Sockerbruk

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: från vilken källa/vilka källor är datainsamlingen gjord? (2022-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Ett sockerbruk är en fabrik för framställning av socker. Råvaran är sockerrör eller sockerbetor.

På 1700-talet skedde sockerproduktionen från sockerrör. Stora produktionscentra fanns i Flensburg, Hamburg och Amsterdam. I Sverige fanns två små fabriker i Norrköping.

Produktionen av socker från sockerbetor ökade. I Frankrike fanns år 1835 över 400 fabriker. I Tyskland fanns år 1839 152 fabriker för tillverkning av socker ur sockerbetor. I Sverige byggdes på 1830-talet en fabrik i Landskrona för tillverkning av socker både från sockerrör och sockerbetor. En betsockerfabrik byggdes i Vadstena år 1872, men gick i konkurs redan år 1879. En betsockerfabrik startades i Halmstad år 1871, men gick i konkurs år 1874.^[1] Det var först i slutet av 1800-talet som sockerproduktionen ur betor blev stor i Sverige. De första lyckade anläggningarna blev Arlöv byggd år 1869-1870 och Säbyholmsfabriken byggd år 1883. Staffanstorpsfabriken som togs i drift år 1885 hade kostat 726.600:- gav vid kampanjen 1887/88 en vinst av 403.224:-.^[2]

Avverkning av sockerbetor i Sverige samt produktion och import av råsocker^[3][4][5]

År	Avverkning (ton)	Antal bet- sockerbruk + saftstationer	Produktion av råsocker (ton)	Import av råsocker (ton)
1842	360	1		7091
1854/55	2847	1	129	14 912
1869/70	14 290	1	979	17 627
1873/74	31 082	5 a)	2175	17 717
1882/83	19 280	1	1539	26 924
1888/89	86 111	4 b)	8881	29 079
1892/93	277 443	10	29 920	26 582
1897/98	716 141	16+3	88 935	510
1901/02	903 792	17+3	125 379	338
1910/11	836 688	21+3	173 921	99

a) Arlöv, Halmstad, Landskrona, Ljung och Vadstena b) Arlöv, Säbyholm, Staffanstorp och Trelleborg

Inom sockerindustrin användes brutet räkenskapsår. Det nya året börjar den 1 augusti. Därför användes årsbeteckningar som 1897/98.

Filmer som visar modern sockertillverkning i Sverige:

• Från sol till socker
• Från beta till kristall

En film som visar äldre sockertillverkning i Sverige är Sockerskrinet denna film är inspelad 1938.

Sockerrören krossas och vätskan filtreras. Den kan därefter behandlas med kalk för att ta bort mer orenheter och neutraliseras sedan med koldioxid. Vätskan kokas och bottensats och flytslam avlägsnas. Värmen avlägsnas och vätskan kristalliserar. Sirap skiljs från det kristalliserade sockret med centrifug.

Betorna går först till en bettvätt och därefter till en skärmaskin där de strimlas till snitsel. I en diffusör löses sockret med hjälp av varm vatten ut ut snitseln. I moderna sockerbruk användes en kontinuerlig diffusör, förr användes ett batteri av diffusörer kopplade enligt motströmsprincipen. Råsaften renas med hjälp av kalciumhydroxid och koldioxid, och indunstas därefter till 70% sockerhalt. Sockermassan centrifugeras för att skilja socker och melass åt. Till slut torkas sockret.

Sockerbruken skiljer sig från en del andra industrier men kan jämföras med mycket annat inom jordbruksnäringen. Under större delar av året står anläggningarna stilla, förutom under hösten och vintern (det som kallas betkampanjen). Efter skörden får man in alla betorna som ska processas till färdigt socker. Under största delen av året finns därför ett litet antal anställda på ett sockerbruk – endast några få som underhåller maskiner och lokaler. När betorna kommer in jobbar en stor mängd säsongsarbetare i ett hektiskt tempo under en kort tid.

Melass är en sockerhaltig restprodukt som bildas vid tillverkningen. Melassen avger en ganska kraftig doft som brukar kännas långt ifrån sockerbruket, ett slags kraftigt urvattnad sötaktig smak. Under betkampanjen kan denna doft kännas av i trakterna av Örtofta sockerbruk, framförallt känns den i Eslöv och norra delarna av Lund.

