Kallblodshäst
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kallblodshäst är en av de fyra blodtyper som används för att kategorisera hästar. Kallblodshästen kommer ursprungligen från den utdöda skogshästen, som var en stor och tung häst, med vissa inslag av den grova asiatiska vildhästen. Exempel på kallblodshästar är percheron, ardenner och shirehäst.
Kallblod är beteckning för tyngre drag- och vagnshästar och används mest i jordbruk eller annat dragarbete (till exempel dra stockar i skogen). Den har i allmänhet ett mer flegmatiskt temperament än de lättare hästarna och kännetecknas av en kraftig, robust och mycket muskulös exteriör och inte sällan kraftigt hovskägg på benen. Det finns även lättare kallblodshästar som nordsvensken och den norska dölehästen som numera är ett vanligt inslag inom travsporten som annars domineras av varmblodshästar.
Termen kallblod har ingenting med blodets temperatur att göra utan är ett sätt att dela upp hästar efter egenskaper.
Ardennern och stora kallblodsraser
[redigera | redigera wikitext]Ardennern är den absolut mest kända och använda kallblodsrasen i världen. Den ingick i utvecklingen av många andra kallblodsraser runt om i Europa. Ardennern kommer ursprungligen från Belgien, men nästan alla europeiska länder har sina egna varianter av rasen. Även Sverige har haft avel av svenska ardennerhästar i nästan hundra år, bland annat genom att korsa importerade belgiska ardennerhästar med den inhemska nordsvenska hästen.
Andra populära kallblodsraser är:
Kallblodets karaktär
[redigera | redigera wikitext]Kallbloden kännetecknas ofta av sin kraftiga exteriör och styrka. Kallbloden verkar ibland runda och grova men är lugna i temperamentet och ofta väldigt lättfödda och, trots sin storlek, billiga i drift. Många raser av kallblod har kraftigt hovskägg på benen och man och svans har tjockt tagel. Benen är dessutom kraftiga med stora hovar.
Det moderna kallblodet används inte i lika stor utsträckning idag som för bara hundra år sedan. Förr användes kallbloden som arbetshästar för arbete som körning, skogsbruk, jordbruk, byggarbete eller till och med för att dra spårvagnar och omnibussar. När alla dessa områden moderniserades med ny teknik blev kallblodshästen nästan överflödig. Idag används till exempel nordsvensken mer till ridning än till arbete. Men kallbloden är ändå populära, och även om de inte avlas i lika stor mängd idag som förr i tiden så är de varken utrotningshotade eller olönsamma.