Radio Syd

Skånes Radio Mercur var en piratradiostation som drevs från ett sändarfartyg i Öresund från december 1958 och under namnet Radio Syd från 1962.

En förutsättning för det blivande Skånes Radio Mercur, senare omdöpt till Radio Syd, var det danska Radio Mercur, Skandinaviens första professionella piratradio. Personerna bakom det Danska Radio Mercur var de första som hade insett den lucka i lagstiftningen som blev "nyckeln" för att kunna kringgå den rigida monopolsituation som rådde inom rundradioverksamhet i de flesta Europeiska länder. Monopolsituationen innebar att det var olagligt för andra än det av staten godkända företaget att sända radioprogram. Lagstiftningen gällde dock endast för sändningar inom det egna landets gränser, men genom att placera radiosändaren på ett fartyg, förankrat utanför ett lands territorialgräns, kunde sändningarna riktas utifrån havet in mot landet ifråga. Det danska företaget hade inlett sina sändningar i augusti 1958 från ett litet fartyg, M/S Cheeta, som ankrats upp i Öresund, på internationellt farvatten mellan Köpenhamn och Landskrona.

Den första reklamfinansierade radion utanför statsmonopolet i Sverige, IBRA Radio, startades 1955 på initiativ av den svenska pingströrelsens ledare Lewi Pethrus. Meningen var att spela in religiösa program i Sverige och sedan sända dessa från ett fartyg i Östersjön. Fartyg för detta ändamål var redan inköpt, ändå blev det äventyret aldrig fullbordat. Så först i Skandinavien blev Danska Radio Mercur, och strax därefter Skånes Radio Mercur som 1962 ändrade namn till Radio Syd.

Från den 14 december 1958 utnyttjades möjligheten att vända om antennen på M/S Cheeta och ha sändningar riktade mot Sverige, eller åtminstone mot sydvästra delarna av Skåne med fokus på Malmöregionen. Skånes Radio Mercur, som startades av 22-årige Nils-Eric Svensson hyrde då sändaren under eftermiddagstimmarna. Programmen spelades in på band i en studio i Landskrona och transporterades ut till Mercurs sändarfartyg M/S Cheeta med hjälp av bland annat fiskebåtar. Skånes Radio Mercur var först i Sverige med Top Tio listor. Sändningarna från M/S Cheeta delades upp mellan det danska företaget och Skånes Radio Mercur fram till januari 1961. 1960 flyttades kontor och studio till Malmö. Sändningstiderna ökades efterhand och intresset från annonsörerna ökade trots att reklambyråerna inte stödde radioreklamen. Ökade annonsintäkter gjorde det möjligt att expandera och ekonomin förbättrades. 1961 utrustade Radio Mercur en större båt, Cheeta Mercur II, med möjlighet för Skånes Radio Mercur att sända dygnet runt samtidigt med de danska sändningarna.

Den nya radion möttes av skepticism från många håll. Tidningsutgivareföreningen förbjöd medlemmarna att skriva om Skånes Radio Mercur. Motiveringen var att man trodde radio skulle bli en allvarlig konkurrent om annonsintäkterna. Grammofonleverantörerna var en annan motståndare som bad medlemmarna att bojkotta radion och inte leverera några skivor till programmen. Motivet för dem var att lyssnarna skulle lyssna på radion, banda melodierna och därför inte köpa grammofonbolagens skivor. Efter någon månad trotsade ett litet grammofonbolag, Sonet, förbudet och försäljningen av deras skivor ökade markant. Samtliga grammofonbolag ändrade efter hand sin inställning och flera sände sedan egna "grammofontimmar".

Skånes Radio Mercur hade det svårt ekonomiskt i början. Reklamradio var ett okänt begrepp och inte ens reklambyråerna vågade prova på det nya mediet trots att radion vissa tider på dagen hade 80 procent av alla lyssnare i större delen av Skåne och kunde erbjuda en rekordlåg kontaktkostnad för annonsörerna. Reklambyråernas inställning gjorde det var svårt att få de stora annonsörerna, som exempelvis Coca-Cola och radiotillverkarna, att annonsera trots att radioreklam borde vara det bästa mediet för dessa produkter enligt erfarenheterna från reklamradio i USA. Eftersom Skånes Radio Mercur sände på FM-bandet som var relativt nytt, ökade försäljningen av FM-radioapparater och FM-antenner.

Skånes Radio Mercur ändrade lyssnarvanorna markant. Framför allt var det musiken som nu blev tillgänglig varje timma. Skånes Radio Mercur var först i Sverige med lyssnarvalda Top 10-program och med en typ av önskeprogram som fick flera tusen brev i veckan endast från Skåne. Den unge Nils-Eric Svensson var jazzentusiast och såg till att 50-talets storstjärnor fick stort utrymme i programmen och Nattuppen Pekka Langer lockades till radion trots Sveriges Radios arga protester. Tillsammans skapade de "Republiken Skåne", som blev mycket populärt. Temat var att skilja Skåne från Sverige med musik. Lyssnarna fick medlemsbevis och prominenta personer utnämndes till "hedersmedborgare".

Den svenska regeringen och monopolradion var givetvis motståndare till Skånes Radio Mercur, och med kommunikationsministrarna Olof Palme och Gösta Skoglund i spetsen ändrades lagarna så att det blev olagligt att sända eller ens befatta sig med en "piratradio". 1961 beslöt sig därför Nils-Eric Svensson att dra sig ur radioverksamheten för att flytta till USA och fortsätta studierna.

