Kexholms län

Kexholms län var ett förvaltningsområde som omfattade de delar av Karelen som låg väster och nordväst om Ladoga.

År 1278 erövrade novgoroderna området kring Kexholm och därefter var invånarna skattskyldiga till Republiken Novgorod och lydde under Novgorods episkopat. De minsta territoriella enheterna på grundnivån, pogost, grundades efter det. En pogost styrdes av prästen och byns äldste. Hela området borde ha uppdelats i pogoster före 1323 då Nöteborgsfreden slöts. Pogosterna var skatteområden av både kyrklig och civil natur. Deras införande ledde till revolter 1314 och 1337.^[1] Under Novgorods tid var dess territorier indelade i femtedelar och Karelen tillhörde Vodskoi pjatina (femtedel) och inom den till Korelska polovina (hälft). Efter Moskvas erövring av Novgorod 1478 indelades territoriet i kretsar och den västra delen av ryska Karelen blev då Korelskij ujezd (krets). En territoriell beskattning infördes i området. Moskva lät avrätta många av de karelska stormännen och deras jordar gavs som förläning åt ryska stormän. Lokalförvaltningen sköttes dock inte längre av länsherrar utan från ett kontor i Novgorod. En hel del land ställdes också till förfogande för det moskovitiska furstehovets underhåll. Huvudort i kretsen var staden Kexholm.^[2]

I oktober 1580 angrep svenskarna under Pontus de la Gardie Kexholm och fästningen kapitulerade. Den svenska ockupationsförvaltningen leddes av en ståthållare och två slottshövdingar. År 1587 stabiliserades den lägre förvaltningen i tre fögderier. De ortodoxa bönderna hade flytt eller tvingats flytta över till den ryska sidan och för att säkra slottets försörjning inledde Sverige en kolonisation av området.^[3] I ett avtal 1609 mellan Sverige och Ryssland om vapenhjälp till tsaren mot hans inre motståndare avtalades bland annat att Kexholms stad och län överläts till Sverige för eviga tider. Det året kunde svenskarna inte överta området men år 1611 kunde man det. Genom freden i Stolbova 1617 blev Kexholms län erkänt svenskt.^[4]

År 1618 beslöt den svenske kungen att hyra ut Kexholms län till befälhavaren Jakob de la Gardie, som skulle bära upp kronans skatter och inkomster och fick exportera varor tullfritt. I gengäld skulle han betala en låg hyra till kronan, ansvara för att fästningarna hölls i skick och genom sina anställda ansvara för områdets förvaltning.^[5] I slutet av år 1618 utnämndes Henrik Månsson (Spåra) till ståthållare på Kexholms slott och län. Han tjänade som sådan till år 1636. En annan ståthållare fanns på Nöteborg och de skulle övervaka De la Gardies förvaltning och ansvara för den nya svenska rättsorganisationen med lagmän och häradsdomare samt leda slottsgarnisonerna.^[6] År 1629 återgick Kexholms läns förvaltning till kronan. Då utsågs en gemensam generalguvernör för de erövrade provinserna i öster. Ett undantag utgjorde åren 1637–1640 då länet lydde under generalguvernören i Finland Per Brahe den yngre.^[7] Kyrkligt tillhörde länet Viborgs stift. Länet fick aldrig representation i den svenska riksdagen. Genom freden i Nystad 1721 överlät Sverige nästan hela Kexholms län till Ryssland och området förvandlades till Kexholms provins. Av området bildades år 1744 tillsammans med de i freden i Åbo av Sverige erhållna provinserna Viborgs guvernement. Efter freden i Fredrikshamn 1809 förenades det s.k. Gamla Finland med Storfurstendömet Finland och bildade därefter Viborgs län.^[8]

• Henrik Månsson (Spåre)^[9] 1618–1636
• Magnus Nieroth 1636–1641
• Henrik Piper 1641–1642 (t.f.)
• Reinhold Mettstake 1642–1652
• Jakob Törnsköld 1652–1656
• Christopher Burmeister 1657
• Carl von Scheiding^[10] 1657–1660
• Patrik Ogilwie 1660–1674
• Berendt Mellin 1674–1690

• Kexholm
• Kexholms härad
• Finlands gränsförändringar
• Karelen (olika betydelser)

• Saarnisto, M. et al: Viipurin läänin historia I. Karjalan synty (Viborgs läns historia I. Karelens uppkomst), Keuruu 2014
• Korpela, J: Viipurin läänin historia II. Viipurin linnaläänin synty (Viborgs läns historia II. Viborgs slottsläns tillkomst), Jyväskylä 2004
• Katajala, K. et al: Viipurin läänin historia III. Suomenlahdelta Laatokalle (Viborgs läns historia III. Från Finska viken till Ladoga), Porvoo 2010
• Karonen, P. et al: Viipurin läänin historia IV. Vanhan Suomen aika (Viborgs läns historia IV. Gamla Finlands tid), Keuruu 2013

v • r Finlands län Före 1634 Borgå län 1460–1634 · Kastelholms län 1388–1634 · Korsholms län 1384–1634 · Kumogårds län 1331–1634 · Nyslotts län 1475–1634 · Raseborgs län medeltid–1634 · Tavastehus län medeltid–1634 · Viborgs län 1293–1634 · Åbo län medeltid–1634 1634–1917 Kexholms län 1634–1721 · Kymmenegårds län 1775–1831 · Kymmenegårds och Nyslotts län 1721–1747 · Nylands och Tavastehus län 1634–1831 · Savolax och Karelens län 1775–1831 · Savolax och Kymmenegårds län 1747–1775 · Uleåborgs län 1775–2009 · Vasa län 1775–1997 · Viborgs län 1812–1945 · Viborgs och Nyslotts län 1634–1721 · Åbo och Björneborgs län 1634–1997 · Österbottens län 1634–1775 1917–1997 Kuopio län 1831–1997 · Kymmene län 1945–1997 · Lapplands län 1938–2009 · Mellersta Finlands län 1960–1997 · Norra Karelens län 1960–1997 · Nylands län 1831–1997 · Petsamo län 1921–1921 · S:t Michels län 1831–1997 · Tavastehus län 1831–1997 · Vasa län 1775–1997 · Viborgs län 1812–1945 · Uleåborgs län 1775–2009 · Åbo och Björneborgs län 1634–1997 · Ålands län 1918–2009 1997–2009 Lapplands län 1938–2009 · Södra Finlands län 1997–2009 · Uleåborgs län 1775–2009 · Västra Finlands län 1997–2009 · Östra Finlands län 1997–2009 · Ålands län 1918–2009