalla vann med pojkvännen". Arkiverad 13 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine. Expressen, 9 april 2016
  36. ^ "Kalla skadad - tvingas till vila". SVT Sport, 12 augusti 2016.
  37. ^ "Beskedet: Charlotte Kalla har hjärtflimmer". Expressen, 30 november 2016.
  38. ^ ”World Cup results”. FIS. https://data.fis-ski.com/dynamic/athlete-biography.html?sector=CC&competitorid=98286&type=result&category=WC&season=ALL&sort=&discipline=ALL&position=&place=&Submit=Search&limit=50. Läst 3 mars 2017. 
  39. ^ "Kalla ryckte hem en bronsmedalj" NSD, 17 februari 2017
  40. ^ ”Nu har Kalla tangerat Svans mästerskapsrekord”. SVT Sport. http://www.svt.se/sport/vintersport/gunde-svan-det-var-val-pa-tiden/. Läst 3 mars 2017. 
  41. ^ ”Kalla bröt staven och tappade medaljchansen”. SVT Sport. http://www.svt.se/sport/vintersport/kalla-brot-staven-och-tappade-medaljchansen/. Läst 6 mars 2017. 
  42. ^ ”Monsterlopp gav Kalla segern i jaktstarten”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/10-km-fri-jaktstart/. Läst 26 november 2017. 
  43. ^ ”Kalla segrade efter nytt jätteryck”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/skiathlon-damer-lillehammer/. Läst 14 februari 2018. 
  44. ^ ”Kalla tillbaka som vinnare – vann i Toblach”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/kalla-5/. Läst 14 februari 2018. 
  45. ^ ”Kalla om Tour de Ski: ”Rent av farligt””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/jPzzrL/kalla-om-tour-de-ski-rent-av-farligt. Läst 14 februari 2018. 
  46. ^ ”Charlotte Kalla imponerade i OS-genrepet”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/pyeongchang-2018/charlotte-kalla-os-genrep/. Läst 14 februari 2018. 
  47. ^ ”Charlotte Kalla tar OS-guld i skiathlon”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/Rxrpbr/charlotte-kalla-tar-os-guld-i-skiathlon. Läst 14 februari 2018. 
  48. ^ ”OS-silver till Charlotte Kalla – nu är hon historisk”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/0EBEjB/silver-till-charlotte-kalla. Läst 15 februari 2018. 
  49. ^ ”Svenskt OS-silver efter superrysare i stafetten”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/pyeongchang-2018/damer-stafett. Läst 17 februari 2018. 
  50. ^ ”OS-silver för Nilsson och Kalla”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/pyeongchang-2018/strafettsprint-final-damer. Läst 21 februari 2018. 
  51. ^ ”Kalla: ”Det är galet – jag får rysningar””. Expressen. https://www.expressen.se/sport/os-2018/kalla-det-ar-galet-jag-far-rysningar/. Läst 21 februari 2018. 
  52. ^ ”Kalla missade medalj på dåliga skidor”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/pyeongchang-2018/kalla-missade-medalj-pa-daliga-skidor?. Läst 25 februari 2018. 
  53. ^ ”Kalla fick fin utmärkelse”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/kalla-fick-fin-utmarkelse/. Läst 12 mars 2018. 
  54. ^ ”Kalla överlägsen på 15 km – Stina tvåa”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/15km. Läst 21 mars 2018. 
  55. ^ ”Kalla överlägsen vinnare”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/10km/. Läst 26 mars 2018. 
  56. ^ ”Kalla klar SM-vinnare på tremilen”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/tremilen-abc/. Läst 26 mars 2018. 
  57. ^ ”Kalla återvänder till landslaget”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/vintersport/langdlandslaget-1/. Läst 12 april 2018. 
  58. ^ ”FIS resultat”. https://www.fis-ski.com/DB/general/athlete-biography.html?sectorcode=cc&competitorid=98286&type=result. Läst 12 december 2018. 
  59. ^ ”Mogrens teori – om Kallas fiasko”. Expressen. 26 januari 2019. https://www.expressen.se/sport/langdskidor/det-har-hade-kalla-inte-vantat-sig-i-dag/. Läst 1 februari 2019. 
  60. ^ ”Kalla avbryter SM – väljer att fokusera på VM”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/langdskidor/kalla-hoppar-av-sm-veckan. Läst 1 februari 2019. 
  61. ^ ”Frida Karlssons ursäkt till Kalla”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/langdskidor/just-nu-kalla-missar-medaljen/. Läst 26 februari 2019. 
  62. ^ ”Stina Nilsson förde Sverige till historiskt VM-guld”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/sport/langdskidor/stafett. Läst 28 februari 2019. 
  63. ^ ”OVERALL WORLD CUP STANDING WOMEN”. Internationella skidförbundet. http://medias4.fis-ski.com/pdf/2020/CC/2445/2020CC2445WCOV.pdf. Läst 19 augusti 2020. 
  64. ^ [a b] Norberg, Simon (7 mars 2020). ”Charlotte Kallas bästa resultat på ett år”. SVT Sport. https://www.svt.se/sport/langdskidor/charlotte-kallas-basta-resultat-pa-ett-ar. Läst 19 augusti 2020. 
  65. ^ ”Charlotte KALLA”. Internationella skidförbundet. https://www.fis-ski.com/DB/general/athlete-biography.html?sectorcode=CC&seasoncode=2020&competitorid=98286&type=result&categorycode=WC&sort=&place=&disciplinecode=&position=&limit=100. Läst 19 augusti 2020. 
  66. ^ Jörnmark, Moa (15 april 2020). ”Kallas lopp i Holmenkollen förlängde karriären”. SVT Sport. https://www.svt.se/sport/langdskidor/kallas-lopp-i-holmenkollen-forlangde-karriaren. Läst 19 augusti 2020. 
