Man skulle kunna tänka sig att rubriken på dagens inlägg syftar på mig och Mannen i mitt liv, vi är nog lite som Piff och Puff, ett par som liksom hör ihop... Men jag tänker nog mer på att vi är i fjällvärlden denna helg och piffar och puffar med inredningen ;) Piffar upp och puffar kuddar ;) 

Sist vi var här fick jag plötsligt en idé om att plocka ner skinnfåtöljerna från TV-rummet och ställa dem under balkongen/loftet. Vips så hade jag beställt ett runt marmorbord och grejen var igång. I fredags hade vi en hel del piff med oss i bilen upp hit och vi började ställa iordning vissa saker med detsamma. 

Resultatet med fåtöljerna och marmorbordet blev vansinnigt bra om jag får säga det själv, och det får jag faktiskt ;)  Vi hade även med oss en annan matta till TV-rummet så den som legat där sedan inflytt fick flytta ner och där kom den verkligen till sin rätt! Kunde inte drömma om att det skulle bli SÅ bra. Vi har verkligen hittat en ny favoritplats i huset. Vi har suttit där flera gånger redan och njutit. 

Vilken enorm skillnad det blev, nu är det varmt och mysigt på den här toaletten också! Dalahäst-huvudet är ett arvegods efter min farmor. 

Vi har några saker till på listan över saker vi vi vill fixa, men det känns mer och mer som ett hem även här...

Maria

 Här om dagen, i tisdags,  var det min dag, min 52:a födelsedag.  Jag tycker om att fylla år, det är ju som en bekräftelse på att jag fortfarande är vid liv. Och jag är inte bara vid liv. Jag lever! Det är en viss skillnad. På något sätt blir det ju viktigare för varje år att just få vara frisk och leva, det är ju inte så att vi alla kommer att uppnå en viss, speciell ålder och då plötsligt levt klart... Nej, det varierar ju väldigt hur långt liv vi får... 

Igår skulle Mannen i mitt livs kusin fyllt 60 år... Hon som jag bara träffade några få gånger, men ändå på något sätt  lärde känna  genom sociala medier. Hon som brukade läsa min blogg och lämna hälsningar på Facebook.  Hon som var bland de allra första att beklaga sorgen efter min pappas bortgång förra året i april... Bara ett par veckor efter det gick hon hastigt bort själv... Bara en vecka efter att hon fyllt 59... 

Jag har fått känna på flera gånger att livet kan visa sig från sin sämre sida och när många ofta tänker "Det händer inte mig", så kan jag nästan tänka tvärtom... Inte så att jag går omkring i något slags bitter rädsla för att något ska hända, men för mig är det viktigt att på något sätt ändå kanske kunna vara beredd. Även om jag ändå på riktigt tror att man aldrig kan vara beredd på "det värsta". Men ändå... 

Det är i alla fall viktigt att ta vara på livet, helst ha möjlighet att leva det på ett sätt som man vill leva det. Jag är oerhört tacksam över att jag har möjligheten att äga och disponera min tid som jag vill. Så oerhört tacksam över att slippa stressa för att få en vardag att gå ihop. 

Jag tycker alltså om att fylla år, och jag erkänner at jag tycker om att bli uppvaktad med blommor och presenter, även om det inte är något jag räknar med.  Men när jag fyller år, önskar jag mig gärna saker, mer än vad jag gör med julklappar... 

Vilken fin helg det blev! 

I fredags tog vi ett spabad som vanligt jag och Mannen i mitt liv. Vi räknade ut att det måste varit en månad sedan vi badade här hemma.  Vi har varit både i fjällen och på kusten och haft andra saker inbokat som gjort att vi inte prioriterat att höja värmen och tagit oss ett bad när helgen kommit. 

I lördags hade vi en sen brunch-träff i Uppsala, med min nyfunne fina vän N och hennes P. Det var första gången jag träffade P och Mannen i mitt liv som såklart också var med, hade inte heller träffat honom. Men det visade sig ganska snart att de genom sina jobb hade en hel del gemensamma bekanta. 

Varken jag eller N var oroliga över att våra män inte skulle ha något att säga varandra. Eftersom vi två har funnit varandra så snabbt, så kändes det nog som att våra män skulle kunna ha något sorts utbyte de med ;) Och vi hade rätt. Vilken himla trevlig eftermiddag vi fick tillsammans. Brunch, prat och skratt. Efter ett par timmar gick vi vidare för vi skulle testa en bar i Uppsala som har ett magnifikt utbud av GT och öl på fat. De serverade även vin, faktiskt. Så jag och N höll oss till lite vitt medan männen testade spännande GT´s. 

