Persiska judar

Persiska judar eller Iranska judar (persiska: کلیمیان ایرانی, hebreiska: יהודים פרסים, engelska: Persian Jews) är judar som är historiskt sett förknippade med det persiska riket från och med Kyros II och som dagens persisktalande judar i Iran och på andra platser är ättlingar till.

Judendomen är den näst äldsta religionen som ännu praktiseras i Iran (efter zoroastrismen). Den bibliska boken Esters bok innehåller många hänvisningar till judarnas erfarenheter i det persiska akemeniderriket. Judar har haft en kontinuerlig närvaro i Iran sedan Kyros den stores erövring av Babylon på 500-talet f.Kr. då perserkungen befriade judarna ur den babyloniska fångenskapen. Judarnas historia är dock mer än 3000 år gammal då de utgjorde en del av ett mångreligiöst samhälle i Susa och andra iranska städer.

I dag lever majoriteten av de persiska judarna i Israel och USA, särskilt i Los Angeles, Beverly Hills och på North Shore på Long Island. Enligt senaste demografiska undersökningen lever omkring 10,000 judar i Iran men det verkliga antalet uppskattas till 25 000 personer eftersom antalet krypto-judar är okänt.^[1]

Irans judar är i huvudsak koncentrerade till Teheran, Hamadan och Shiraz. I Hamadan ligger Esters och Mordekais gravar. I Susa ligger Daniels grav.

Persiska judar har ett rikt kulturarv inom en rad områden som litteratur och musik samt smyckes-, textil- och boktillverkning. Man talar persiska och skriver traditionellt persiska med hebreiskt alfabet. En av Israels främsta sångare är den persiska judinnan Rita Yahan-Farouz.

• Judendom
• Religion i Iran

• Houman M. Sarshar, The Jews of Iran. The History, Religion, and Culture of a Community in the Islamic World. I.B. Tauris, London/New York 2014, ISBN 978-1-78076-888-5