Även den gångna helgen blev så där helmaxad!
Fast väääldigt olik förra helgen, som var en på-tu-man-hand-helg. Denna helg ägnades åt barn, barnbarn och hästar kan man lugnt säga!
Vi hade "tiggt till oss" ett dygn med Lillprins Bus. Ja, jag tror minsann att en buskille är precis vad han kommer bli, vår Vilde som verkligen gör skäl för sitt namn! Vi höstade honom lagom till lunch i lördags, och jag hade en vision om att strosa runt i stora köpcentret och uträtta några ärenden (shoppa lite piff till hemmet, typ) och så skulle vi äta lunch, jag, Mannen i mitt liv, Lillprins Bus och "småmostrarna".
Det blev inte alls som jag tänkt mig. Vi fick leta P-plats, sedan barnvagnträngas och till sist ge upp en lunch på köpcentret... Inte blev det mycket shopping för min del, inte. Men en sak lyckades jag uträtta i alla fall. (Visar en annan dag) Vår Minsting fyller 18 i höst, så jag har nog glömt hur det är att vara småbarnsfamilj ;)(Gud bevars mig väl för att börja om!!!;) Hur som helst, vi åkte in på självaste centrum istället, där det var betydligt lugnare. Vi åt pizza och Lillprins Bus smaskade biffstroganoff så det stod härliga till.
Eftermiddagen och kvällen bestod mest av mys och lek, för Lillprins Bus verkar tycka att det är onödigt att sova så mycket som hans mamma och mostrar gjort när de var små... ;) Jag måste säga att jag är inte riktigt van med det här tempot på små barn ;) Men han är det goaste som finns och jag ger honom gärna 110% av min tid och mer därtill när han är här. Tack vare honom så har jag fått se Minionerna på film också. Något jag bara sett på bild innan ;) Tydligen väldigt spännande...
Jag vet inte om det var så väl tajmat, men det dök upp en hopptävling på söndagen som vi tydligen skulle med på ;) Dessutom skulle vi frakta hästar också. För första gången i vårt liv. Klockan 6:30 drog vi iväg. Minstingen, Mannen i mitt liv och jag. Lillprins Bus hade inget annat val än att hänga med ;)
Jag hade inga som helst förväntningar på söndagen och hade nog inte tänkt just längre än att vi skulle skjutsa hästar och ungar till Tierp där tävlingarna hölls. Jag menar, vi var ju barnvakt och det kanske inte var så enkelt att ha Lillprinsen med?
Jag måste erkänna att det blev en fantastisk dag! Till skillnad mot Lördagens regnande så bjöd söndagen på sol, sol och sol... Och det var så roligt att se hur Minstingen och de andra tjejerna handskades med hästarna, hur de talade lugnt och berömde dem, fick dem att kliva in i trailern mot sin vilja. Jätteduktiga ungdomar! Själv gjorde jag nog bäst i att hålla mig vid sidan av med min lite nervösa uppsyn ;)
Lillprinsen han trivdes som fisken i vattnet. Fick se hästar för första gången i sitt liv. Äta gröt ute i friska luften och gröngräset var heller inte dumt.
Vi som hade tänkt lämna av och sedan åka hem igen, blev faktiskt kvar så gott som hela dagen.
Vi såg när Minstingen tävlade och vi såg att hästen som hon red på inte tyckte det var lika noga att komma över hindren som Minstingen tyckte... ;) Tjurig och envis. Men envis är Minstingen också, och skam den som ger sig ;)
Eftersom vi inte hade möjligheter att värma lunch åt Lillprinsen, så valde vi att skjutsa hem honom lagom till lunchen. Det var en mycket trött kille som vi lämnade av hemma och tackade för lånet. (Fick höra att han sovit drygt två timmar efter lunchen)
Vi åkte tillbaka till Tierp och det kändes så tomt att kliva ur bilen utan att plocka ur Lillprinsen ur bildtolen och dra med honom i sin vagn. Saknade honom redan då! Han är så himla mysig att ha hand om!
Det blev en väldigt lång söndag, Vid 17:30-tiden var vi tillbaka med hästarna i stallet där de bor. Men det var en väldigt givande dag på många sätt och vis! Tack Minstingen för att vi fick uppleva detta. Och även om jag inte är så vidare värst förtjust i att hålla på med hästar så måste jag ju säga att det verkar vara trevligt att fara iväg på tävlingar så här... Jag vet en till som tyckte det var lite kul att dra runt på hästar och hänga på tävling... Kan hända blir man hästägare så småningom? ;)
Själv tycker jag att hästar är väldigt vackra att se på, men det kanske räcker så? I alla fall så njuter jag av att få komma ut i den vackra naturen, på köpet ;)
Maria