  67. ^ Pettersson, Tomas (15 april 2020). ””Jag blev jätteställd – visste inget om det””. Expressen. https://www.expressen.se/sport/langdskidor/jag-blev-jattestalld-visste-inget-om-det/. Läst 19 augusti 2020. 
  68. ^ ””Beskedet: Charlotte Kalla har testats positivt för Covid-19””. SVT Nyheter. 11 november 2020. https://www.svt.se/sport/langdskidor/charlotte-kalla-har-testat-positivt-for-covid-19. Läst 3 mars 2021. 
  69. ^ ””Frustrerad Kalla frånåkt i masstarten: ”Bara tomt”””. Aftonbladet. 30 januari 2021. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/M3P87J/frustrerad-kalla-franakt-i-masstarten-bara-tomt. Läst 3 mars 2021. 
  70. ^ ””Kallas succélopp – efter tunga vintern””. Aftonbladet. 27 februari 2021. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/Qm9lEq/kallas-succelopp--efter-tunga-vintern.. Läst 3 mars 2021. 
  71. ^ ””Johaug överlägsen före Frida Karlsson och Ebba Andersson””. SVT Nyheter. 2 mars 2021. https://www.svt.se/sport/langdskidor/10-km-1.. Läst 3 mars 2021. 
  72. ^ ””Svenskt stafettfiasko””. SVT Nyheter. 4 mars 2021. https://www.svt.se/sport/langdskidor/sverige-langt-efter. Läst 4 mars 2021. 
  73. ^ ””"En skitdag – har gjort en vallamiss"””. SVT Nyheter. 4 mars 2021. https://www.svt.se/sport/langdskidor/en-skitdag-har-gjort-en-vallamiss. Läst 5 mars 2021. 
  74. ^ ”Kallas succélopp – efter petningen””. Expressen. 8 april 2021. https://www.expressen.se/sport/langdskidor/kallas-succelopp-efter-petningen/. Läst 8 april 2021. 
  75. ^ ””Ebba Andersson överlägsen – vann med två minuter””. SVT Nyheter. 11 april 2021. https://www.svt.se/sport/langdskidor/tog-sm-guld-30-km-fristil-kalix. Läst 12 april 2021. 
  76. ^ ”Kallas succé – hyllar sin 84-årige farfar”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/sport/langdskidor/kallas-succe-hyllar-sin-84-arige-farfar/. Läst 20 december 2021. 
  77. ^ ”Här är Sveriges trupp till Tour de Ski · Stjärnorna står över”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/z7QxOv. Läst 1 januari 2022. 
  78. ^ ”Charlotte Kalla petas i landslaget – här är truppen till Davos”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/66yXAL. Läst 20 december 2021. 
  79. ^ ”Längdskidor: Charlotte Kalla fick den sista OS-platsen”. SVT Sport. 5 januari 2022. https://www.svt.se/sport/langdskidor/sok-3. Läst 5 januari 2022. 
  80. ^ ”Kalla långt efter – kan ha gjort sista OS-loppet”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/7d1MyK/skidor-charlotte-kalla-kan-ha-gjort-sitt-sista-os-lopp-i-karriaren. Läst 24 mars 2022. 
  81. ^ ”FIS Charlotte Kalla results” (på engelska). www.fis-ski.com. https://www.fis-ski.com/DB/general/athlete-biography.html?sectorcode=CC&seasoncode=&competitorid=98286&type=result&categorycode=OWG&sort=&place=&disciplinecode=&position=&limit=100. Läst 25 mars 2022. 
  82. ^ ”Charlotte Kalla tar SM-guld på 15 kilometer”. SVT Sport. 24 mars 2022. https://www.svt.se/sport/langdskidor/charlotte-kalla-tar-sm-guld-pa-15-kilometer. Läst 24 mars 2022. 
  83. ^ ”Överlägset stafettguld till Piteå”. SVT Sport. 27 mars 2022. https://www.svt.se/sport/langdskidor/overlagset-stafettguld-till-pitea. Läst 28 mars 2022. 
  84. ^ ”SM-brons till Charlotte Kalla i karriärens sista lopp”. SVT Sport. 28 mars 2022. https://www.svt.se/sport/langdskidor/charlotte-kalla-19. Läst 28 mars 2022. 
  85. ^ "Här får Kalla koll på kartan". Arkiverad 19 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Sundsvalls tidning, 16 juli 2011.
  86. ^ "Efter sex år – stjärnparet Charlotte Kalla och Anders Svanebo separerar: "Har flyttat ifrån varandra"". Arkiverad 3 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine.Östersunds Posten, 3 december 2016.
  87. ^ "Kallas val - blir kvar i Sundsvall". Arkiverad 12 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine. Expressen, 8 mars 2017.
  88. ^ ”Mäklaren Fredrik, 30, är Kallas nya kärlek: ”Vi har det bra tillsammans””. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/9vWO7q. Läst 5 januari 2022. 
  89. ^ ”Förteckning över hedersdoktorer vid Luleå tekniska universitet sedan 1981”. www.ltu.se. Arkiverad från originalet den 13 november 2020. https://web.archive.org/web/20201113005554/https://www.ltu.se/research/akh/Hedersdoktorer/Forteckning-over-hedersdoktorer-vid-Lulea-tekniska-universitet-sedan-1981-1.96410. Läst 12 november 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Zlatan Ibrahimović
Jerringpriset
Charlotte Kalla
2008
Efterträdare:
Helena Jonsson
Företrädare:
Helena Jonsson
Victoriastipendiet
Charlotte Kalla
2010
Efterträdare:
Daniel och Henrik Sedin