H.S. Nyberg

H.S. Nyberg
H.S. Nyberg, 1948.
Född	28 december 1889[1] Söderbärke församling[1], Sverige
Död	9 februari 1974[1][2] (84 år) Uppsala domkyrkoförsamling[1], Sverige
Begravd	Uppsala gamla kyrkogård[3] kartor
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet[1]
Sysselsättning	Orientalist[1], religionshistoriker[1]
Befattning
Stol nummer 3 i Svenska Akademien (1948–1974)[4] Styrelseordförande, Svenska teologiska institutet (1954–1971)
Arbetsgivare	Uppsala universitet
Maka	Fanny Nyberg (g. 1920–)[5][1]
Barn	Ingegerd Fries (f. 1921)[5] Sigrid Kahle (f. 1928)[5]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1941)[6]
Redigera Wikidata

Henrik Samuel Nyberg, känd som H.S. Nyberg, född 28 december 1889 i Söderbärke socken, död 9 februari 1974 i Uppsala, var en svensk orientalist, religionshistoriker och språkvetare samt ledamot av Svenska Akademien.

Nyberg var professor i semitiska språk vid Uppsala universitet 1931–1956. Efter studier i Uppsala och Kairo utvecklades han till en internationellt ledande filolog, religionshistoriker och orientalist. Han gjorde banbrytande insatser bland annat inom forskning på det medelpersiska språket. Under ett långt forskarliv ägnade han sig åt vetenskapliga studier i olika religioner och deras historia och litteratur: judendomen, kristendomen, islam, manikeismen och zoroastrismen. Han förblev dock hela livet praktiserande kyrkokristen med en grundläggande personlig acceptans av det kristna trosinnehållet och engagerades i Svenska kyrkans diskussion om ny psalmbok och ny bibelöversättning, och han var en period ledamot av kyrkomötet. Före och under andra världskriget intog han en klar antinazistisk hållning.

Nyberg utgav bland annat Le livre du triomphe et de la réfutation d'Ibm-er-Rawendi l'hérétique (även på arabiska 1925), Hilfsbuch des Pehlevi (1-2, 1928–1931; utvidgad engelsk utgåva 1969–1974), Manual of Pahlavi (1964) och Irans forntida religioner (1937, ny uppl 1966). Hans hebreiska grammatik från 1952 är mycket använd, och utkom i en ny utgåva 1972, en engelsk översättning är under arbete av professor Mats Eskhult. Nybergs språk- och religionsvetenskapliga arbeten utgavs postumt 1975 i serien "Acta Iranica" vid universitetet i Leiden i fyra 500-sidiga volymer med titeln Monumentum H.S. Nyberg. Nyberg har också skrivit biografier över Henrik Schück 1948, Johan Adam Tingstadius (1958) och Esaias Tegnér d.y. (1966).

Nyberg var mycket omtalad för sina unikt omfattande språkkunskaper; han kunde 28 språk. Förutom sitt modersmål behärskade han mycket väl i tal och skrift tyska, franska, engelska och egyptisk arabiska. Han kunde skriva, läsa och tala spanska, italienska, ryska, polska, litauiska och finska. Han kunde felfritt skriva och läsa latin, grekiska, hebreiska, klassisk arabiska, och läsa och skriva arameiska, syriska och etiopiska; nypersiska, medelpersiska, mandeiska, armeniska och georgiska samt turkiska och sanskrit. Han kunde också begripa kurdiska, balochi, urdu och bengaliska.^[7] Trots sitt livslånga intresse för det forntida Iran fick han först på 1950-talet tillfälle att besöka landet.

