Juha Valjakkala

Juha Veikko Valjakkala, senare med namnen Aslak Valdemar Ahonen, Nikita Joakim Fouganthine och vid sin död Nikita Bergenström, född 13 juni 1965 i Björneborg, död 27 februari 2023,^[2] var en finländsk brottsling som den 9 februari 1989 dömdes till livstids fängelse och utvisning från Sverige efter att ha befunnits skyldig till Åmselemorden.

I juli 1988 var Juha Valjakkala och Marita Routalammi de två mest eftersökta personerna i Europa efter förövandet av Åmselemorden den 3 juli. Den 1 maj samma år hade Valjakkala frigivits från Åbo fängelse (även känt som Kakola) i Finland och reste tillsammans med flickvännen Routalammi till Sverige. De stal en cykel från en familj som bodde nära kyrkan i Åmsele. När fadern och en av sönerna sökte upp dem och bad dem lämna tillbaka cykeln sköt Valjakkala ihjäl dem med ett avsågat hagelgevär från nära håll. Senare dök även modern i familjen upp. Hon slogs ner med gevärskolven innan hon blev knivskuren i halsen. Kvinnan dog omedelbart. Efter ett stort polispådrag greps Juha Valjakkala och Marita Routalammi på järnvägsstationen i Odense, Danmark. Polisen hade lyckats spåra dem genom en bilstöld i Pajala, som knöts till Valjakkala.

År 1991 gjorde den svenske filmregissören Jan Troell filmen Il Capitano om Åmselemorden. David Lagercrantz skrev Änglarna i Åmsele (1998), Pelle Svensson skrev Utan nåd (2005) och Victoria Larsson skrev Ett norrländskt trauma (2014).^[3]

Valjakkala, som först satt häktad i bland annat Gävle, dömdes till livstids fängelse att avtjänas i Finland. Han skickades till Finland 1989 och har många gånger försökt rymma.

• 1991 försökte han första gången rymma, men greps nästan genast.
• 1994 rymde han igen från fängelset i Riihimäki. Han tog fängelsets engelsklärare som gisslan och flydde beväpnad norrut med bil. Polisen fick dock fast honom redan i Tavastehus. Gisslan hade inte skadats.
• 1997 försökte han fly från Åbo fängelse.
• Den 13 maj 2002 rymde han från ett fängelse i Pyhäselkä nära Joensuu under en obevakad permission, men greps av polis dagen därpå i Sverige tillsammans med sin fru Minna-Maria Huttunen.
• Den 19 april 2004 försökte han tillsammans med en 24-årig medfånge rymma från fängelset i Sukeva, men vakter sprang i kapp de två redan efter några hundra meter.
• Natten mot den 28 november 2006 rymde Valjakkala återigen, den här gången från en öppen anstalt i Fredrikshamn, Finland.^[4] Rikslarm utfärdades i flera länder, så även i Sverige, trots att Valjakkala genom att ha blivit utvisad på livstid från riket redan är efterlyst (för att förhindra att han tar sig in i landet igen). Han greps i Månsas, Helsingfors på kvällen den 30 november.^[5] Efter att ha förts från häktet till fängelset hängde sig Valjakkala i en snara av sängkläder i sin cell men blev inte allvarligt skadad.^[6]
• Natten mot den 23 november 2011 rymde han från fängelset i Kervo^[7] där han satt för att avtjäna ett fyra månaders fängelsestraff för rattfylleri och olaga hot (detta efter att ha blivit frigiven 2009 efter Åmseledomen). Klockan 13:30 den 1 december greps han i Helsingfors.^[8]
• I juni 2012 dömdes Valjakkala till två års fängelse för bland annat sabotage och misshandel. Enligt Helsingfors tingsrätt hade han anlagt en brand och misshandlat två personer cirka ett år tidigare.^[9][10]
• Den 25 oktober 2022 rymde han återigen från det öppna fängelset i Kervo, genom att inte återvända från ett läkarbesök. Samma dag greps han av polisen.^[11]

Valjakkala ansökte om benådning av högsta domstolen i Finland många gånger. Först avslogs ansökningarna, men i januari 2006 ansågs han till sist kunna benådas. Ärendet vilade sedan länge hos Finlands president och den folkliga opinionen såväl som svenska myndigheter motsatte sig Valjakkalas eventuella frigivning.^[12] Efter rymningen den 28 november verkade hans möjligheter för frigivning minska och ärendet sköts också upp på framtiden.

Ett år därefter, i oktober 2007, avslog president Tarja Halonen en ny nådeansökan^[13] men redan 3 december samma år meddelade Helsingfors hovrätt att Valjakkala hade benådats. Livstidsstraffet omvandlades till ett tidsbestämt straff, och Valjakkala frigavs villkorligt den 25 februari 2008^[14].

Den 10 maj 2008 avvek Valjakkala från sin övervakade frihet och greps omkring ett dygn senare, efter en 30 km lång biljakt, utanför Laanila nära Enare i norra Finland^[15]. Helsingfors hovrätt beslutade 26 juni 2008 att Valjakkala inte skulle släppas villkorligt fri efter flykten i maj och något nytt datum för frigivning angavs ej.^[16]

I augusti 2008 beviljade Finlands högsta domstol Valjakkala tillstånd att överklaga hovrättens dom och efter att så gjorts beslutades den 17 december 2008 att han skulle bli villkorligt frigiven i februari 2009, vilket han slutgiltigt också blev den 2 februari 2009.^[17]

Efter frigivningen fortsatte han att begå brott, och sommaren 2012 dömdes han till två års fängelse för misshandel och anlagd brand i Helsingfors. Under ett nytt fängelsestraff 2015 avvek han efter en permission. En månad senare fångades han gömd på en vind i ett hus i Helsingfors.^[18]