S:t Michel

	S:t Michel
	Mikkeli (finska)
	Kommun
	Vy mot centrala S:t Michel från Naisvuori gamla vattentorn.
	S:t Michels vapen.
	S:t Michels vapen.
Land	Finland
Landskap	Södra Savolax
Admin. centrum	S:t Michels centraltätort
Area	3 229,57 km² (2016-01-01)
- land	2 548,46 km²
- vatten	681,11 km²
Folkmängd	52 122 (2021-12-31)
- män	25 737 (2020-12-31)
- kvinnor	26 846 (2020-12-31)
Befolkningstäthet	20,45 invånare/km²
Kommunkod	491
Geonames	646006
Språk ; - Finska:; - Svenska:; - Övriga:	; 97,1%; 0,1%; 2,7%
Läge	61°41′N 27°16′Ö / 61.683°N 27.267°Ö;
	S:t Michels läge i Finland. S:t Michels läge i Finland.
	Webbplats: www.mikkeli.fi

För ärkeängeln, se Mikael (ärkeängel). För asteroiden, se 1526 Mikkeli.

S:t Michel [saŋkt 'mikːel] (finska: Mikkeli) är en stad i landskapet Södra Savolax i Finland. S:t Michel har 52 122 invånare och har en yta på 3 229,57 km², varav 681,11 km² är vattenområden. Grannkommuner är Hirvensalmi, Jockas, Kangasniemi, Mäntyharju, Pieksämäki, Puumala och Savitaipale.

S:t Michel är enspråkigt finskt.

Centraltätorten har 35 967 invånare (2012).^[3]

Historia

De äldsta tecknen på bebyggelse i S:t Michel är från 4000−2000 f.Kr.^[4]

Stamsocken för hela Savolax var Savilahti (Sankt Michel). Den var på 1200-talet en ortodox pogost. Efter freden i Nöteborg 1323 blev den en katolsk kyrksocken och nämns som sådan 1329. Jockas torde ha grundats som ett kapell under Savilahti omkring sekelskiftet 1400 och blev en självständig kyrksocken 1442.^[5]

Under Gustav III:s ryska krig var den svenska arméns högkvarter ofta placerade i S:t Michel och Gustaf III vistades där. S:t Michel fick stadsrättigheter 1838 genom beslut av kejsar Nikolaj I.

Under krigen 1939−1945 hade Gustaf Mannerheim sitt högkvarter i Centralfolkskolan, numera Huvudstabsmuseet (fi. Päämajamuseo), i S:t Michel, liksom han haft det i samma stad under en period under finska inbördeskriget.

S:t Michel var residensstad i S:t Michels län och Östra Finlands län.

Administrativ historik

Staden S:t Michel samt kommunerna S:t Michels landskommun och Anttola sammanslogs den 1 januari 2001 till den nya storkommunen och staden S:t Michel.^[6] 1 januari 2007 sammanslogs staden S:t Michel och kommunen Haukivuori till den nya staden S:t Michel. S:t Michel hade före sammanslagningen 46 544 invånare och hade en yta på 1 622,11 km², varav 1 306,14 var landområden.^[7]^[8]. Den 1 januari 2013 slogs kommunerna Kristina och Suomenniemi ihop med S:t Michel till den nya staden S:t Michel.

Politik

Mandatfördelning i S:t Michels stad, valen 1976–2021

Valår

Grafisk presentation, mandat och valdeltagande

TOT

%

Könsfördelning (M/K)

1976

3

16

3

6

2

13

3

16

3

6

2

13

43

74,9

1980

3

17

3

2

15

3

17

3

2

15

43

74,5

1984

2

20

2

6

2

19

20

6

19

51

68,4

1988

2

18

2

1

6

1

2

19

18

6

19

51

62,8

1992

1

19

7

1

6

2

15

19

7

6

15

51

64,3

1996

1

18

6

1

7

2

16

18

6

7

16

51

55,1

2000

1

18

6

17

2

15

18

6

17

15

59

52,5

2004

1

21

4

16

2

15

21

4

16

15

59

56,6

41

18

2008

18

5

3

14

2

17

18

5

3

14

17

59

62,6

35

24

2012

15

4

7

16

3

14

15

4

7

16

3

14

59

58,7

37

22

2017

14

6

3

14

3

11

14

6

3

14

3

11

51

54,8

29

22

2021

11

5

9

12

1

2

11

5

9

12

11

51

51,6

28

23

Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Vänorter

S:t Michel har följande vänorter^[9]:

Ekonomi och infrastruktur

Kommunikationer

Järnvägar

Savolaxbanan löper genom staden i nord-sydlig riktning. Persontåg stannar i S:t Michel. Persontågen slutade trafikera Haukivuori station i augusti 2014.

Landsvägar

Riksväg 5 passerar S:t Michel och är stadens främsta landsvägsförbindelse. Riksväg 13 leder till Kangasniemi och Jyväskylä (NV) och Villmanstrand (SO). Länsväg 62 går österut till Anttola och vidare mot Imatra. Länsväg 72 löper norrut från centralorten via Haukivuori mot Pieksämäki.

Flyg

Sankt Michels flygplats ligger på 3 kilometers avstånd från centrum. För tillfället^[när?] bedrivs ingen reguljär passagerartrafik efter att European Executive Express på grund av konkurs upphört med sina flygningar i oktober 2005.

Sjövägar

Saimen skjuter in en vik upp till S:t Michels centrum, varifrån det sommartid går turisttrafik till bland annat Villmanstrand.

