Litoria ewingii
| Litoria ewingii Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Litoria ewingii | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Lövgrodor Hylidae |
| Släkte | Litoria |
| Art | L. ewingii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Litoria ewingii | |
| Auktor | Duméril & Bibron, 1841 |
| Utbredning | |
 | |
 Grodyngel av Litoria ewingii | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Litoria ewingii är en art i familjen lövgrodor som finns i Australien och Nya Zeeland.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Grodan är liten, med en kroppslängd mellan 3 och 5 cm. Den är brun på ovansidan, varierande från en mycket ljus, nästan ljusgråaktig färg till mörkgrå. Längs sidan av framkroppen, från armhålan till åtminstone främre delen av huvudet, ibland ända fram till nosen, har den en vit linje. De flesta individer har också ett ljusare fält ovanpå huvudet. Lårens undersidor är klarorange, och buken är vitaktig till beige. Trumhinnan är tydlig, och fötterna saknar simhud. Däremot har tårna sugskivor.[2]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Litoria ewingii är inhemsk till sydöstra delarna av Australien. Den förekommer även i hela Tasmanien där den är mycket vanlig. Arten har introducerats på Nya Zeeland, där den finns på hela Sydön och sydvästra Nordön, och lokalt kan vara mycket talrik.[1] Den infördes troligen till Nya Zeeland vid endast ett tillfälle år 1875, då en viss W. Perkins släppte lös några vuxna individer samt grodyngel på Sydön. Den vidare expansionen i Nya Zeeland tros dock ha skett med mänsklig hjälp.[3]
Vanor
[redigera | redigera wikitext]Arten förefaller föredra träskmarker och översvämmade ängar, men den förekommer i ett stort antal biotoper, även långt ifrån vatten. Det är inte ovanligt att påträffa den i trädgårdar i städernas förortsområden. Grodan både klättrar och hoppar bra, och livnär sig främst på insekter.[4] I bergen kan den gå upp till 1 200 m.[1] Den är oväntat köldtålig, och kan, också på Nya Zeeland, leka året om i lämpliga områden, även sådana med tillfällig frost. Den förekommer dessutom i centrala Otago, i inlandet på Nya Zeelands sydö, där vinterklimatet kan vara mycket bistert.[3]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Leken sker året om, med tonvikt på vår och höst.[2] Hanarna har ett karakteristiskt läte, som har beskrivits som liknande syrsornas.[3] Parningen sker i stillastående vatten som dammar, fördämningar, sjöar eller vattenfyllda diken, där honan lägger mellan 500 och 700 ägg i små klumpar, fästa vid undervattensväxter. Genom så kallad metamorfos omvandlas grodynglen till fullbildade grodor efter 6 till 7 månader.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Litoria ewingii IUCN (2004). Auktorer: Jean-Marc Hero et al. (engelska) Läst 20 oktober 2009
- ^ [a b] J-M Hero et al., Phil Bishop, Griffith University (6 augusti 2002; uppdaterad 16 september 2008). ”Litoria ewingii” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304200201/http://www.amphibiaweb.org/cgi-bin/amphib_query?query_src=aw_search_index&table=amphib&special=one_record&where-genus=Litoria&where-species=ewingii. Läst 20 oktober 2009.
- ^ [a b c] ”Introduced frogs” (på engelska). New Zealand Frog Research Group. 2006. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121029030742/http://www.nzfrogs.org/NZ+Frogs/Introduced+frogs.html. Läst 18 oktober 2009.
- ^ ”Litoria ewingi” (på engelska). Amphibian Research Centre. http://frogs.org.au/frogs/species/Litoria/ewingi/. Läst 20 oktober 2009.