Harriet Andersson

Harriet Andersson
Harriet Andersson 2014
Född	Harriet Andersson 14 februari 1932 (92 år)[1] Skeppsholms församling, Stockholm, Sverige[1]
Utbildad vid	Calle Flygare Teaterskola
Aktiva år	1949–
Make	Bertil Wejfeldt (1959–1964) Bobo Håkansson (1980–1982)
Partner	Per Oscarsson (1951–1953) Ingmar Bergman (1953–1955) Gunnar Hellström (1956–1958) Jörn Donner (1960-talet) Börje Åberg (1970-talet) Ulf Törnberg (1970-talet)
Guldbaggen Bästa kvinnliga huvudroll 1972 Viskningar och rop Hedersguldbaggen 2009
IMDb SFDb

Harriet Andersson, under en tid Wejfeldt, född 14 februari 1932 i Skeppsholms församling i Stockholm,^[1] är en svensk skådespelare.

Andersson är känd för ett antal huvudroller i filmer av Ingmar Bergman, däribland Sommaren med Monika (1953), Viskningar och rop (1973) samt Fanny och Alexander (1982). Med sensualitet har hon ofta gestaltat starka, självständiga kvinnor.^[2]

Harriet Andersson föddes på Södra BB i Stockholm. Hon är dotter till flaggstyrmannen Johan Valfrid Harry Andersson (1899–1957) och Agda Teresia, ogift Mattsson (1898–1976).^[3][4] Hon växte upp i Vasastan på Dannemoragatan och intilliggande kvarter.^[2] Hon debuterade som skådespelerska i filmen Skolka skolan (1949) efter att ha gått på Calle Flygare Teaterskola redan som 15-åring och sedan som elev på Oscarsteatern där hon bland annat medverkade i Annie Get Your Gun och Snövit vid barnmatinéer. I sin ungdom spelade hon även med i revyer på Scalateatern där hon bland annat sjöng "Vill ni ha en sommar med Monika?"^[3] Därefter har hon gjort mer än hundra roller.

Hon fick sitt genombrott i filmer av Ingmar Bergman och levde också med honom under ett par år på 1950-talet. När de träffades var han gift och hon var sedan nyårsafton 1951^[5] förlovad med Per Oscarsson. Åren 1953–1956 arbetade hon på Malmö Stadsteater, däribland i flera uppsättningar i Ingmar Bergmans regi. Hon väckte uppseende i bland annat Bergmans uppsättningar av Pirandellos Sex roller söker en författare, Kafkas Slottet, och som Rakel i Vilhelm Mobergs Lea och Rakel. Hon uppmärksammades även som Hedvig i Vildanden. År 1956 återvände hon till Stockholm och fick där stor uppmärksamhet för titelrollen i den nyskrivna pjäsversionen av Anne Franks dagbok på Intiman.^[3]

Andersson slog igenom stort i den av Ingmar Bergman regisserade Sommaren med Monika (1953). Bergman skräddarsydde därefter roller för henne i filmer som Gycklarnas afton, En lektion i kärlek, Sommarnattens leende och Såsom i en spegel.^[3] Hon har även arbetat med regissörer som Mai Zetterling, Stig Björkman, Jörn Donner och Lars von Trier samt medverkat i flera utländska filmer.^[6]

Efter en stormig relation med skådespelaren och regissören Gunnar Hellström i slutet av 1950-talet flyttade hon åter till Skåne och en bondgård utanför Ängelholm, där hon var gift med lantbrukaren och barndomsvännen Bertil Wejfeldt (1925–2002)^[4] från 1959 till 1964. Under tiden där var hon även verksam vid Helsingborgs stadsteater, där hon spelade Ofelia i Hamlet (1960) och Lucile i Jean Anouilhs Så tuktas kärleken (1961). Efter tiden i Skåne återvände hon 1962 till Stockholm och levde där ihop med regissören Jörn Donner under flera år. Under åren 1969–1992 var hon verksam vid Dramaten med 27 olika roller.^[7]

Andersson fick 1972/73 en Guldbagge för sin roll i Viskningar och rop; dödsscenen där blev även motiv på frimärke. År 1994 fick hon Amandapriset som bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll i Høyere enn himmelen. Hon mottog också en Hedersguldbagge 2009. I intervjuboken Tre dagar med Bergman (1992), omnämner Bergman henne som en av världens bästa skådespelerskor med en unik relation till filmkameran.^[8]

I samarbete med filmskribenten Jan Lumholdt utkom 2005 hennes självbiografiska intervjubok Harriet Andersson – samtal med Jan Lumholdt.^[9]

Andersson har också medverkat på några skivor under 78-varvstiden.^[2]

I början av 1970-talet var Andersson sambo med DN-journalisten Börje Åberg^[10] (1945–1977)^[4] och därefter med Ulf Törnberg (född 1956) innan hon 1980–1982 var gift med Bobo Håkansson (1943–2014).^[9][11][12] Hon har en dotter född 1960 i äktenskapet med Wejfeldt.^[10]

• 1964 – "Skådespelarpriset" vid Venedigs filmfestival för rollen i Donners Att älska
• 1964 – Chaplin-priset
• 1973 – Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll (i Viskningar och rop)
• 1992 – Litteris et Artibus
• 1994 – Amandaprisen för ”Bästa kvinnliga skådespelare” (i Høyere enn himmelen)
• 2003 – Anders Sandrews förtjänststipendium
• 2008 – Hedersguldbaggen
• 2009 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
• 2010 – Jurgen Schildt-priset

• Harriet Andersson, Rollboken, Dramaten.
• Svensk Filmdatabas, biografi om Harriet Andersson

• Andersson, Harriet; Lumholdt Jan (2005). Harriet Andersson: samtal med Jan Lumholdt. Stockholm: Alfabeta. Libris 9882994. ISBN 915010554X 
• Beer, Allan (1953). Samtal med stjärnor: 20 skådespelarintervjuer. Stockholm: Geber. Libris 359692 ^{[sidnummer behövs]}
• Björkman, Stig; Bergman Ingmar, Assayas Olivier, Björkman Stig (1992). Tre dagar med Bergman. Filmbiblioteket, 99-1233958-4 ; 3Filmkonst, 1100-7362 ; 13. Göteborg: Filmkonst. Libris 1506267. ISBN 91-88282-10-4 ^{[sidnummer behövs]}
• Ericson Uno, Engström Klas, red (1989-1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665078. ISBN 91-7752-274-5 ^{[sidnummer behövs]}

• Wikimedia Commons har media som rör Harriet Andersson.
  Bilder & media
• Harriet Andersson på Internet Movie Database (engelska)
• Harriet Andersson på Svensk Filmdatabas
• Harriet Andersson i Dramatens rollbok
• Harriet Andersson på Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida