Hoppa till innehållet

Ulf Ohlsson

Från Wikipedia
Ulf Ohlsson
FöddUlf Ohlsson
12 april 1964 (60 år)
Sverige
NationalitetSverige Svensk
Yrke/uppdragTravkusk
Känd förAllsvensk kuskchampion 2016–2019
Karriär
HemmabanaSverige Solvalla
Medlem i tusenklubben sedan 2002
Externa länkar
Ulf Ohlsson hos Svensk Travsport
Hästsportsportalen

Ulf Ohlsson, född 12 april 1964, är en svensk travkusk och före detta travtränare. Han avslutade sin tränarrörelse under hösten 2011 för att bara köra som catchdriver åt tränare som Svante Båth, Jan-Olov Persson, Reijo Liljendahl och Stefan Melander. Han har kört hästar som Hallsta Lotus, Tekno Odin, Yarrah Boko, Digital Ink, Nadal Broline, Papagayo E., Makethemark, Cruzado Dela Noche och Disco Volante. Under tiden som tränare var hans största stjärna Bellman Töll.

Han blev Sveriges segerrikaste kusk säsongerna 2016–2018.[1] 2019 representerade Sverige i World Driving Championship, och slutade på en tredjeplats bakom Rick Ebbinge från Nederländerna och Yannick Gingras från USA.[2]

Ohlsson är sambo med f.d. travtränaren och kusken Elin Gustavsson.

Ulf Ohlsson tog sin första seger den 18 mars 1982 med travaren Brown Prophet på Bergsåker. 1990 vann han utmärkelsen "Årets Komet" vid den svenska Hästgalan.[3] 2011 tog Ohlsson beslutet att avveckla sin tränarrörelse och han är sedan dess catch driver på heltid och kör åt tränare som Jan-Olov Persson, Stefan Melander och Reijo Liljendahl. Under tiden som tränare var hans stora stjärnhäst Bellman Töll, med vilken han bland annat vann Sweden Cup 2005.[4]

Ohlsson är Sveriges meste kuskchampion genom tiderna vad gäller banchampionat. Den 10 november 2014 tog Ohlsson sitt 67:e banchampionat och passerade då den tidigare rekordhållaren Olle Goop.[5] Den 4 september 2014 på Umåker tog Ohlsson, tillsammans med travaren Le Chapeau, sin 4 000:e kuskseger.[6] Säsongen 2016 blev Ohlsson den första travkusken någonsin att vinna tio championtitlar under en säsong, efter att ha vunnit kuskligan/banchampionatet 2016 på banorna Bergsåker, Bollnästravet, Dannero, Eskilstuna, Gävletravet, Hagmyren, Romme, Solänget, Umåker och Östersund. Till och med säsongen 2016 har Ohlsson tagit 89 banchampionat under sin karriär. Totalt har han vunnit banchampionat på 15 olika travbanor, vilket är rekord.[3] Den 6 juni 2020 på Östersundstravet tog Ohlsson, tillsammans med travaren Vien Ici, sin 6 000:e kuskseger.[7]

Han deltog som kusk till Nadal Broline i Elitloppet 2018. Ekipaget kom på tredjeplats bakom Ringostarr Treb respektive Propulsion i både försöksloppet och finalen.[8][9]

Segrar i större lopp

[redigera | redigera wikitext]
År Lopp Häst Tränare Vinstbelopp
2009 Sverige E3-final (långa), ston My Love Di Quattro Petri Salmela 600 000 SEK
2011 Sverige E3-final (korta), h/v Labero Broline Svante Båth 800 000 SEK
2011 Sverige Norrbottens Stora Pris Yarrah Boko Trond Anderssen 750 000 SEK
2013 Sverige Sprintermästaren Quid Pro Quo Svante Båth 870 000 SEK
2013 Sverige Svenskt Trav-Kriterium Rokkakudo Anna Forssell 4 000 000 SEK
2014 Norge Ulf Thoresens Minneslopp Fire To The Rain Reijo Liljendahl 535 100 SEK
2014 Sverige Europeiskt championat för ston Canaka B.F. Reijo Liljendahl 650 000 SEK
2015 USA International Trot Papagayo E. Jan K. Waaler 500 000 USD
2016 Sverige Breeders' Crown, 3-åriga h/v Grant Boko Reijo Liljendahl 1 600 000 SEK
2016 Sverige Breeders' Crown, 3-åriga ston Unica Gio Reijo Liljendahl 550 000 SEK
2017 Finland Finlandialoppet D.D.'s Hitman Petri Puro 110 000 EUR
2017 Sverige E3-final (korta), h/v Capitol Hill Svante Båth 925 000 SEK
2017 Norge Norskt Trav-Kriterium Hard Times Ola Åsebö 750 000 NOK
2018 Sverige Jubileumspokalen Makethemark Petri Salmela 1 000 000 SEK
2018 Tyskland Grosser Preis von Deutschland Hesiod Petri Salmela 75 000 EUR
2019 Finland St. Michel-loppet Makethemark Petri Salmela 70 000 EUR
2019 Sverige Åby Stora Pris Makethemark Petri Salmela 2 000 000 SEK
2019 Sverige Norrbottens Stora Pris Makethemark Petri Salmela 1 000 000 SEK
2022 Sverige Svenskt Trav-Oaks Bonneville W.I. Ulf Ohlsson 2 800 000 SEK

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]