Neapelgult

Neapelgult, även kallat antimongult, är ett pigment bestående av blyantimonat, med ett färgområde som spänner från citrongult till orangegult. Efter hand som nya pigment och pigmentblandningar ersatt det giftiga blyantimonatet, har namnet Neapelgult istället kommit att användas som beteckning på liknande färgnyanser.

Blyantimonat

Den exakta sammansättningen varierar med framställningsmetod, och bland beskrivna formler för pigmentet finns Pb₃(SbO₄)₂, Pb(SbO₃)₂ och Pb₂Sb₂O₇. I den internationella pigmentdatabasen Colour Index är Neapelgult listat som Pigment Yellow 41 (PY41) med nummer 77588 och 77589.^[2]

Idag produceras det nästan inte alls.^[3] Blyantimonat är giftigt och nu framställs färger med namnet Neapelgult istället med andra pigment i olika blandningar.

Historia

Neapelgult användes i keramisk glasyr i Babylons tegelreliefer redan på 600-talet f.Kr. Senare användes det även i den europeiska medeltidens, renässansens och barockens majolika och fajans.

Inom konstmåleriet började Neapelgult användas omkring år 1600, och i början av 1700-talet hade det helt ersatt bly-tenngult som gult pigment.^[4]^[5] Störst användning hade det fram till mitten av 1800-talet, då det började ersättas av nya gula pigment.^[4]

Inom byggnadsmåleriet har det främst använts för dekorationsmålning.

De första exakta recepten för dess framställning lär enl uppgift ha offentliggjorts år 1758. Men den som länge gällt som färgens uppfinnare i den moderna versionen var jesuitpatern och målaren Andrea Pozzo, som år 1702 skulle ha framställt stoffet. ^[6]

Pigmentet framställdes en bit in på 1900-talet, men efter hand som nya pigment och pigmentblandningar ersatte blyantimonatet, kom namnet Neapelgult mer att användas som beteckning på liknande färgnyanser.^[4]

Källor

^ Pigment: What used to be Naples Yellow Arkiverad 6 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine. Art Hub. Läst 4 mars 2019.
^ ”The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow, PY”. Art is Creation. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306095313/http://artiscreation.com/. Läst 1 april 2016.
^ Hansen, Fenge; Jensen, Ole Ingolf (1991) (på danska). Farvekemi. Uorganiske pigmenter.. Köpenhamn: G.E.C. Gad. sid. 148-151
^ [a b c] Naples yellow Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 3 mars 2019.
^ Lead-tin yellow Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 3 mars 2019.
^ 1946-, Sandenor, Örjan, (1981 ;). Allmogemålarnas material och redskap. Länsmus. i Gävleborgs län. ISBN 9186244027. OCLC 185924880. https://www.worldcat.org/oclc/185924880

Externa länkar

”Naples yellow”. Pigments through the Ages. WebExhibits. http://www.webexhibits.org/pigments/indiv/overview/naplesyellow.html.

Kategori:Färgämnen och pigment

[1] Pigment: What used to be Naples Yellow Arkiverad 6 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine. Art Hub. Läst 4 mars 2019.

[2] ”The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow, PY”. Art is Creation. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306095313/http://artiscreation.com/. Läst 1 april 2016.

[:0-3] Hansen, Fenge; Jensen, Ole Ingolf (1991) (på danska). Farvekemi. Uorganiske pigmenter.. Köpenhamn: G.E.C. Gad. sid. 148-151

[cameoneapel-4] [a b c] Naples yellow Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 3 mars 2019.

[cameoblytenn-5] Lead-tin yellow Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 3 mars 2019.

[6] 1946-, Sandenor, Örjan, (1981 ;). Allmogemålarnas material och redskap. Länsmus. i Gävleborgs län. ISBN 9186244027. OCLC 185924880. https://www.worldcat.org/oclc/185924880

[1]