Vid 18:30-tiden tackade vi varandra för en fantastiskt fin eftermiddag och jag och Mannen i mitt liv blev upphämtade av en av våra döttrar, som även hade varit så snäll och kört in oss till stan. Så vi slapp åka buss eller taxi ;)  Jag och Mannen i mitt liv kröp ner i badet en stund när vi kom hem. Vi hade ju höjt värmen och tänkte att det är bra att passa på att utnyttja det då ;) 

Igår kom yngsta dottern hem, hon som bor hemma till ca 20% nuförtiden, resten spenderas hos pojkvännen ;) Hon tvättade sin bil och gjorde den så fin. Även hennes pojkvän kom och bytte däcken på sin bil. Även ena barnfamiljen dök upp på eftermiddagen för att montera ihop Lilprinsessans cykel som hon fick av oss när hon fyllde fem år i februari, men som stått i vårt förråd och väntat på våren. 

Det var så roligt att se när hon testade den för första gången, och hur hon snabbt blev riktigt taggad på att fortsätta, kunde knappt låta Morfar justera vissa saker på cykeln efterhand ;) Hon som haft ett flertal cyklar sedan två-tre års ålder men inte vågat sig på någon av dem, nu hade det släppt nu tyckte jon det var kul och hon vågade! 

Vi fikade på vår veranda, vår porch som vi brukar säga. Lillprinsen knatade runt och sparkade lite boll och var nog rätt sugen på att testa syrrans cykel. Men han tog faktiskt trehjulingen vi har och gick med den. 

Och... som Mannen i mitt liv sa sen på kvällen när vi var ensamma igen... "Det är en sån härlig känsla att ha dem här så här en eftermiddag, någon fixar med bilar och några bara är här..." Jag håller med honom till fullo! Älskar att ha min familj runt mig! 

Som ni förstår så tog jag inte en enda bild på varken vår brunch eller stunden ute igår. Det blev inte så bara. Jag glömde nog helt bort att få till någon "neutral" bild, och jag brukar ju normalt inte lägga upp bilder på andra människor.  Men jag hittade en bild i mitt arkiv som jag tycker är rätt fin... 

Tack livet, familjen och vänner för den fina helgen! Och till er, N och P... vi ser verkligen fram emot vår nästa "dejt"!!! 

Maria

När jag visar upp mina kläder som jag sytt, i sociala medier, så händer det då och då att jag får frågor om jag syr på beställning. Ja, inte för att skryta, men det har hänt ganska många gånger nu... att folk frågat. Till och med min egen svärmor, som själv är textillärare och har sytt massor i sina dagar frågade mig på Instagram om hon kunde få beställa. Mest frågade hon nog för att hon ville ha något nytt inför ett kommande festligt tillfälle, och att hennes ena handled opererades i vintras så hon har varit lite begränsad. Fast hon har tydligen mer eller mindre slutat sy, då hon tappat sylusten säger hon. 

Men svärmor då... henne hjälper jag väl, om hon inte kan sy själv? ;) Jo, det gjorde jag faktiskt. Men jag gjorde det helt på mina egna villkor. För det första så sa jag inget, för det andra så valde jag själv tyg och modell. Sen sydde jag en storlek som jag trodde skulle passa henne. Jag var smart och tog en blusmodell som inte var figursydd. Jag tänkte att om jag syr något till henne som gåva, då har jag inga krav på mig alls. Hon kan knappast klaga, utan bara låta bli att använda tänkte jag ;) 

Maria

Ja, så kan man nog enkelt uttrycka det. Förra onsdagen, för en vecka sedan, satte vi oss i en bil fullpackad med både vovve, godsaker, "el-surfbräda", piff till ett vardagsrum, en del kläder m.m  och for ner till kusten, jag och Mannen i mitt liv.  

Det händer något med mig när vi åker över Udevallabron och vetskapen om att nu är det bara knappt en timme kvar... Redan där känns det som att axlarna sjunker. Ett lite slitet uttryck det där, men det är nog faktiskt sant!  

