Alexander William Williamson

Alexander William Williamson
Född	1 maj 1824[1][2][3] London[4]
Död	6 maj 1904[1][2][3] (80 år) Hindhead[4], Storbritannien
Begravd	Brookwood Cemetery[5]
Medborgare i	Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Justus-Liebig-Universität Gießen Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Sysselsättning	Kemist, universitetslärare
Arbetsgivare	University College London
Utmärkelser
Royal Medal (1862) Fellow of the Royal Society Medlem av Royal Society of Edinburgh
Redigera Wikidata

Alexander William Williamson, född 1 maj 1824 i Wandsworth vid London, död 6 maj 1904 i London, var en engelsk kemist.

Williamson studerade kemi i Giessen och var 1849–87 professor vid University College London. Han studerade 1850 den process, som förlöper vid bildning av dietyleter, (C₂H₅)₂O, ur etanol, C₂H₅OH, vid närvaro av svavelsyra, H₂SO₄. Svavelsyran förbrukas ej därvid – den binder endast vatten – och tjänstgör således som katalysator. Han kom till den slutsatsen, att först C₂H₅•OH och H•HSO₄ utbyter radikaler, så att C₂H₅•HSO₄ (etylsvavelsyra) och H•OH (vatten) bildas. Sedermera äger ett liknande utbyte rum mellan C₂H₅O•H och C₂H₅•HSO₄, så att (C₂H₅)₂O (dietyleter) bildas och H₂SO₄ regenereras.

För förstående av andra kemiska processer antog Williamson att ett liknande ständigt pågående utbyte av radikaler mellan de reagerande kropparna äger rum. Detta antagande, som blev av stor betydelse för läran om förhållandet mellan hydrat och anhydrider samt den om katalysens natur, kan anses som en utveckling av Louis Joseph Gay-Lussacs teori om "ekvipollensen" eller utbytet av radikaler (joner) mellan salter och står nära en liknande slutsats av Rudolf Clausius (1857). Den slutgiltiga förklaringen av dessa företeelser gavs av den elektrolytiska dissociationsteorin.

Williamson invaldes som fellow av Royal Society 1855 och tilldelades Royal Medal 1862.

• Williamson, Alexander William i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)