Slovenien

Under 500-talet bosatte sig slovenernas förfäder i det område som utgör dagens Slovenien. Från dess och ett par århundraden framåt lydde större eller mindre delar av området under en rad olika härskare. I slutet av 1200-talet anslöt sig de sloveniska områdena till furstehuset Habsburg och under dem fortsatte de att lyda fram till 1918.

Vid mitten av 1800-talet bildades de första slovenskpolitiska organisationerna. Vissa strävade efter en självständig slovensk nation, medan andra ville ha ett självständigt Slovenien. Representanter för de sydslaviska folkgrupperna möttes på Korfu 1917, vid mötet bestämde man sig också för att bilda en egen stat. I december 1918 efter Österrike – Ungerns kollaps utropades ett rike för serber, kroater och slovener. Några mindre slovensktalande områden i Ungern anslöt sig också till kungariket. Gorizien som hade en betydande slovensk befolkning överfördes till Italien. 1929 bytte hela riket namn till Jugoslavien. Det blev en tvist mellan serber och kroater som handlade om kungariket skulle vara en federation eller en centralstyrd stat vanns senare av serberna som förespråkade en centralstyrd stat. Slovenerna lyckades i praktiken nå ett visst självstyre, mycket genom sin språkliga särställning. Ett tag stod landet också på kanten till inbördeskrig sedan en inflytelserik kroat skjutits ned i parlamentet av en serbisk ledamot. Detta klarade kung Aleksander ut genom att upphäva författningen och styra landet som en diktator ända fram tills han mördades 1934. Vid andra världskriget utbrott 1939 började Jugoslavien falla sönder, Kroatien fick självstyre och många slovenska röster strävade åt samma håll. Tyska och ((Italien|italienska]] styrkor intog Jugoslavien i april 1941, de slovenska områdena delades upp mellan Tyskland, Italien och Ungern. Parallellt med bekämpningen av ockupationen pågick också inbördesstrider mellan Domobranci (Vita Gardet) och andra motståndsgrupper. Titos partisanarmé vann striderna och en federal socialistisk republik bildades 1945.

Delar av italienska Gorizien kom efter många om och men att höra till delrepubliken Slovenien, som även var den mest välmående. Under de kommande 35 åren styrdes republiken med järnhand och regionens etniska såväl som sociala motsättningar hölls dämpade. Relationerna till utlandet var dock fortsatt spända. Det var en till synes svår situation som Tito höll i schack, genom hårda tag och i vissa fall förtryck, fram till sin död 1980. Detta var början till slutet för det socialistiska Jugoslavien.

Nu började de krafter som Tito kämpat mot, framför allt de nationalistiska, att blomma upp igen. Under Titos tid vid makten hade en stor omflyttning av befolkningen skett. Med andra ord fanns det minoriteter av republikens etniska grupper i så gott som alla delar av republiken. Serbiska nationalister med Milosevic i spetsen hävdade de serbiska minoriteternas rättigheter framför övriga folkslag. Slovenien besvarade detta genom att utropa självständighet den 25/6 1991. Konflikten eskalerade till ett kort krig då jugoslaviska armén gjorde ett försök att återta kontrollen i Slovenien. Försöket misslyckades och inom några dagar hade en vapenvila förhandlats fram. Inom två veckor var kriget över i Slovenien. Samtidigt fortsatte det i mycket våldsammare form i grannrepublikerna.

Den efterföljande tiden dominerades av politiska svårigheter. Många skandaler med korrumperade makthavare avslöjades och koalitioner sprack till höger och vänster. Det tog nästan tio år innan det självständiga Slovenien hade ett fullt fungerande politiskt system.

Nationalismen har spelat en mycket framträdande roll i Europas politiska historia de senaste tvåhundra åren och otaliga konflikter och krig har utspelats med nationalistiska förtecken. I och med kommunismens sammanbrott fick de nationella myterna och de nationalistiska föreställningarna åter fritt utlopp i de gamla öststaterna. Det ledde bl a till att stater som Jugoslavien, Tjeckoslovakien och Sovjetunionen splittrades.

Slovenien består av ett grönt och skiftande landskap.

• 8 februari: Prešeren-dagen - Sloveniens kulturdag
• 27 april: Revolutionsdagen
• 25 juni: Nationaldagen
• 15 augusti: Övertagandedagen
• 31 oktober: Reformationsdagen
• 26 december: Självständighetsdagen.