Lütje Hörn

Lütje Hörn

Lütje Hörn på kartan över Tysklands kust.

Lütje Hörn är en obebodd ostfrisisk ö, belägen i ostfrisiska Randzelwatt.

Lütje Hörn omnämndes första gången 1576 i en seglingsanvisning som "Hooghe Hörn". Sedan 1859 finns ön med på topografiska kartor.

Till skillnad från alla andra ostfrisiska öar har Lütje Hörn en långsträckt form i nord-sydlig riktning. Detta beror på öns läge i floden Ems östra mynningsarm (Osterems). Sedan ön först omnämndes i dokumenten har den rört sig cirka två kilometer längre åt sydost. Bara mellan 1961 och 1999 flyttade sig ön drygt 600 meter åt öster och 150 meter åt söder.^[1]

På grund av erosion har Lütje Hörn kontinuerligt förlorat yta under flera år och är nu bara en sandbank. Öns storlek var fortfarande relativt stabil under första hälften av förra seklet: 1891 var den 61 hektar och 1937 54 hektar. År 1957 var det översvämningsfria området 58 hektar. Stormfloden i februari 1962 orsakade betydande markförluster och erosion av sanddyner, och ytterligare förluster orsakades av stormfloden 1989/1990. 1987 var området ovanför medelhögvattenstånd endast 23 hektar, några år senare endast omkring 11 hektar. Enligt NLWKN (Niedersachsens vattenförvaltning, kustskydds- och naturvårdsmyndighet) hade Lütje Hörn sommaren 2006 fortfarande ett översvämningsfritt område på cirka 6,5 hektar.^[2]

Den obebodda ön tillhör inte någon kommun, utan utgör ett kommunfritt område som heter Insel Lütje Hörn. Lütje Hörn är det minsta kommunfria området i Tyskland. Ön utgör ett fågelskyddsområde i zon I i Nationalpark Niedersächsisches Wattenmeer och får endast beträdas med tillstånd från nationalparksförvaltningen.

^{[förtydliga]}

Den här artikeln uppfyller inte Wikipedias riktlinjer och behöver: Motivering: mycket svårt att förstå När bristerna åtgärdats, kan mallen tas bort. Mallen är daterad: .

På Lütje Hörn har dynernas utveckling hittills bara nått upp till enskilda unga sekundärdyner på norra delen av ön. De steg upp till 1,5 meter över MThw 1989, men sjönk tillbaka avsevärt 1990 på grund av effekterna av kraftiga stormfloder. Huvuddelen av ön består dock av stora dyner i söder och den omfattande "mellansanden" mellan de två dynområdena. År 1989 fanns det fortfarande inslag av sältor, men 1990 fanns det inte längre kvar.^[3] I samband med den ständiga minskningen av arealen har även antalet växtarter minskat avsevärt. Medan den största växten på ön 1988 var en fläder-buske tillsammans med strandråg och saltträskflora^[4] År 2006 fanns det inte längre mycket växttillväxt att se. Många rötter sparades dock så att växterna kan återhämta sig under år med låga stormfloder. Av de tidigare sekundära dynelementen finns ingenting kvar, bara primära dynfält på ca 3,5 hektar och små rester av saltängar.

De vanligaste fåglarna som häckar på Lütje Hörn är silltrut, ejder och strandskata. Mellan 1994 och 2006 halverades antalet häckande par på ön.

Ett ovanligt beteende som förekommer på ön är skarv, som vanligtvis häckar i träd men på ön utvecklats till en markhäckande fågel. Det här beror på bristen på större träd och frånvaron av människor och hundar.

Både kortvingade getingar, spindeldjur och jordlöpare kan förekomma på ön.^[5]

I boken Die Nordseeküste, Teil II, Elbe bis IJsselmeer. av Karlheinz Neumann (1983), rapporteras om en båk på Lütje Hörn. Denna fyr togs bort 1984.^[6]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

• Wikimedia Commons har media som rör Lütje Hörn.
  Bilder & media