Pietro da Cortona
Pietro da Cortona | |
Självporträtt. | |
Födelsenamn | Pietro Berettini |
---|---|
Född | 1 november 1596 Cortona |
Död | 16 maj 1669 (72 år) Rom |
Begravningsplats | Tomb of Pietro da Cortona[1] och Santi Luca e Martina[1] |
Konstnärskap | |
År aktiv | 1613–1669 |
Fält | Måleri, arkitektur, stuckatur |
Motiv | Porträtt, kristna motiv, allegoriska motiv |
Verk | Den gudomliga försynens triumf Santi Luca e Martina Santa Maria della Pace |
Rörelse | Barock |
Mecenater | Marcello Sacchetti Urban VIII Francesco Barberini |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Pietro da Cortona, egentligen Pietro Berettini, född 1 november 1596 i Cortona, död 16 maj 1669 i Rom, var en italiensk målare, arkitekt och stuckatör, verksam i Rom från 1613. Pietro da Cortona var jämte Giovanni Lorenzo Bernini och Francesco Borromini den romerska högbarockens främste företrädare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Pietro gick först i lära hos den florentinske målaren Andrea Commodi och arbetade sedan från 1613 hos Baccio Ciarpi i Rom. Han blev en hängiven beundrare av Rafael och antikens konst. År 1620 fick Pietro en rekommendation till familjen Barberini av sin mecenat markisen Marcello Sacchetti. Påven Urban VIII Barberini kom att bli hans uppdragsgivare. Åren 1633–1639 utförde Pietro den allegoriska takmålningen Den gudomliga försynens triumf i stora salen i Palazzo Barberini på Quirinalen.
Pietro, som var principe för den romerska konstakademin Accademia di San Luca mellan 1634 och 1638, utövade ett stort inflytande över konstlivet i Rom. Med sina livfulla och av ljus genomflödade fresker anses han vara en innovatör inom högbarockens plafondmåleri.
I egenskap av arkitekt utförde Pietro ett flertal betydelsefulla kyrkoprojekt. År 1634 påbörjade han kyrkan Santi Luca e Martina (fullbordad 1664) vid Forum Romanum. Andra uppmärksammade arkitektoniska verk är fasaden till Santa Maria della Pace (1656–1667) samt fasaden med den ovanliga loggian till Santa Maria in Via Lata (cirka 1660). Därutöver ritade Pietro kupolen till San Carlo al Corso samt Cappella Gavotti i San Nicola da Tolentino.[2]
Målningar i urval
[redigera | redigera wikitext]- Madonnan med helgon (1626–1628) – Museo Comunale, Cortona
- Den gudomliga försynens triumf (1633-1639) – Palazzo Barberini, Rom
- Fresker i piano nobile (1640-1647) – Palazzo Pitti, Florens
- Jungfru Marie födelse (1643) – Pinacoteca Nazionale, Perugia
- Den helige Laurentius martyrium (1653) – Santi Michele e Gaetano, Florens
- Den helige Stefanos martyrium (cirka 1660) – Sant'Ambrogio della Massima, Rom (nu i Eremitaget, Sankt Petersburg)
- Den helige Carlo Borromeos petitionsprocession med anledning av pesten 1576 (1667) – San Carlo ai Catinari, Rom
Fotogalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Den gudomliga försynens triumf (detalj).
-
Den helige Stefanos martyrium.
-
Fasaden till Santi Luca e Martina.
-
Santa Maria della Pace.
-
Kupolen, San Carlo al Corso.
-
Pietro da Cortonas byst, utförd av Bernardo Fioriti.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] hämtat från: Wikimedia Commons.[källa från Wikidata]
- ^ Blunt 1988, s. 52
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Blunt, Anthony, red (1988) (på engelska). Baroque and Rococo: Architecture and Decoration. Ware: Wordsworth Editions. ISBN 1-85326-906-9
- Merz, Jörg Martin (2008) (på engelska). Pietro da Cortona and Roman Baroque Architecture. New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-11123-1
- Wittkower, Rudolf (1999) (på engelska). Art and Architecture in Italy 1600–1750. Pelican History of Art (6). New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-07890-0
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Campbell, Malcolm, Pietro da Cortona at the Pitti palace: a study of the planetary rooms and related projects. Princeton 1977. ISBN 0-691-03891-0
- Merz, Jörg Martin, Pietro da Cortona: der Aufstieg zum führenden Maler im barocken Rom. Tübingen: Wasmuth 1991. ISBN 3-8030-1907-9
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Pietro da Cortona.
- Pietro da Cortona hos Europeana
|