Betsockertillverkningen i Sverige började redan på 1830-talet men tog inte fart förrän på 1890-talet.^[6] Först då hade förädlingen av sockerbetan nått så långt att odling kunde ske på våra breddgrader. I rask takt uppfördes ett antal sockerbruk och saftstationer, främst i Skåne. Sockerbetsodling lämpade sig väl i kalkrika marker som inte behövde så mycket vatten och klarade av mycket sol, varför Skåne, Öland och Gotland kom att utkristallisera sig som viktiga sockerlandskap. Sockerbetsodling pågick dock i hela landet från Skåne till Mälardalen. År 1907 bildades i Sverige SSA, Svenska Sockerfabriks AB där de allra flesta av de svenska sockerbruken samlades. Från mitten av 1930-talet blev man den enda aktören i landet, sedan den lilla mellansvenska konkurrenten MSSA övertagits. SSA var ett slags konglomerat som liknade många andra jordbrukssammanslutningar som fanns vid denna tid genom sin monopolställning på marknaden. Krigstidens avspärrningar kom att gynna bolaget kraftigt och man kom även efter kriget att få stort statsstöd för sin produktion. Inställningen vid denna tid var att det svenska jordbruket skulle kunna försörja hela befolkningen i händelse av en ny avspärrningstid, en policy som infördes med andra världskriget i färskt minne och under kalla kriget då en ny storkonflikt hela tiden hotade. Sockerbruken var en vital del av landets krisförsörjning då man kunde få ut mycket energi som skulle fördelas till många i ett kallt land som Sverige. SSA såldes slutligen till Danisco 1992.

Betsockerfabriker i Sverige åren 1911–1919, samt mängd sockerbetor i ton per år (medeltal av åren 1916–1919)

• Halland: Genevad 18 428

• Blekinge: Karlshamn 45 980

• Västergötland: Lidköping 6 604

• Östergötland: Linköping 20 276

• Öland: Mörbylånga 25 961

• Gotland: Roma 29 098

• Skåne: Arlöv 69 758, Hasslarp 42 357, Hälsingborg 45 114, Hököpinge 49 784, Jordberga 49 038, Karpalund 29 545, Kävlinge 46 412, Köpingebro 79 682, Skivarp 38 070, Staffanstorp 47 476, Svedala 42 947, Säbyholm 66 032, Trelleborg 63 125, Ängelholm 32 602, Örtofta 43 318.^[7][8]

Det har i Sverige funnits 5 så kallade saftstationer som via en rörledning levererade sockerlösning till ett näraliggande sockerbruk. I Danmark fanns det 17 saftstationer och 8 råsockerfabriker år 1911.^[3]

Saftstationer i Sverige

Saftstation	tillhörande sockerbruk	första betkampanjen	sista betkampanjen
Eslöv	Örtofta	1894/95	1938/39
Klågerup	Staffanstorp	1894/95	1918/19
Teckomatorp	Säbyholm	1894/95	1961/62
Gärsnäs	Köpingebro	1921/22	1966/67
Ängelholm	Hasslarp	1934/35	1953/54

Sveriges första sockerraffinaderi anlades i Stockholm år 1647 av två holländare.^[4] Åren 1869-1910 varierade antalet sockerraffinaderier i Sverige mellan 7 och 13.^[3] År 1906 fanns det i Sverige 10 sockerraffinaderier med totalt 2 650 anställda och ett tillverkningsvärde av 62 914 375 kronor. Huvudprodukterna från ett sockerraffinaderi kallas med ett gemensamt namn för raffinad. I ett sockerraffinaderi uppstår även biprodukter som sirap och melass. År 1947 fanns det i Sverige fem raffinaderier belägna i Arlöv, Göteborg, Landskrona, Lidköping och Stockholm. Några Svenska sockerraffinaderier samt årtalet för deras start: Öresund Lund 1883, Arlöv 1869, Landskrona 1849, Carnegie Göteborg 1808, Helsingborg 1890, Tanto Stockholm 1856, Gripen Norrköping 1741, Lidköping 1903, Ystad 1881.

Tillverkning vid sockerraffinaderier i Sverige år 1911^[3]

Produkt	tillverkning (ton)	öre per kg
toppsocker a)	33 049	64
bitsocker	35 582	64
kaksocker	1 790	63
siktad raffinad	918	62
malen raffinad	13 703	61
pärlsocker	640	63
krossad melis	9 832	61
vitt krossocker K.S.	8 278	61
vitt krossocker B.B.	2 307	62
vitt pudersocker	8 099	60
gul farin	7 085	57
brun farin	347	53

a) sockertoppar tillverkades i olika storlekar mellan 3 och 9 kg. År 1942 var det sista år då sockertoppar såldes av Svenska Sockerfabriks AB.^[9]

Under perioden 1946-1956 försvann raffinaderierna i Göteborg och Stockholm. Det kombinerade raffinaderiet och råsockerbruket i Lidköping lades ner 1949/50. Råsockerbruken försvann (år för sista kampanj) Hälsingborg (1946/47), Svedala (1946/47), Karlshamn (1952/53), Linköping (1954/55), Kävlinge (1954/55), Trelleborg (1954/55), Arlöv (1958/59), Skivarp (1961/62) och Säbyholm (1961/62). På 1950-talet påbörjades en rationalisering som först gick ut på att ändra om råsockerbruk till sockerbruk för direkt tillverkning av strösocker.