När vi kom tillbaka hem drog vi igång med maten. Vi hade köpt det mesta färdigt, men ägg skulle ju kokas och målas, och prinskorv och köttbullar stekas och så gjorde jag två räkpajer som fick höga betyg av alla som åt av den. En variant med lök, spenat, räkor, dill och äggstanning med lite cayennepeppar bland annat.  Så klart hade vi några olika sorters sill och lite korv med mera och såklart blev det rester kvar fast man kanske är rädd att man gjort för lite mat... att man aldrig kommer ihåg från den ena gången till den andra... 

När allt var undanplockat och köket röjt så packade jag och Mannen i mitt liv ner en flaska champagne och gick bort till klipporna och slog ner oss en stund. Vi har ett speciellt ställe på klipporna där vi alltid sitter när vi har "klipphäng".  Där satt vi en stund och bara njöt av livet, njöt av en viss tystnad. Det blir ganska så livat när man är många som ska bo under samma tak och jämfört med de ljuden så är måsarnas skri och havets dån rena tystnaden ;)

Vi satt och njöt och kände oss lyckliga och tacksamma över att ha den stora familj som vi har, men kunde också med gott samvete njuta av att få vara själva en stund.  Det ena behöver liksom inte utesluta det andra. 

På påskaftonen är det påskefyr på vår ö, och vi har varit och tittat på den varje år vi varit nere över påsk. Men denna gång valde jag och Mannen i mitt liv att hoppa över detta och stanna hemma. Även ena dottern med sambo och vovve stannade hemma.  Men barnfamiljerna och yngsta dottern med pojkvän gick iväg framåt 20-tiden. Vi hade ingen tid på när den skulle tändas, men misstänkte 20-tiden. Några kom tillbaka redan innan den hade tänts för någon behövde på toa tror jag och någon kom på att den inte gillade eld och så längtade hen efter chips... kunde bara tänka på chips ;) Underbara barnbarn, så glad att ha dem i mitt liv! 

Alla utom yngsta dottern med pojkvän for hem redan på påskdagen och när det var dags för lunch den dagen bjöd vi på mat på Musselbaren. Ungdomarna käkade moules och jag och Mannen i mitt liv testade deras smashburger som måste vara ny på menyn för i år. Gott och trevligt som vanligt där.  På kvällen blev det "bara" rester ;) 

När de sista ungdomarna åkte hem på annandagens morgon så gick jag och Mannen i mitt liv ner på "vår" brygga för att dricka vårt morgonkaffe där. Vi har bara lite drygt 100 meter till närmsta badplats med bryggor och sjöbodar.Jag bara älskar att sitta där! Tröttnar aldrig på den vyn! 

I höstas, då i oktober förra året när jag och Mannen i mitt liv skulle fira vår 29:e bröllopsdag så ville han överraska mig lite. Jag fick välja mellan city och skärgård. Den gången valde jag city och vi checkade in på hotell i Stockholm och firade med restaurangbesök m.m. 

Jag fick även veta vad jag hade valt bort, när jag valde bort skärgård. Det var ett dygn på Grand hotell Saltsjöbaden. Det hade säkert varit jättemysigt det med, men jag valde city för det var så länge sedan vi var i city och vi var nöjda med det. 

I helgen upplevde vi ändå Grand Hotell Saltsjöbaden. Vilket mysigt dygn vi fick! Vädret var absolut inte på vår sida. När man hade hoppats på sol, fågelkvitter och en känsla av vår men får grått, mulet och en Novemberkänsla... så skulle man ju lätt kunna bli lite grinig... Men inte vi, inte. Klart vi hellre vill ha fint väder, men det är ju inget vi kan rå över.  Vi gjorde ändå det bästa av dagen och började med en lunch i Franska Matsalen på hotellet och efter det tog vi en promenad utmed vattnet, hittade en mysig plats där vi satte oss och delade på en liten flaska Champagne. Ja så galna är ju vi. Vi älskar att kunna slå oss ner och sippa bubbel ur en pappersmugg och "bara vara". En liten stund med prat och skratt och havsluft! 

Vi åt trerätters i Franska Matsalen, samma fönsterbord som vid lunchen, och mums så god mat! Vi åt samma rätter båda två, och det var en hjort tartar med bland annat rökt äggula till förrätt, som nog helt klart är den godaste tartar jag någonsin ätit! Sen åt vi en torsk som fullkomligt smälte i munnen och så fick det bli en hasselnöts-donut med blåbär till dessert.