Verksamheten togs över av Britt Wadner som hade börjat på företaget som reklamförsäljare. 1962 döpte hon om Skånes Radio Mercur till Radio Syd.

Ett helt annat företag som tagit starkt intryck av danska Radio Mercurs tillkomst och den lucka i lagen som var förutsättningen för deras verksamhet, var det svenska Radio Nord, som efter många problem i starten kom igång med sina sändningar den 8 mars 1961. Innan detta hade sändningarna från M/S Cheeta varit något som från svenskt politiskt håll, med den dåvarande socialdemokratiska regeringen under Tage Erlander mest setts som en provinsiell angelägenhet för Skåne. När Radio Nord startade i Stockholmsområdet rörde detta upp den politiska stämningen och gjorde Radio Nord till en så högprioriterad angelägenhet att till och med frågor kring spionaffären Stig Wennerström lades åt sidan. Under våren 1962 stiftades den så kallade "Lex Radio Nord", piratradiolagen, som för Radio Nord innebar att verksamheten fick upphöra, vilket den gjorde, efter 16 månaders sändning, den 30 juni 1962.

För Radio Syd, och företagets alltmer stridbara "piratdrottning" Britt Wadner, och med hjälp från hennes advokat, Henning Sjöström, fick dock lagen en mindre dramatisk innebörd än den fick för Radio Nord. Sjöström och Wadner upptäckte att lagtexten innehöll en formulering, ett tillagt ord om "störning" som - säkert oavsiktligt - försvagade lagtexten. Lagen blev genom detta ord endast tillämpbar ifall radiosändning kunde anses "störande" för annan radioverksamhet. Eftersom Radio Syd sände på en frekvens som inte störde andra kunde lagen alltså inte gälla i deras fall. Detta fick till resultat att Wadner trotsade den nya lagen när den trädde i kraft, och detta blev för henne en flera års hård och uttröttande kamp där hon bland annat fick avtjäna en månads fängelse på Hinsebergs kvinnofängelse. Även annonsörer bötfälldes men fortsatte att annonsera, vilket förstås visade deras mod och stöd för Radio Syds sak, men i längden var det till nackdel för Radio Syd affärsmässigt att i andra media ofta stämplas som "kriminell" och "pirat".

Med Olof Palme som nytillträdd kommunikationsminister 1965 skedde omskrivning av piratradiolagen (1966) som kraftigt stärkte och utvidgade befogenheterna och gjorde det även möjligt att beslagta hus och hem och andra ägodelar från ägaren av Radio Syd.

I januari 1966 tvingades Radio Syds sändarfartyg Cheeta av en vinterstorm och av svåra isförhållanden bort från positionen i Öresund. Vad som i utgångsläget tänktes skulle bli ett tillfälligt avbrott i sändningarna blev ändå det definitiva slutet för Radio Syds tillvaro i Öresund. I vågskålen fanns då även den nya piratradiolagens innebörd, som gjorde en fortsatt verksamhet som radiostation omöjlig, till och med för Wadner och Radio Syd. Efter många öden och äventyr, där fartyget bl.a. under en tid ersatte det forna Radio Nords sändarfartyg, som då hade varit sändarfartyg åt Radio Caroline South, seglade Cheeta via Las Palmas de Gran Canaria till Gambias huvudstad Bathurst, idag Banjul. Här fick Wadner licens att fullt lagligt sända 20 timmar om dygnet, även med svensk halvtimme under turistsäsongen. Wadner byggde även ett populärt hotell som hette Wadner Beach Hotel som låg ungefär 500 m från radiostationen, och Gambia blev under många år ett populärt turistmål för svenskar. Sändarfartyget Cheeta omvandlades till en flytande nattklubb. Radiostationen bar fortsättningsvis också det namn som stationen haft i Sverige, Radio Syd, och stationens verksamhet där pågick i trettio år, jämfört med de åtta år som det blev i Öresund. Sändningarna från Radio Syd Gambia fick dock sitt hastiga slut den 11 september 2002 när den ca. 40 meter höga antennmasten rasade. I slutet av januari 2020 totalförstördes byggnaden vid en våldsam brand. Inga människor skadades men ingenting gick att rädda.^[1]

• Piratradio

• 
  Radio Syd efter stormen i september 2002
• 
  Radio Syd år 2000
• 
  Radio Syds studio år 2000
• 
  Vy från huvudvägen år 2000
• 
  Connie förbereder nyhetsprogram år 2000
• 
  Gamla mätinstrument i sändarrummet
• 
  Radio Syds sändare år 2000
• 
  Vy från huvudvägen år 2002
• 
  Sändaramatörer från USA och Finland på besök i oktober 2003

• Radio Syd på Svenska Radioarkivet

• Christiansson, Lennart (1996). Sicket himla liv!. Maleny, Qld.: Len Art & Advertising. Libris 2275543 
• Karén, Fredric (1999). Piratdrottningen: boken om Britt Wadner och Radio Syd. Lund: Boström. Libris 7626864. ISBN 91-7231-037-5 (inb.) 
• Palm, Gunnar (1994). Vågornas frihet: från Radio Syd till Radio City. Stockholm: Timbro. Libris 7648317. ISBN 91-7566-276-0