Nyberg blev ledamot av Svenska Akademien 1948, där han innehade stol 3. Han var även ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1934, Vitterhetsakademien 1935, Nathan Söderblom-sällskapet 1940, Vetenskapsakademien 1943, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1954, Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1940, Egypt Academy of the Arabic Language 1948, Iraq Academy 1960 samt ytterligare flera utländska vetenskapliga sällskap. Han var ordförande i styrelsen för Svenska teologiska institutet i Jerusalem 1954–1971. Han var hedersledamot i Sveriges Advokatsamfund 1938, i Royal Asiatic Society 1946, Han var också guvernör i Rotary och 1916–1917 ordförande för föreningen Heimdal.

Nyberg hade många framstående studenter i iranistik, däribland Geo Widengren, Stig Wikander, Sven S. Hartman och Bo Utas.

Nyberg var son till komminister Anders Fredrik Nyberg och Ida Jansson. Själv skrev han sig alltid endast med initialerna H.S. Nyberg, och det är under detta namn han blivit känd.

Han var gift första gången från 1920 med folkskolläraren Fanny Hasselberg (1894–1947), dotter till prästen och författaren Carl Hasselberg och Olga Arbman. De fick barnen Ingegerd 1921, Lars 1923, Sigrid 1928, Tore 1931 och Gunnar 1936.^[8] Dottern Ingegerd var lärare, präst och författare; hon var gift med språkforskaren Sigurd Fries. Dottern Sigrid kom att skriva hans biografi och fullfölja hans engagerade intresse för Främre Orienten. Sonen Tore blev historiker och har som sådan varit verksam vid Syddansk Universitet i Odense.

Andra gången gifte han sig 1950 med Ingegerd Duske (1912–1953), dotter till köpmannen Karl Alfred Duske och Anna Maria Pehrsson, samt tidigare gift med landsfiskalen Ragnar Alexius Lindow.

H.S. Nyberg är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.^[9]

• Toll, Christopher (1959). Professor H. S. Nybergs författarskap: bibliografi. Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för semitiska språk. Libris 394368 

• Nyberg, Henrik S i Vem är det, sid 717, 1969
• Toll, Christopher: Henrik (H S) S Nyberg i Svenskt biografiskt lexikon (1990–1991), Band 27, sid 643

• Kahle, Sigrid (1991). H.S. Nyberg: en vetenskapsmans biografi. Svenska akademiens minnesteckningar, Svenska akademins handlingar från år 1986, 0349-4543 ; 16. Stockholm: Norstedt. Libris 7155051. ISBN 91-1-884262-3 

