Närkingska

Närkingska är ett samlingsnamn på de svenska dialekter som talas i Närke, både de gamla genuina dialekterna och det regionala riksspråk som talas där i dag. Dialekterna hör till den grupp av svenska dialekter som kallas mellansvenska mål, vilket är ett övergångsområde mellan sveamål och götamål.^[1]

Kännetecken

De närkingska dialekterna har anknytningar söderut till Östergötland, och norrut till framför allt västra Södermanland. Exempel på drag som är gemensamma för de mellansvenska målen är genomgående tungspets-r och förekomsten av "tjockt l". Ett annat gemensamt drag bortfall av slutljudande kort n, i ord som Kerstin > Kersti och i min, sin, din och en framför feminina ord (t.ex. min ko > mi ko).^[2] Andra mellansvenska drag är bortfall av -d efter vokal i slutet av ord och bortfall av -t i supinumformer av verb (hittat > hitta).^[3]

Särdrag som är specifika för Närke är bland annat det uttal av i och y som brukar kallas Viby-i. Fenomenet har fått sitt namn efter Viby socken i Närke, och innebär att vokalerna i och y samt i viss mån även e får ett slutet, dovt surrande uttal. Ljudet återfinns på Närkeslätten och i gränstrakterna mot Östergötland, där uttalet också förekommer. I östra delarna av landskapet övergår gammalt kort o i ord som folk och sova till ett mellanting mellan ö och ä. I områden nära Hjälmaren ligger uttalet närmare ä. I de västra och norra delarna av landskapet övergår o till ett uttal mellan ö och å.^[4]

I formläran har Närke -a i slutet av feminina ord i bestämd form plural (boka, 'bok') samt i slutet av neutrumord som hus (husa).^[3] När det gäller substantivböjningen av ord som i standardspråket har pluraländelsen -ar har Närkemålen ändelser på -ar eller -a i bestämd form pluralis, t.ex. hästa(r) ('hästarna'). Slutvokalens uttal är ett långt, mörkt a-ljud, vilket även gäller bestämd feminin artikel i singularis.^[4]

Exempel på ord och uttryck

Närkingska^[5]	Standardsvenska	Exempel
cedera	sluta med något
estimera	uppskatta något, tycka det är
färtjá, ver sa, firsa	jag undrar/funderar på
fälas	jäkta
hascha	halka	jag haschade i backen
hännars	här
ivrig	orolig
jämte	bredvid	boken står jämte lampan
kasche	kasse
sutta	kasta	sutta hit bollen
bradig	rejäl, ordentlig
Dutta	Trixa eller jonglera med en fotboll	Jag kan dutta med en boll

Referenser

Noter

^ Pettersson, Gertrud (2005). Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande (2., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 229. ISBN 91-44-03911-5
^ Pamp 1978, s. 93.
^ [a b] Närke i Nationalencyklopedins (1994).
^ [a b] Pamp 1978, s. 94.
^ ”Närkingska”. blogg.se. http://sanondra.blogg.se/2009/october/narkingska.html. Läst 21 november 2014.

Källor

Pamp, Bengt (1978). Svenska dialekter. Natur och kultur-serien, 99-0132198-0 ; 11. Stockholm: Natur o. kultur. ISBN 91-27-00344-2

Externa länkar

Inspelning av en manlig talare från Lillkyrka född 1900 från Institutet för språk och folkminnen

[1] Pettersson, Gertrud (2005). Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande (2., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 229. ISBN 91-44-03911-5

[2] Pamp 1978, s. 93.

[NE-3] [a b] Närke i Nationalencyklopedins (1994).

[Pamp197894-4] [a b] Pamp 1978, s. 94.

[5] ”Närkingska”. blogg.se. http://sanondra.blogg.se/2009/october/narkingska.html. Läst 21 november 2014.

[1]