Råsockerbruk ombyggda till strösockerbruk^[10][11]

Bruk	Kapacitet ton betor/dygn 1940	Ombyggnadsår	Kapacitet ton betor per dygn 1981
Köpingebro	3 050	1956	5 950
Örtofta	2 000	1952	5 750
Hasslarp	2 250	1957	3 650
Karpalund	1 600	1957	2 450
Mörbylånga	1 700	1951	2 100
Roma	1 550	1957	2 100

Vid Daniscos övertagande av SSA år 1993 fanns sju kvar. Sedan dess har sex lagts ner: Hasslarp, Karpalund, Jordberga och Köpingebro 2006 i Skåne, Roma sockerbruk på Gotland och Mörbylånga på Öland. Sedan 2006 finns bara Örtofta sockerbruk kvar i Sverige. Verksamheten i Arlöv är inget egentligt sockerbruk som processerar sockerbetor, utan det är ett sockerraffinaderi som raffinerar råsocker från Örtofta till färdigkristalliserat socker.

Några fabriker tillverkningsåret 1900-1901^[12]

Ort	Diffusörer	Sockerbetor (ton)	Råsocker (ton)	Ångmaskiner	hk
Arlöv		72 011		7	1 900
Kävlinge	16	37 760	4 997	15	386
Roma	28	51 644	?	4	300
Svedala	30	39 899	5 388	20	520
Örtofta	14	26 334	6 555	12	300

Skatt och tull

År 1873–1906 fanns i Sverige skatt på sockerbetor. Skatten utgjorde beräknat på sockermängden 20-50 % av tullavgiften på importerat råsocker. Tullen på importerat råsocker var viktig för de svenska betsockerbruken på grund av att priset på råsocker var lägre i Tyskland och Frankrike än i Sverige. Åren 1906 till 1926 fanns skatt på socker.^[13]

• Sockerbeta
• Sockerrör
• Betkampanj
• Svenska Sockerfabriks AB
• Arlövs sockerbruk
• Genevads sockerbruk
• Helsingborgs sockerfabrik
• Hököpinge sockerfabrik
• Köpingebro sockerbruk
• Linköpings sockerbruk
• Roma sockerbruk
• Skivarps sockerbruk
• Staffanstorps sockerbruk
• Svedala sockerbruk
• Trelleborgs sockerbruk
• ��ngelholms sockerbruk
• Örtofta sockerbruk

• Arlövs sockerbruk 1869-1969. [Malmö]: Svenska sockerfabriks AB. 1969. Libris 1569242 
• Burling, Gustav (1942). Sockerbetsodling i Västergötland: Kort handledning. Lidköping: Utg. Libris 1390056 
• Ekman, Håkan; Attman, Artur (1958). Sockerbruket vid Klippan 1808-1958: till minne av f.d. Lorentska fabrikerna och D. Carnegie & Co:s och dess arvtagares verksamhet inom sockerindustrin i Göteborg samt ett tack till alla dem som verkat därute från släkten Ekman. Göteborg: [s.n.]. Libris 792264 
• Fogelström, Per Anders (1978). Tanto: en utmark. Malmö: Sockerbol. Libris 7746603. ISBN 91-85216-06-2 
• Höglund, Axel Th. (1942). Sockerbruket i Trelleborg: de första femtio kampanjerna, 1887-1939 : minnesskrift. Malmö: Skånska litogr. ab. Libris 1408261 
• Kuuse, Jan (1982). Sockerbolaget-Cardo 1907-1982. Malmö: Sockerbol.-Cardo. Libris 7746608. ISBN 91-85216-16-X 
• Larsson, Harry; Ahlberg, Gunnar (1989). Svenskt socker. Malmö: Sockerbol. (SSA). Libris 7746611. ISBN 91-85216-22-4 
• Reuterskiöld, Sigvard (1932). ”Sockerfabrikationen under 50-årsperioden 1882—1932”. Tekniska samfundet i Göteborg 1882-1932 : minnesskrift utgiven i anslutning till samfundets 50-åriga tillvaro (1932): sid. 401-416. https://runeberg.org/tekniskgbg/0414.html.  Libris 1202203
• Sockerbetsodling. Malmö: Sockerbolaget. 1973. Libris 7746600. ISBN 91-85216-00-3 
• Sylwan Eilif & Olsson Gustaf, Den Svenska betsockerindustrien, Malmö, 1932