Werner Forssmann

Werner Forssmann
Född	29 augusti 1904[1][2][3] Berlin[4]
Död	1 juni 1979[1][2][3] (74 år) Schopfheim[5], Tyskland
Medborgare i	Tyska riket, Västtyskland och Kejsardömet Tyskland
Utbildad vid	Humboldt-Universität zu Berlin
Sysselsättning	Militärläkare, kardiolog, fysiolog, urolog, kirurg, läkare
Befattning
Professor
Arbetsgivare	Johannes Gutenberg-Universität Mainz
Politiskt parti
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (1932–)[6]
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1956)[7][8] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Redigera Wikidata

Werner Forssmann, född den 29 augusti 1904 i Berlin, Tyskland, död den 1 juni 1979 i Schopfheim, var en tysk läkare och nobelpristagare. Han utförde en pionjärinsats inom hjärtkatetiseringen (en metod att föra in smala, böjliga rör, katetrar, i hjärtat för att mäta till exempel trycket). För detta erhöll han, tillsammans med André Cournand och Dickinson W. Richards, 1956 Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Efter examen från Askanisches Gymnasium började Forssmann på Universitetet i Berlin för att studera medicin och tog en statlig examen 1929.^[9]

Han antog att en kateter kunde sättas in direkt i hjärtat, för sådana ändamål som att direktdosera medicin, injicera radiokontrastfärg eller mäta blodtrycket. Rädslan då var att ett sådant intrång i hjärtat skulle vara dödligt.^[10] För att bevisa sin tes bestämde han sig för att prova experimentet på sig själv.

År 1929, när han arbetade i Eberswalde, utförde han den första hjärtkateteriseringen på en människa. Han ignorerade sin avdelningschef och övertalade operationssköterskan som ansvarade för den sterila utrustningen, Gerda Ditzen, att hjälpa honom. Hon gick med på det, men bara efter löftet att han skulle göra det på henne istället för på sig själv. Forssmann lurade henne dock genom att hålla fast henne vid operationsbordet och låtsas bedöva och skära henne i armen medan han faktiskt gjorde det på sig själv.^[11] Han bedövade sin egen underarm i den kubitala regionen och satte in en urinkateter i sin antikubitala ven och trädde in den delvis innan han släppte Ditzen (som då insett att katetern inte var i hennes arm) och sa åt henne att ringa röntgenavdelningen. De gick till röntgenavdelningen på våningen under där han under uppsyn av ett fluoroskop trädde katetern hela 60 cm in i sitt högra ventrikulära kärl. Detta dokumenterades sedan på röntgenfilm som visar att katetern som låg i hans högra atrium.^[11]

Överläkaren på Eberswalde noterade, även om han från början var mycket irriterad, Forssmanns upptäckt när röntgenbilderna visades och tillät honom att utföra en annan kateterisering på en dödligt sjuk kvinna vars tillstånd förbättrades efter att ha fått medicin på detta sätt.^[11] En obetald plats skapades för Forssmann på Berliner Charité Hospital, som arbetade under Ferdinand Sauerbruch. Men även om denne sett Forssmanns papper, blev han avskedad för att ha fortsatt utan godkännande. Hans kirurgiska färdigheter noterades dock och han rekommenderades till ett annat sjukhus där han arbetade ett tag innan han 1933 lämnade detta efter att ha gift sig med doktor Elsbet Engel, en specialist i urologi. Han hade emellertid svårt att få jobb på grund av sitt rykte så han slutade med kardiologi och började med urologi. Han fortsatte sedan att studera urologi under handledning av Karl Heusch på Rudolf Virchow Hospital i Berlin. Senare utsågs han till chef för kirurgkliniken vid både stadssjukhuset i Dresden-Friedrichstadt och Robert Koch-sjukhuset i Berlin.^[9]

Åren 1932 till 1945 var Forssmann medlem i nazistpartiet. I början av andra världskriget blev han läkare. Under sin tjänst befordrades han till major innan han tillfångatogs och sattes i ett krigsfångläger. Efter att han släppts fri 1945 arbetade han som skogshuggare och sedan som landläkare i Schwarzwald med sin hustru. År 1950 började han praktisera som urolog i Bad Kreuznach.^[9][10]

Under sin tid i fängelse lästes Forssmann en uppsats av André Frédéric Cournand och Dickinson W. Richards. Dessa utvecklade ett sätt att tillämpa hans teknik på hjärtsjukdomsdiagnostik och forskning. År 1954 fick han Leibniz-medaljen av den tyska vetenskapsakademin för sin teknik och 1956 tilldelades Cournand, Richards och Forssmann Nobelpriset i fysiologi eller medicin.^[9]

Efter att ha tilldelats Nobelpriset fick han tjänsten som hedersprofessor i kirurgi och urologi vid Universitetet i Mainz. År 1961 blev han hedersprofessor vid National University of Córdoba och 1962 blev han ledamot av styrelsen för German Society of Surgery. Han blev också medlem i American College of Chest Physicians, hedersmedlem i Svenska Kardiologiföreningen, Tyska urologiska sällskapet och Tyska barnskyddsförbundet.^[9]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Werner Forssmann, 19 mars 2021.

