Penninska alperna
Penninska Alperna (Wallisalperna, Valaisalperna) | |
Bergskedja | |
Monte Rosa-massivet med Dufourspitze (högra toppen) sett från Gornergrat.
| |
Etymologi: "Penn" (galliska): Bergspass | |
Land | Schweiz Italien |
---|---|
Kanton | Valais |
Region | Aostadalen, Piemonte |
Landmärke | Matterhorn, Sankt Bernhardspasset |
Högsta punkt | |
- läge | Dufourspitze |
- höjdläge | 4 634 m ö.h. |
Tidszon | CET (UTC+1) |
- sommartid | CEST (UTC+2) |
Geonames | 2659235 |
|
Penninska alperna, Valaisalperna eller Wallisalperna (tyska: Walliser Alpen eller Penninische Alpen, italienska: Alpi Pennine, franska: Alpes valaisannes eller Alpes pennines) är en bergskedja i Alperna på gränsen mellan sydöstra Schweiz och nordöstra Italien, med sidokedjor. Området ligger i den schweiziska kantonen Valais och de italienska regionerna Aostadalen och Piemonte.[1] Den högsta punkten, Dufourspitze, 4 634 meter över havsytan, i Monte Rosa-massivet är Schweiz högsta berg. Huvudkedjan sträcker sig från passet Petit Col du Ferret i väster till det 95 km avlägsna Simplonpasset.
Namn och etymologi
[redigera | redigera wikitext]- "Alpes Poeninaie" var en liten romersk provins där nuvarande Valais ingick.[2] Sankt Bernhardspasset hette "Mons Penninus". Det galliska "penn" kan översättas med bergspass.[3]
- Beteckningarna "Valaisalperna" och "Wallisalperna" är vanliga i svensk litteratur. De kan dock vara missledande eftersom området bara omfattar en del av kantonen Valais alper. Dessutom ligger en stor del utanför den nuvarande kantonen Valais.
Begränsningar
[redigera | redigera wikitext]I SOIUSA-systemet utgör Penninska alperna en sektion (SZ 9) i Nordvästalperna. Området begränsas i sydväst av floden Dora Baltea, i väster av passet Petit col du Ferret, i norr av floden Rhône och i öster av Simplonpasset. I sydost utgör Poslätten gräns, norr om linjen Ivrea-Biella-Arona. [4] Huvudkedjan börjar vid de Grajiska alperna i Petit col du Ferret, och löper till det 60 kilometer västerut belägna Monte Rosa-massivet. Därifrån fortsätter huvudkedjan till Simplonpasset, 35 kilometer åt nordnordväst. Öster om Simplonpasset börjar de Lepontiska alperna.
Geologi och naturtillgångar
[redigera | redigera wikitext]Huvuddelen av området består av kristallinska bergarter. Bortsett från vattenkraft har den schweiziska delen få naturtillgångar. Förr bröts dock stenkol och järn i Rhônedalen.[5]
Toppar
[redigera | redigera wikitext]De högsta topparna i Penninska alperna
Namn | Höjd |
---|---|
Dufourspitze | 4,634 |
Dunantspitze | 4,632 |
Grenzgipfel | 4,618 |
Nordend | 4,609 |
Zumsteinspitze | 4,563 |
Signalkuppe | 4,554 |
Dom | 4,545 |
Liskamm | 4,538 |
Weisshorn | 4,506 |
Täschhorn | 4,491 |
Matterhorn | 4,478 |
Parrotspitze | 4,432 |
Dent Blanche | 4,364 |
Nadelhorn | 4,327 |
Grand Combin | 4,314 |
Lenzspitze | 4,294 |
Stecknadelhorn | 4,241 |
Castor | 4,230 |
Zinalrothorn | 4,223 |
Hohberghorn | 4,219 |
Alphubel | 4,206 |
Rimpfischhorn | 4,199 |
Strahlhorn | 4,190 |
Dent d'Hérens | 4,171 |
Breithorn | 4,164 |
Bishorn | 4,153 |
Pollux | 4,092 |
Ober Gabelhorn | 4,073 |
Dürrenhorn | 4,035 |
Allalinhorn | 4,027 |
Weissmies | 4,031 |
Lagginhorn | 4,010 |
Fletschhorn | 3,993 |
Adlerhorn | 3,988 |
Schalihorn | 3,974 |
Jägerhorn | 3,970 |
Grand Cornier | 3,962 |
Ulrichshorn | 3,925 |
Wellenkuppe | 3,903 |
Feechopf | 3,888 |
Klein Matterhorn | 3,883 |
