topp

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

Substantiv

Böjningar av topp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	topp	toppen	toppar	topparna
Genitiv	topps	toppens	toppars	topparnas

topp

högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa
(överfört) fjäll- eller bergstopp
(klädesplagg) blus
Etymologi: Av engelska top.
högt stående kandidat eller representant för en organisation eller förening
Det visade sig att partitoppen låg bakom baksajten Avspritsat.

Etymologi: Härstammar från ett urgermanskt ord av omdiskuterad innebörd. Belagt i fornsvenska som topper och tupper.^[1]

Besläktade ord: toppa, toppig, toppen

Sammansättningar: bergstopp, nordtopp, sockertopp, toppledare, topplock

Översättningar

högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa

engelska: top^(en)
finska: huippu^(fi)
franska: sommet^(fr) m
nederländska: top^(nl) m
ryska: верхушка^(ru) f, вершина^(ru) f
tyska: Spitze^(de) f, Gipfel^(de) m

blus

engelska: top^(en)
finska: toppi^(fi)
italienska: top^(it) m
nederländska: topje^(nl) n
tyska: Top^(de) n, Oberteil^(de) n

Interjektion

topp

(vardagligt) jag godkänner, jag samtycker, jag accepterar förslaget
Etymologi: Av franska tope.^[2]

Källor

↑ Svensk etymologisk ordbok: "topp (2)"
↑ Svensk etymologisk ordbok: "topp (1)"

Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=topp&oldid=3827989”

Dold kategori:

Svenska/Alla uppslag