Meckels divertikel

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Meckels divertikel
Latin: (neoplasma malignum) diverticulum meckeli
Meckels divertikel med del av tunntarmen
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	C17.3, Q43.0
ICD-9	152.3, 751.0
OMIM	155140
DiseasesDB	7903
eMedicine	med/2797  ped/1389 rad/425
MeSH	svensk engelsk

Meckels divertikel (lat. diverticulum Meckeli eller diverticulum ilei) är en rest efter ductus omphaloentericus, som normalt försvinner av sig självt. Ibland kan dock denna rest finnas kvar som en utbuktning på tarmen, och denna divertikel kallas Meckels divertikel efter Johann Friedrich Meckel den yngre, 1781–1833.

Meckels divertikel återfinns hos cirka 1–3 % av befolkningen, något vanligare hos män och är ofta belägen cirka 0,5 m från cekum, blindtarmen. Den kan vara olika lång; från en skönjbar utbuktning av tarmen till några decimeter. Divertikelns vägg innehåller samma lager som resten av tunntarmen, men ibland finns också magsäcksslemhinna, innehållande syraproducerande celler. I dessa fall bildas inte sällan ulcus, sår, som kan ge svart avföring (på grund av blödning), smärta i magen och feber på grund av infektion. Symtomen kan vara förvillande lika de vid appendicit. Behandlingen är oftast operation där divertikeln tas bort.