Pointe du Mountet | 3,877 |
La Ruinette | 3,879 |
Namn | Höjd |
---|---|
Mont Blanc de Cheilon | 3,870 |
Bouquetins | 3,838 |
Brunegghorn | 3,833 |
Tour de Boussine | 3,833 |
Cima di Jazzi | 3,818 |
Balfrin | 3,802 |
Pigne d'Arolla | 3,796 |
Mont Vélan | 3,765 |
Tête Blanche | 3,750 |
L'Évêque | 3,738 |
Le Pleureur | 3,706 |
Aiguille de la Tsa | 3,668 |
Besso | 3,667 |
Mont Collon | 3,637 |
Les Diablons | 3,605 |
Mont Gelé | 3,517 |
Becca di Luseney | 3,506 |
Château des Dames | 3,489 |
Grand Tournalin | 3,379 |
Rosablanche | 3,348 |
Mont Avril | 3,341 |
Grande Rochère | 3,326 |
Corno Bianco | 3,320 |
Testa Grigia (Tête grise, Grauhaupt) | 3,315 |
Sasseneire | 3,259 |
Grand Golliat | 3,240 |
Pizzo Bianco | 3,216 |
Latelhorn | 3,207 |
Schwarzhorn | 3,204 |
Gornergrat | 3,136 |
Frilihorn | 3,124 |
Mont Néry | 3,070 |
Bella Tola | 3,028 |
Monte Tagliaferro | 2,964 |
Riffelhorn | 2,931 |
Aiguille des Angroniettes | 2,885 |
Balmahorn | 2,870 |
Becca de Corbassière | 2,749 |
Cima di Bo | 2,556 |
Kommunikationer
[redigera | redigera wikitext]De enda bilvägar som korsar huvudkedjan är Sankt Bernhardspasset med vinteröppen (avgiftsbelagd) vägtunnel och, längst i öster, det normalt vinteröppna Simplonpasset med järnvägstunnel. Från Brig till Zermatt går en meterspårig järnväg. Bergkammen Gornergrat, 3 135 meter över havsytan, nås från Zermatt med kuggstångsbanan Gornergratbahn.
Språk
[redigera | redigera wikitext]- Italienska är officiellt språk i de flesta områden söder om huvudkedjan.
- Franska talas norr om huvudkammen i det västra området, från Val Ferret till Val d'Anniviers. Franska är även, tillsammans med italienska, officiellt språk i Aostadalen där frankoprovensalska talas i många byar.
- Tyska är officiellt språk norr om huvudkammen, från Turtmanndalen österut, liksom i de schweiziska byarna söder om Simplonpasset. Walsertyska talas även i vissa italienska Walserbyar, kanske tydligast i Gressoney.
Turism
[redigera | redigera wikitext]I bergskedjan ligger många kända turistorter som Verbier, Zermatt, Saas-Fee och Breuil-Cervinia. Längs kedjan går bergsvandrings- och skidbestignings-leden Haute Route. Stresa vid Lago Maggiore besöks mest under vår, sommar och höst.
Sport
[redigera | redigera wikitext]På Haute Route-avsnittet Zermatt-Verbier arrangeras vartannat år den krävande skidbestigningstävlingen Patrouille des Glaciers.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Alpi Pennine hos GeoNames.Org (cc-by); post uppdaterad 2012-01-17; databasdump nerladdad 2016-01-03
- ^ ”Alpes Graiae et Poeninae”. Theoria Romana. http://www.imperium-romanum.info/wiki/index.php?title=Alpes_Graiae_et_Poeninae. Läst 7 november 2016.
- ^ ”Die Geschichte des Passes - Geschichte bis Napoleon”. Association Pro Grand Saint Bernard. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311122513/http://prograndsaintbernard.ch/07.php. Läst 7 november 2016.
- ^ Marazzi, Sergio. La “Suddivisione orografica internazionale unificata del Sistema Alpino” (SOIUSA). Arkiverad från originalet den 22 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110722033252/http://www.fioridimontagna.it/it/soiusa/Artic-11p-AtlOrAlpi-SOIUSA.pdf. Läst 6 november 2016
- ^ Imhof, Eduard (1962). Schweizer Mittelschulatlas. Konferenz der kantonalen Erziehungsdirektoren. sid. 17
- Kol på tyska, franska och italienska i webbaserade Schweiz historielexikon.