• H.S. Nyberg i Libris
• Bilder från Upplandsmuseet

v • r Persisk litteratur Antiken Zarathustra (Gatha, ca 1400 f.Kr.) • Pahlavilitteraturen (300- till 900-talet) • Bozorgmehr Bokhtagan (500-talet) • Barbad (600-talet e.Kr.) Medeltiden Ruzbeh Pur Dāduē (d. 756) • Rudaki (d. 941) • Daqiqi (d. 980) • Ferdousi (Shahnameh, d. 1020) • Tusen och en natt (ca 900–1000-talet) • Avicenna (d. 1037) • Manuchehri Damghani (d. 1040) • Hujwiri (d. 1077) • Nizam al-Mulk (d. 1092) • Mohammad Ghazali (d. 1111) • Omar Khayyam (d. 1122) • Ahmad Ghazali (d. 1126) • Hamadani (d. 1131) • Suhrawardi (d. 1191) • Sana'i (d. 1131) • Nizami Aruzi (1100-talet) • Nezami (d. 1209) • Attâr (d. 1230) • Shams ad-din Tabrizi (d. 1248) • Jalal al-din Rumi (d. 1273) • Fakhr ad-din Araqi (d. 1289) • Sa'di (d. 1292) • Kermani (d. 1352) • Hafez (d. 1390) • Jami (d. 1492) • Mohammad Fozuli (d. 1556) Modern tid Iraj Mirza (d. 1926) • Mohammad Iqbal (d. 1938) • Ahmad Kasravi (d. 1946) • Muhammad-Taqi Bahar (d. 1951) • Mohammad Ali Jamalzadeh (d. 1997) • Nima Yushij (d. 1959) • Sadeq Hedayat (d. 1951) • Bozorg Alavi (d. 1997) • Ahmad Shamlu (d. 2000) • Parvin E'tesami (d. 1941) • Sohrab Sepehri (d. 1980) • Forough Farrokhzad (d. 1967) • Simin Daneshvar (d. 2012) • Bahram Beyzai (1938–) • Goli Taraghi (1939–) • Mina Assadi (1943–) • Hushang Moradi Kermani (1944–) • Shahrnush Parsipur (1946–) • Jila Mossaed (1948–) • Robab Moheb (1953–) • Mana Aghaee (1973–) Iranister, översättare och litteraturvetare Iraj Afshar • Shirzad Aghaee • Arthur John Arberry • Peter Avery • Fateme Behros • Hans Bethge • Mary Boyce • Edward Browne • Arthur Christensen • Ashk Dahlén • Ali Akbar Dehkhoda • Richard Nelson Frye • Roman Ghirshman • Akbar Golrang • Eric Hermelin • Anders Hultgård • Carina Jahani • Dariush Kargar • Mohammad Moin • Davoud Monchi-Zadeh • Georg von Munthe af Morgenstierne • Parviz Natel-Khanlari • Reynold A. Nicholson • H.S. Nyberg • Claus V. Pedersen • Ebrahim Pourdavoud • Zabihullah Safa • Prods Oktor Skjærvø • Ahmad Tafazzoli • Finn Thiesen • Bo Utas • Geo Widengren • Stig Wikander • Ehsan Yarshater Institutioner Dehkhoda Lexicon Institute & International Center for Persian Studies • Akademien för persiskt språk och litteratur

v • r Zoroastrism Teologi, filosofi och kosmologi Ahura Mazda · Ahriman · Angra Mainyu · Daevas · Fravashi · Spenta Mainyu · Yazata Amesha Spenta Ameretat · Amesha Spenta · Armaiti · Asha · Haurvatat · Kshathra · Vohu Manah Personligheter Ardashir I Papagan · Atossa · Daqiqi  · Dareios I · Gayomard · Khusrov I · Masya och Masyane · Rostam · Saoshyant · Shapur I · Vishtaspa · Yima · Zarathustra Litteratur Avesta · Avestiska · Gatha · Pahlavilitteraturen · Shahnameh · Så talade Zarathustra · Vendidad · Yasna · Yasht'erna · Yasna Haptanghaiti Ritualer Haoma · Kushti · Mantra · Navjote · Tystnadens torn · Yasna Folkreligion och mytologi Aeshema · Anahita · Atar · Farvahar · Mithra · Persisk mytologi · Simurgh · Vayu · Zahhak · Zurvan Historia och geografi Adur Gushnasp · Akemenider · Airyanem Vaejah · Chak chak · Cypressen i Abarkuh · Cypressen i Kashmar · Demavend · Elburz · Gundishapurakademin · Kartir · Mager · Mazdakism · Mobed · Navsari · Parsism · Parther · Persiska riket · Sasanider · Tansar · Vorukasha · Yazd Atash Behram Högtider Mehregan · Nouruz · Persiska kalendern · Shab-e Yalda · Tirgan Forskare och kännare av zoroastrismen Friedrich Carl Andreas · Abraham Hyacinthe Anquetil-Duperron · Mary Boyce · Arthur Christensen · Franz Cumont · Ashk Dahlén · Jacques Duchesne-Guillemin · Sven S. Hartman · Anders Hultgård · Williams Jackson · Edvard Lehmann · Antoine Meillet · H.S. Nyberg · Ebrahim Pourdavoud · Bernfried Schlerath · Prods Oktor Skjærvø · Friedrich Spiegel · Michael Stausberg · Nathan Söderblom · Niels Ludvig Westergaard · Geo Widengren · Stig Wikander · Ehsan Yarshater Internationell spridning Sverige