barn

barn

• uttal: baːrnbɑːrn

1. minderårig människa; människa under 13 år eller under 18 år (det finns olika definitioner); människa tillhörande lägsta ålderskategorin (till skillnad från t ex ungdom, tonåring, vuxen, äldre) (ibland även om djur)

   Synonymer: unge, batting, frö, glop, glytt, kids pl, kripp (orsamål), knodd, snoris, spoling

   Antonymer: vuxen

2. avkomling till förälder oavsett ålder

   Synonymer: unge, kids pl, kripp (orsamål), knodd, telning

   Hyponymer: dotter, son

   Antonymer: förälder

3. (fysik, oböjligt) mått på yta och reaktionstvärsnitt, 1 barn (b) = 10⁻²⁸ m²

 

Besläktade ord: barnslig

Sammansättningar: adoptivbarn, bagarbarn, barnablick, barnadråp, barnadödlighet, barnaga, barnakut, barnaktivitet, barnalstring, barnamord, barnamördare, barnanpassad, barnansikte, barnantal, barnarbetare, barnarbete, barnarov, barnaröst, barnasinne, barnaskap, barnaskara, barnatro, barnavdelning, barnavård, barnafar, barnafader, barnafrom, barnafödande, barnaföderska, barnafödsel, barnahand, barnbarn, barnbassäng, barnbeck, barnbegränsning, barnberättelse, barnbespisning, barnbibel, barnbibliotek, barnbibliotekarie, barnbidrag, barnbiljett, barnbjudning, barnblick, barnblöja, barnbok, barnbrud, barnby, barnbördshus, barncykel, barndag, barndaghem, barndagvård, barndom, barndop, barnfamilj, barnfattigdom, barnfest, barnfetma, barnfilm, barnflicka, barnfond, barnfri, barnfödd, barnförbjuda, barnföreställning, barnförlamning, barnförsäkring, barngrupp, barngudstjänst, barnhage, barnhand, barnhem, barnhälsovård, barnjag, barnjungfru, barnkalas, barnkammare, barnkammarrim, barnkirurgi, barnklinik, barnkläder, barnkoloni, barnkonfektion, barnkonto, barnkonvention, barnkrubba, barnkull, barnkultur, barnkunskap, barnkupé, barnkär, barnkör, barnledig, barnledighet, barnlek, barnlitteratur, barnlås, barnläkare, barnlängtan, barnlös, barnlöshet, barnmat, barnmedicin, barnmedicinsk, barnmeny, barnminister, barnmisshandel, barnmorska, barnmottagning, barnolycksfall, barnombudsman, barnomsorg, barnopera, barnoverall, barnpassning, barnpension, barnperspektiv, barnpjäs, barnpornografi, barnporr, barnprogram, barnprostitution, barnpsykiater, barnpsykiatri, barnpsykiatrisk, barnpsykolog, barnpsykologi, barnpublik, barnpuder, barnramsa, barnreklam, barnrik, barnrikehus, barnrum, barnrumpa, barnröst, barnsadel, barnsaga, barnsak, barnsben, barnsbörd, barnsex, barnsits, barnsjukdom, barnsjukhus, barnsjuksköterska, barnsjukvård, barnskara, barnsko, barnskrik, barnskydd, barnskådespelare, barnskötare, barnsköterska, barnskötsel, barnslig, barnslighet, barnsnöd, barnsoldat, barnspråk, barnstadium, barnstjärna, barnstol, barnstorlek, barnstuga, barnsång, barnsäker, barnsäkra, barnsäng, barnsängsfeber, barnsöl, barnteater, barnteckning, barntillsyn, barntillåten, barntillägg, barntimma, barntimme, barnträdgård, barnunge, barnuppfostran, barnvagn, barnvakt, barnverksamhet, barnvisa, barnvälling, barnvänlig, barnvänlighet, barnäktenskap, barnaår, barnaöga, bonusbarn, brorsbarn, bröstbarn, dagbarn, dagbarnvårdare, ensambarn, flickebarn, gatubarn, gossebarn, mellanbarn, nyckelbarn, olycksbarn, provrörsbarn, sorgebarn, skäggbarn, spädbarn, styvbarn, syskonbarn, systerbarn, underbarn, änglabarn, önskebarn

Fraser: Barn gör i by som det hemma är vant., barn utom äktenskap, Bränt barn skyr elden., Kärt barn har många namn., Lika barn leka bäst.

Etymologi: Av fornsvenska barn. Av gemensamt germanskt *barna-, en participbildning till roten i bära i betydelsen "föda"; jämför participet buren (för betydelsen särskilt nyburen, "nyfödd" eller ibland "som nyss har kalvat"), engelska born, "född", samt även en motsvarande bildning i de baltiska språken, som i lettiska bērns, "barn". I svenskan är betydelsen "avkomling" den ursprungliga, och "minderårig" har utvecklats därifrån.

barn n

1. barn

barn

1. barn

   Sammansättningar: barndom, barneseng, børnearbejde, børnehave, børnehaveklasse, børnehavevirksomhed, børnelæge, børnemishandling, børneopdragelse, børnevenlig

barn

• uttal: bɑrn

1. lada

   The barn was on fire, but we were asleep.

   Ladan brann, men vi sov.

2. barn; ett ytmått

barn n

1. barn

   Etymologi: Av fornnordiska barn.

   Grammatik: Bfsg. barnæt, ofpl. børn.

barn n

1. barn

barn n

1. barn

barn n

• uttal: bad̥n

1. barn

   Besläktade ord: barna

   Sammansättningar: barnabarn, barnagarður, barnaskúli, barnatrúgv, barnauppaling, barndómsár, barndómur, barnleysur, barnsligur, barntøka

barn n

• uttal: ˈpartn̥

1. barn

barn n

1. barn