Demografi

Befolkningsutveckling

Befolkningsutvecklingen i S:t Michels stad 1975–2020^[10]

År			Folkmängd
1975			51 719
1980			52 505
1985			53 800
1990			54 404
1995			55 563
2000			55 222
2005			54 728
2010			54 455
2015			54 665
2020			52 583
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.

Kultur

Bebyggelse

Norr om riksvägen 5 följer gatorna ett rutnät som skapades 1842 av C. L. Engel.^[11]

I S:t Michels centrala delar märks kyrkomuseet (inrymt i en stensakristia från 1500-talet, Savolax äldsta byggnad), länsstyrelsens hus (Carl Ludvig Engel, 1842) och stadshuset (Selim A. Lindqvist, 1912) vid stadens centrala torg, domkyrkan (Josef Stenbäck, 1897), landsförsamlingens träkyrka vid södra utfarten (Charles Bassi, 1817), Östra försvarsområdets stab (Aarne Ehojoki, 1965) samt konsert- och kongresshuset Mikaeli (Arto Sipinen, 1988).^[12]

Träkyrkans klockstapel står bredvid kyrkan.^[11]

Sevärdheter

S:t Michel domkyrka, arkitekt Josef Stenbäck
Naisvuori utsiktstorn från 1912
"Stensakristian" (Kivisakasti) byggdes omkring 1320 tillsammans med en kyrka^[11]
Visulahti upplevelsepark
Huvudstabsmuseet (Päämajamuseo)
Kenkävero gamla prästgård

Idrott

Idrottsföreningen Mikkelin Palloilijat från S:t Michel blev finska mästare i bandy 1968, men spelar inte längre bandy. Bandyklubben Mikkelin Kampparit, som blev finska mästare 2012 och 2015, har också sitt hemvist i S:t Michel.

Bilder

S:t Michels stadshus
S:t Michels konstmuseum
Sakristian är byggd ca 1520−1560.
Konserthuset

Referenser

^ [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016.
^ [a b c d] ”Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralen. 31 mars 2022. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 22 mars 2023.
^ ”Tätorter efter folkmängd och folktäthet 31.12.2012”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 9 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180209182516/http://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__vrm__vaerak/statfinpas_vaerak_pxt_027_201200_sv.px. Läst 15 juli 2019.
^ Historia-Mikkeli
^ Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 97, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 52, 506, Finlands medeltidsurkunder I, Helsingfors 1910, nr 313
^ (på svenska, finska och engelska) ( PDF) Befolkningens sammansättning 2000. Finlands officiella statistik. "Befolkning 2001:6". Helsingfors: Statistikcentralen. 2001. sid. 116-117 (117-118 i pdf:en). ISBN 951-727-912-4. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158271/xvaerak_200000_2001_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 29 mars 2023
^ Statistikcentralen: Befolkningsdatabas
^ Befolkningsregistercentralen: Befolkningsdatasystemet - Länens, magistraternas, häradenas och kommunernas invånarantal månadsvis (november 2006) Arkiverad 27 december 2010 hämtat från the Wayback Machine.
^ ”Vänorter”. S:t Michels hemsida. https://mikkeli.fi/sv/information-om-st-michel/vanorter/. Läst 25 maj 2024.
^ ”11re -- Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px/. Läst 23 mars 2023.
^ [a b c] Quack & Krämer (2020). ”Mikkeli” (på tyska). DuMont Reise-Handbuch Reiseführer Finnland. Dumont Reiseverlag. sid. 296
^ S:t Michel i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör S:t Michel.
Bilder & media
Stadens webbplats
Se kartdata överlagrat på OSM (Kartdata)

[Statmallen_Areal_land_i_Finlands_Kommuner-1] [a b] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016.

[Statmallen_Befolkning_i_Finlands_kommuner-2] [a b c d] ”Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralen. 31 mars 2022. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 22 mars 2023.

[3] ”Tätorter efter folkmängd och folktäthet 31.12.2012”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 9 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180209182516/http://pxnet2.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__vrm__vaerak/statfinpas_vaerak_pxt_027_201200_sv.px. Läst 15 juli 2019.

[4] Historia-Mikkeli

[5] Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 97, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 52, 506, Finlands medeltidsurkunder I, Helsingfors 1910, nr 313

[6] (på svenska, finska och engelska) ( PDF) Befolkningens sammansättning 2000. Finlands officiella statistik. "Befolkning 2001:6". Helsingfors: Statistikcentralen. 2001. sid. 116-117 (117-118 i pdf:en). ISBN 951-727-912-4. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158271/xvaerak_200000_2001_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 29 mars 2023

[7] Statistikcentralen: Befolkningsdatabas

[Brc-8] Befolkningsregistercentralen: Befolkningsdatasystemet - Länens, magistraternas, häradenas och kommunernas invånarantal månadsvis (november 2006) Arkiverad 27 december 2010 hämtat från the Wayback Machine.

[9] ”Vänorter”. S:t Michels hemsida. https://mikkeli.fi/sv/information-om-st-michel/vanorter/. Läst 25 maj 2024.

[10] ”11re -- Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px/. Läst 23 mars 2023.

[Quack-11] [a b c] Quack & Krämer (2020). ”Mikkeli” (på tyska). DuMont Reise-Handbuch Reiseführer Finnland. Dumont Reiseverlag. sid. 296

[12] S:t Michel i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

[1]