Progress M-17
Utseende
Progress M-17 (Прогресс М-17) | |||
Tillverkare | NPO Energia | ||
---|---|---|---|
Modell | Progress-M 11F615A55 | ||
Färdens tid | 336 dagar, 23 timmar | ||
Massa | 7 250 kg | ||
NSSDC-ID | 1993-019A[1] | ||
Uppskjutning | |||
Startplats | Kosmodromen i Bajkonur 1/5 | ||
Raket | Sojuz-U2 | ||
Uppskjutning | 31 mars 1993, 03:34:13 UTC | ||
Återinträde | |||
Återinträde | 27 mars 1994, 03:28 UTC | ||
Omloppsbana | |||
Apogeum | 365 km | ||
Perigeum | 362 km | ||
Banlutning | 51,6° | ||
Varv | 5 301 st[2] | ||
Dockning | |||
Rymdstation | Mir | ||
Dockning | 2 april 1993, 02:16:18 UTC | ||
Dockningsport | Kvant-1 | ||
Ur dockning | 11 augusti 1993, 15:36:42 UTC | ||
Tid dockad | 132 dagar | ||
Kronologi | |||
|
Progress M-17 (ryska: Прогресс М-17) var en rysk obemannad rymdfarkost som levererade förnödenheter, syre, vatten och bränsle till rymdstationen Mir. Den sköts upp med en Sojuz-U2-raket från Kosmodromen i Bajkonur den 31 mars 1993 och dockade med Mir den 2 april. Den lämnade rymdstationen den 11 augusti 1993 och brann upp i jordens atmosfär den 27 mars 1994.
Långtids prov
[redigera | redigera wikitext]Tack vare att trafiken till och från rymdstationen Mir inte behövde använda alla dockningsportar tog man tillfället i akt att prova om Progress farkosten skulle klara närmare ett år i omloppsbana runt jorden.
Återinträdeskapsel
[redigera | redigera wikitext]Med på Progress M-17 fanns även en återinträdeskapsel, kallad Raduga. Kapseln återvände till jorden med hjälp av Progress M-18.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1993-019A. Läst 1 mars 2020.
- ^ Manned Astronautics - Figures & Facts Arkiverad 9 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 juli 2016.
|
|
|