• Bra Böckers lexikon, 1975.
• Goerig, Michael; Agarwal Kamayni (February 2008). ”[Werner Forssmann: "the typical man before his time!" – self-experiment shows feasibility of cardiac catheterization]”. Anästhesiologie, Intensivmedizin, Notfallmedizin, Schmerztherapie 43 (2): sid. 162–5. doi:10.1055/s-2008-1060550. PMID 18293251. 
• Hollmann, Wildor (2006). ”Werner Forssmann, Eberswalde, the 1956 Nobel Prize for medicine”. Eur. J. Med. Res. 11 (10): sid. 409–12. PMID 17107872. 
• Forssmann, Wolf-Georg; Hirsch Jochen R (2006). ”50 years Nobel Prize: Werner Forssmann and the issue of commemorative stamps”. Eur. J. Med. Res. 11 (10): sid. 406–8. PMID 17107871. 
• Berry, Diana (February 2006). ”History of cardiology: Werner Forssmann, MD”. Circulation 113 (7): sid. f27–8. PMID 16493783. http://circ.ahajournals.org/content/113/7/f25.full.pdf+html. 
• ”[Werner Forssmann tested the first heart catheter on himself. For this reason he was fired by the chief physician]”. MMW Fortschritte der Medizin 146 (33–34): sid. 56. August 2004. PMID 15526639. 
• Bröer, R (2002). ”[Legend or reality? – Werner Forssmann and heart catheterization]”. Dtsch. Med. Wochenschr. 127 (41): sid. 2151–4. doi:10.1055/s-2002-34642. PMID 12397563. 
• Raju, T N (1999). ”The Nobel chronicles. 1956: Werner Forssmann (1904–79); André Frédéric Cournand (1895–1988); and Dickinson Woodruff Richards, Jr (1895–1973)”. Lancet 353 (9167): sid. 1891. doi:10.1016/S0140-6736(05)75106-0. PMID 10359453. 
• Siegel, D (1997). ”Werner Forssmann and the Nazis”. Am. J. Cardiol. 80 (12): sid. 1643–4. doi:10.1016/S0002-9149(97)00944-2. PMID 9416961. 
• Hart, F D (1997). ”Werner Forssmann (1904–1979), auto-experimenter/medical martyr. The original cardiac catheterization”. Journal of Medical Biography 5 (2): sid. 120–1. doi:10.1177/096777209700500211. PMID 11619092. 
• Forssmann-Falck, R (March 1997). ”Werner Forssmann: a pioneer of cardiology”. Am. J. Cardiol. 79 (5): sid. 651–60. doi:10.1016/S0002-9149(96)00833-8. PMID 9068526. 
• Heiss, H W; Hurst, J. Willis (1992). ”Werner Forssmann: a German problem with the Nobel Prize”. Clinical Cardiology 15 (7): sid. 547–9. doi:10.1002/clc.4960150715. PMID 1499182. 
• Meyer, J A (March 1990). ”Werner Forssmann and catheterization of the heart, 1929”. Ann. Thorac. Surg. 49 (3): sid. 497–9. doi:10.1016/0003-4975(90)90272-8. PMID 2178572. 
• Schadewaldt, H (1979). ”Werner Forssmann 29.8.1904 – 1.6.1979”. Dtsch. Med. Wochenschr. 104 (52): sid. 1856–7. PMID 391522. 
• Steckelberg, J M; Vlietstra R E; Ludwig J; Mann R J (November 1979). ”Werner Forssmann (1904—1979) and his unusual success story”. Mayo Clin. Proc. 54 (11): sid. 746–8. PMID 386001. 
• Asperger, Z (1979). ”[The life of Doctor Werner Forssmann (1904—1979) (author's transl)]”. Lijecnicki Vjesnik 101 (8): sid. 509–17. PMID 396430. 
• ”[Münchener Medizinische Wochenschrift/20 March 1931 Contrast representation of the cavities of the living right half of the heart by Werner Forssmann, Eberswalde]”. MMW, Münchener medizinische Wochenschrift 120 (14): sid. 489. April 1978. PMID 347275. 
• Kenéz, J (1969). ”[Heroic self-experiment of a practicing physician (Werner Forssmann)]”. Orvosi Hetilap 110 (52): sid. 3069–74. PMID 4904895. 
• Sulek, K (1969). ”[Nobel prize for Andre F. Cournand, Werner T. O. Forssmann and Dickinson W. Richards in 1956 for the discovery related to heart catheterization and studies on pathological changes in the cardiovascular system]”. Wiad. Lek. 22 (2): sid. 203–4. PMID 4890192. 
• HEUSCH, K (1957). ”[Werner Forssmann, Nobel prize winner for medicine, 1956.]”. Zeitschrift für Urologie 50 (2): sid. 57–9. PMID 13434311. 
• Bolt, W; Knipping H W (1956). ”[Congratulations to Werner Forssmann on winning the 1956 Nobel prize for medicine.]”. Med. Klin. (Munich) 51 (49): sid. 2073–6. PMID 13386873. 

