Hoppa till innehållet

William Fife

Från Wikipedia
William Fife III
Född15 juni 1857
Fairlie vid Firth of Clyde i Storbritannien
Död11 augusti 1944
Fairlie
NationalitetBrittisk
Yrke/uppdragSegelbåtskonstruktör
Erna Signe under Olympiska sommarspelen utanför Nynäshamn 1912

William Fife III, född 15 juni 1857 i Fairlie, Skottland vid Firth of Clyde i Storbritannien, död 11 augusti 1944 i Fairlie, var en skotsk båtkonstruktör och båtbyggare.

William Fife var son till båtkonstruktören och -byggaren William Fife II (1821–1902) och sonson till båtkonstruktören och -byggaren William Fyfe (1785–1865) i Fairlie. Familjen drev ett båtvarv, där William Fife III under fem år från 14 års ålder gick som lärling hos sin far. Därefter förkovrade han sig på John Fullerton & Co Shipyard i Paisley och som produktionschef på Culzean Yacht & Steam Launch Works och återvände till familjevarvet 1886. År 1894 tog han över varvet.

År 1887 deltog han i George Lennox Watsons skotska lag i det sjunde America's Cup-loppet i New York med Thistle. Fife ritade senare två yachter för America's Cup för tefabrikören Thomas Lipton, som deltog som utmanare i denna fem gånger. Den av Fife ritade utmanarbåten Shamrock I förlorade 1899 till Columbia och Shamrock III förlorade 1903 till Reliance. Efter fastställandet av den första R-regeln 1906 blev Fife en driven konstruktör av meterbåtar, bland andra framgångsrika 15-meters och 19-metersyachter under åren för första världskriget. Mellan 1907 och 1913 ritade William Fife Jr. åtta av de sammanlagt 20 15mR-yachter som sammanlagt har byggts. Flertalet var byggda på hans varv Fife & Son Yachtbuilders. För Åbo Båtvarv ritade han 1909 Lucky Girl, en 12,7 meters segelyacht.

År 1908 ritade han 12-metersbåten Magda VIII för Alfred Larsen, som byggdes av Anker & Jensen i Norge. För Stockholms Båtbyggeri ritade han Erna Signe, byggd 1911, som tävlade och kom på andra plats i tolvmetersklassen i Olympiska sommarspelen 1912 med Nils Persson som skeppare.

William Fife var inte gift och hade inga barn. Hans varv fortsatte i drift några år efter hans död 1944 under en brorson, men uppnådde då inte den framgång det haft under William Fifes ledning.

  • Franco Pace (1998). William Fife: Master of the Classic Yacht. Adlard Coles Nautical. ISBN 978-0-7136-5030-3 
  • May Fife McCallum (2002). Fast and Bonnie – A History of William Fife & Son Yachtbuilders. John Donald Publishers Ltd. ISBN 978-0-85976-566-4 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]