Lena Brundin

	Lena Brundin
	Lena Brundin flankerad av Björn Gustafson och Etienne Glaser på Scalateatern 1967.
Född	Lena Ester Ann-Marie Brundin; 4 juni 1937 (87 år); Herrljunga
Andra namn	Lena Crafoord
Make	Gert Crafoord ; (1967–2018; hans död)
	IMDb SFDb

Ej att förväxla med Anna-Lena Bergelin eller Helena Brodin.

Lena Ester Ann-Marie Brundin, senare Crafoord, född 4 juni 1937 i Herrljunga, är en svensk skådespelare.^[1]

Lena Brundin antogs som elev vid Malmö stadsteaters elevskola 1957.^[2]

Brundin gifte sig 1967 med violinisten Gert Crafoord (1929–2018).^[3]^[4]

Filmografi

1962 – Dagboken – scener ur tre böcker
1963 – Barnvagnen
1963 – Sten Stensson kommer tillbaka
1963 – Fadersskolan
1966 – Nattlek
1967 – Gesang vom lusitanischen Popanz
1969 – Livet är en trumma säger pappa
1970 – Longina (kortfilm)
1972 – Magnetisören
1979 – Selambs (TV-serie)
1981 – Kallocain (TV-serie)

Teater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1959	Mrs Bradman	Min fru går igen Noël Coward	Frank Sundström	Malmö stadsteater^[5]
1962		Tolvskillingsoperan Bertolt Brecht och Kurt Weill	Gösta Folke	Malmö stadsteater
1964		Bernardas hus (La casa de Bernarda Alba) Federico García Lorca	Eva Sköld	Malmö stadsteater
1964		Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr Astrid Lindgren	Jan Lewin	Malmö stadsteater
1965		Kvartetten som sprängdes Birger Sjöberg	Josef Halfen	Malmö stadsteater
1965		Djävulens följe (The Devils) John Whiting	Lennart Olsson	Malmö stadsteater
1966		Omaka par Neil Simon	Stig Ossian Eriksson	Intiman^[6]
1969		Snark Spike Milligan	Thor Zackrisson	Maximteatern^[7]
1970		Inte just nu, älskling Ray Cooney och John Chapman	Hasse Ekman	Intiman^[8]
1971		Upp i smöret Terence Frisby	Isa Quensel	Intiman^[9]
1980	Mary Tyrone	Lång dags färd mot natt Eugene O'Neill	Karl Ragnar Gierow	Folkan
1982	Steffy	Hollywood nästa Neil Simon	Herman Ahlsell	Lisebergsteatern
1983		Kar de Mummas sommarnöje Kar de Mumma		Komediteatern

Radioteater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi
1965	Birgitta Larsson, lärarinna	Den försvunne disponenten Folke Mellvig	Lennart Olsson^[10]

Referenser

^ ”Lena Brundin”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66633&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dlena+brundin%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 18 februari 2013.
^ Svenska Dagbladet, 2 september 1957, sid. 11
^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 218. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0218.html
^ Dödsannons i Svenska Dagbladet, 21 oktober 2018, sid. 71
^ Ingvar Holm (18 april 1959). ”Noël Coward går igen på Malmö stadsteater”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-04-18/104/16. Läst 25 december 2015.
^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016.
^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016.
^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.
^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 39. 22 maj 1965. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-05-22/137/39. Läst 19 december 2021.

Externa länkar

Lena Brundin på Malmö stadsteater
Lena Brundin på Internet Movie Database (engelska)

[1] ”Lena Brundin”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66633&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dlena+brundin%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 18 februari 2013.

[2] Svenska Dagbladet, 2 september 1957, sid. 11

[3] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 218. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0218.html

[4] Dödsannons i Svenska Dagbladet, 21 oktober 2018, sid. 71

[5] Ingvar Holm (18 april 1959). ”Noël Coward går igen på Malmö stadsteater”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-04-18/104/16. Läst 25 december 2015.

[6] Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016.

[7] Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016.

[8] Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.

[9] Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.

[10] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 39. 22 maj 1965. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-05-22/137/39. Läst 19 december 2021.

[1]