Kväveoxid
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kväveoxid eller kvävemonoxid, NO, är en gas som är giftig i koncentrationer som överstiger 30 ppm (miljondelar).[1] NO bildas vid förbränning i luft. Kvävemonoxid verkar irriterande på hud och ögon och inandning av stora mängder kan leda till död.
Kväveoxid | |
| |
Systematiskt namn | kvävemonoxid |
---|---|
Kemisk formel | NO |
Molmassa | 30,006 g/mol |
Utseende | Färglös gas |
CAS-nummer | 10102-43-9 |
SMILES | [N-]#[O+] |
Egenskaper | |
Densitet | 1,34 × 10-3 g/cm³ |
Smältpunkt | -163,6 °C |
Kokpunkt | -150,8 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Kvävemonoxid (NO) bildas då en blandning av kväve och syre utsätts för höga temperaturer och högt tryck.[2] Ju längre tid som en blandning av kväve och syre utsätts för höga temperaturer och högt tryck, desto mer kvävemonoxid bildas. Den största källan till bildandet av kvävemonoxid är förbränningsmotorer i bilar, särskilt dieselmotorer, eller vid förbränning i kraftverk.[källa behövs] Kvävemonoxid reagerar sakta med syre. Kvävedioxid (NO2) bildas.
Kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) kallas tillsammans för NOx. Gasen kvävedioxid spelar en roll i bildandet av marknära ozon ihop med andra luftföroreningar som till exempel kolväten (HC)[3] och sot. Kvävemonoxid kan bidra till nedbrytningen av ozonlagret. Nästan all kvävemonoxid omvandlas till kvävedioxid långt innan gasen når ozonlagret. I förorenad stadsluft bidrar kvävemonoxid till att halterna av ozon (O3) minskar genom reaktionen:
Kvävemonoxid har också en funktion som signalsubstans hos däggdjur inklusive människan.[4] NO har effekten att det får glatt muskulatur runt blodkärl att slappna av lokalt varpå blodkärlen expanderar. Kvävemonoxid bildas i endotelceller som svar på olika former av stimuli, bland annat ett ökat blodtryck och kärlstress. Nitroglycerin som ges vid behandling av kärlkramp omvandlas i kroppen till kvävemonoxid, vilket leder till vasodilation.[5] Vid behandling av kärlkramp kan även luft berikad med upp till ca 20 ppm NO ges. Som stöd till lungfunktionen hos för tidigt födda och även till andra med problem med lungfunktionen ges luft berikad med NO. NO leder till att luftrören vidgas.[6][7] NO kan ges som en puls i början av andetagen till sövda hästar och förbättrar då matchningen mellan ventilation och perfusion och genom detta ökas syresättningen i blodet.[8]
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ Arbetsmiljöverkets föreskrifter om luftkvalitet, se nivågränsvärde för kväveoxid(NO) Arkiverad 30 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Vetenskaplig rapport från MIT (Massachusetts Institute of Technology) Arkiverad 5 november 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Genberg, Johan. ”Marknära ozon”. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Luftfororeningar/Marknara-ozon/. Läst 17 april 2017.
- ^ ”Nobelpriset i medicin 1998 gick till de forskare som upptäckte att NO är en viktig signalsubstans i kroppen”. Arkiverad från originalet den 10 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140310020428/http://ltarkiv.lakartidningen.se/1998/temp/pda18549.pdf#. Läst 9 mars 2014.
- ^ Underlag från Kungl. Tekn. Högskolan i Sthlm Arkiverad 10 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Medicinsk vetenskaplig artikel om att luftrör vidgas av NO
- ^ ”NO vid behandling av hjärtsjukdom”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307172722/http://cardiovascres.oxfordjournals.org/content/43/3/628.long. Läst 9 mars 2014.
- ^ Wiklund, Maja; Granswed, Izabella; Nyman, Görel (2017-09). ”Pulsed inhaled nitric oxide improves arterial oxygenation in colic horses undergoing abdominal surgery”. Veterinary Anaesthesia and Analgesia 44 (5): sid. 1139–1148. doi: . ISSN 1467-2995. PMID 29051000. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29051000/. Läst 30 maj 2022.