• Wikimedia Commons har media som rör Werner Forssmann.
• Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1956
• Nobelprize.org, Werner Forssmann – biografi
• Biographical Sketch of Werner Forßmann with video clip
• The 'Man Who Touched His Own Heart'; NPR interview with Robert Dunn, his biographer
• www.aerztezeitung.de: Der Herzkatheter-Selbstversuch: Dichtung und Wahrheit (in German)
• Heart pioneers and the curious case of Werner Forssmann - British Heart Foundation Blog Article
• Werner Forssmann hos Nobelstiftelsen (på engelska) including the Nobel Lecture, December 11, 1956 The Role of Heart Catheterization and Angiocardiography in the Development of Modern Medicine

v • r Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1901–1925 von Behring (1901) · Ross (1902) · Ryberg Finsen (1903) · Pavlov (1904) · Koch (1905) · Golgi, Cajal (1906) · Laveran (1907) · Metjnikov, Ehrlich (1908) · Kocher (1909) · Kossel (1910) · Gullstrand (1911) · Carrel (1912) · Richet (1913) · Bárány (1914) · Inga priser utdelades 1915–1918. · Bordet (1919) · Krogh (1920) · Inget pris utdelades 1921. · Hill, Meyerhof (1922) · Banting, Macleod (1923) · Einthoven (1924) · Inget pris utdelades 1925. 1926–1950 Fibiger (1926) · Wagner-Jauregg (1927) · Nicolle (1928) · Eijkman, Hopkins (1929) · Landsteiner (1930) · Warburg (1931) · Sherrington, Adrian (1932) · Morgan (1933) · Whipple, Minot, Murphy (1934) · Spemann (1935) · Dale, Loewi (1936) · Szent-Györgyi (1937) · Heymans (1938) · Domagk (1939) · Inga priser utdelades 1940–1942. · Dam, Doisy (1943) · Erlanger, Gasser (1944) · Fleming, Chain, Florey (1945) · Muller (1946) · C. Cori, G. Cori, Houssay (1947) · Müller (1948) · Hess, Moniz (1949) · Kendall, Reichstein, Hench (1950) 1951–1975 Theiler (1951) · Waksman (1952) · Krebs, Lipmann (1953) · Enders, Weller, Robbins (1954) · Theorell (1955) · Cournand, Forssmann, Richards (1956) · Bovet (1957) · Beadle, Tatum, Lederberg (1958) · Ochoa, Kornberg (1959) · Burnet, Medawar (1960) · von Békésy (1961) · Crick, Watson, Wilkins (1962) · Eccles, Hodgkin, Huxley (1963) · Bloch, Lynen (1964) · Jacob, Lwoff, Monod (1965) · Rous, Huggins (1966) · Granit, Hartline, Wald (1967) · Holley, Khorana, Nirenberg (1968) · Delbrück, Hershey, Luria (1969) · Katz, von Euler, Axelrod (1970) · Sutherland (1971) · Edelman, Porter (1972) · von Frish, Lorenz, Tinbergen (1973) · Claude, de Duve, Palade (1974) · Baltimore, Dulbecco, Temin (1975) 1976–2000 Blumberg, Gajdusek (1976) · Guillemin, Schally, Yalow (1977) · Arber, Nathans, Smith (1978) · Cormack, Hounsfield (1979) · Benacerraf, Dausset, Snell (1980) · Sperry, Hubel, Wiesel (1981) · Bergström, Samuelsson, Vane (1982) · McClintock (1983) · Jerne, Köhler, Milstein (1984) · Brown, Goldstein (1985) · Cohen, Levi-Montalcini (1986) · Tonegawa (1987) · Black, Elion, Hitchings (1988) · Bishop, Varmus (1989) · Murray, Thomas (1990) · Neher, Sakmann (1991) · Fischer, Krebs (1992) · Roberts, Sharp (1993) · Gilman, Rodbell (1994) · Lewis, Nüsslein-Volhard, Wieschaus (1995) · Doherty, Zinkernagel (1996) · Prusiner (1997) · Furchgott, Ignarro, Murad (1998) · Blobel (1999) · Carlsson, Greengard, Kandel (2000) Från 2001 Hartwell, Hunt, Nurse (2001) · Brenner, Horvitz, Sulston (2002) · Lauterbur, Mansfield (2003) · Axel, Buck (2004) · Marshall, Warren (2005) · Fire, Mello (2006) · Capecchi, Evans, Smithies (2007) · zur Hausen, Barré-Sinoussi, Montagnier (2008) · Blackburn, Greider, Szostak (2009) · Edwards (2010) · Beutler, Hoffmann, Steinman (2011) · Gurdon, Yamanaka (2012) · Rothman, Schekman, Südhof (2013) · O'Keefe, E. Moser, M-B. Moser (2014) · Campbell, Ōmura, Tu (2015) · Ohsumi (2016) · Hall, Rosbash, Young (2017) · Allison, Honjo (2018) · Kaelin, Ratcliffe, Semenza (2019) · Alter, Houghton, Rice (2020) · Julius, Patapoutian (2021) · Pääbo (2022) · Karikó, Weissman (2023) · Ambros, Ruvkun (2024)