Håkäring
| Håkäring Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Broskfiskar Chondrichthyes |
| Underklass | Hajar och rockor Elasmobranchii |
| Överordning | Hajar Selachii |
| Ordning | Pigghajartade hajar Squaliformes |
| Familj | Sömnhajar Somnosidae[2] |
| Släkte | Somniosus |
| Art | Håkäring S. microcephalus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Somniosus microcephalus | |
| Auktor | Bloch & Schneider, 1801 |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta | |
| Synonymer | |
| Squalus microcephalus Bloch and Schneider, 1801[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Håkäring (Somniosus microcephalus), även stavat håkärring samt kallad ishaj eller grönlandshaj, är efter brugden den största av Nordens hajar. Den tillhör familjen Somniosidae (Håkäringhajar eller sömnhajar), vilken utmärks av långsam simning och låg aktivitetsnivå. Utbredningen av denna art är mestadels begränsad till vattnen i Nordatlanten och Ishavet.
Håkäringen har den längsta kända livslängden av alla ryggradsdjursarter, beräknad till mellan 250 och 500 år,[3] och är bland de största ännu existerande hajarterna.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Ordet håkäring är en förvanskning av håskärding, där hå- kommer av "haj" och -skärding sammanhänger med skära, såra eller stycka.[4]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Medelstorleken för en håkäring är mellan 260 och 380 cm och medelvikten är mellan 250 och 390 kg. Det största exemplar som mätts var 446 cm lång med en omkrets på 266 cm och en vikt på 1 099 kg,[5] även om det förekommer uppgifter om exemplar på över 7 meter.[1][6]
Håkäringen har en tjock kropp med korta ryggfenor och en hög stjärtfena, och varierar i färg från svart till brun- och gråaktig.[7] Synen är svag och ofta skadad av parasiterande djur, vilket gör hornhinnan mjölkvit.[8]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i norra Atlanten längs Grönlands kust och östra Kanada, samt österut via Island och Svalbard så långt som till Novaja Zemlja.[9]
Områden där grönlandshajen är vanligt förekommande är i fjordar i Norge, t.ex. Trondheimsfjorden och Boknafjorden, båda i Norge och utanför Islands sydkust.
Den vandrar söderut på hösten och har där siktats på skilda ställen. Förekomst har även rapporterats i södra Atlanten ända ner till Antarktis. På försommaren återvänder håkäringen norrut.
I Sverige är den troligen årsvis gäst i Skagerrak och Kattegatt, men observeras sällan. Ibland uppträder den invasionsartat, som i Kosterfjorden 1–2 april 1969 och i Gullmaren i juni 1979.[9] Sportfiskare på västkusten får ibland mindre eller medelstora exemplar i fångsten.[10][11]
Miljö och föda
[redigera | redigera wikitext]Hittas under den varmare delen av året vanligtvis på 400–900 m djup, men har observerats så djupt som 2 200 m. Under den kallare delen av året håller den sig närmare ytan. Den har observerats i vattentemperaturer ner till -1,5 °C,[12] vilket gör den till en av de mest köldtåliga hajarna.
Håkäringen är en allätare som äter en mycket stor mängd fiskarter liksom sälar, sjöfåglar, bläckfiskar och krabbor. Den samlas ofta i mängd kring val- och sälfångstfartyg, där den lever på as som fartygen lämnar efter sig.[5] Enligt uppgifter ska det ha förekommit att en isbjörn (antagligen en unge) hittats inuti en håkäring.
Trots hajens storlek och aptit förekommer det bara en, vetenskapligt ostyrkt, rapport om att den skulle ha attackerat människan.[7] Det beror sannolikt på att hajens har sitt naturliga habitat i miljöer där människor sällan simmar.[7]
Reproduktion
[redigera | redigera wikitext]Föder kullar av upp till 10 levande ungar som är ca 40 cm långa.[5] Det har noterats att hajen växer mycket långsamt – mellanstora exemplar som mättes över en längre tid visade sig bara växa en halv centimeter per år.[1] Tidigare uppskattades maxåldern till över 100 år.[13] Nyare data gör att maxåldern skattas till kring hela 400 år, vilket i så fall gör håkäringen till det längst levande ryggradsdjuret.[14][15][16]
Betydelse för människan
[redigera | redigera wikitext]Håkäringen fiskades kring Norge, Island och Grönland på 1800-talet, framförallt på grund av dess lever som innehöll en stor mängd tran. Näringen hade på 1910-talet blivit omfattande, men det kommersiella fisket efter tranet upphörde 1960.[1] Numera fångas den ibland av misstag vid trålfiske, och den har rönt popularitet som sportfisk. Släktnamnet somniosus betyder "den sömnige", och hajen är känd för sin passivitet vid fångst.
Köttet innehåller trimetylaminoxid, vilket i matsmältningsprocessen bildar trimetylamin, ett gift som ger neurologiska symptom som påminner om extrem druckenhet. Synrubbningar, diarré och kramper som i värsta fall leder till döden kan förekomma.[17] Upprepad kokning och torkning gör köttet ätligt. Traditionellt har det ätits av inuiter, samt i fermenterat skick som surhaj (hákarl) på Island, en motsvarighet till den svenska surströmmingen.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Pigghaj, som dialektalt kallas för hå.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Kyne, P.M., Sherrill-Mix, S.A. & Burgess, G.H. 2006 Somniosus microcephalus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 11 maj 2013.
- ^ [a b] ”Somniosus microcephalus Bloch and Schneider, 1801” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=160611. Läst 16 september 2010.
- ^ ”How long do Greenland sharks live?”. National Ocean Service. https://oceanservice.noaa.gov/facts/greenland-shark.html. Läst 2 juni 2021.
- ^ ”Håskärding | SAOB”. SAOB. http://www.saob.se/artikel/?seek=h%25C3%25A5sk%25C3%25A4rding&pz=1#U_H1601_94890. Läst 8 maj 2016.
- ^ [a b c] Kirjaly, S.J., Moore, J.A. & Jasinski, P.H. (2003). ”Deepwater and Other Sharks of the U.S. Atlantic Ocean Exclusive Economic Zone” (på engelska). Marine Fisheries Review 65 (4): sid. 1–63. Arkiverad från originalet den 22 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130222195623/http://spo.nmfs.noaa.gov/mfr654/mfr6541.pdf. Läst 11 maj 2013.
- ^ ”Movement and environmental preferences of Greenland sharks electronically tagged in the St. Lawrence Estuary, Canada.” (på engelska). Marine Biology 148, 159–165. Stokesbury et al. 2005. http://www.tunaresearch.org/reprints/Stokesburyetal2005.pdf. Läst 11 maj 2013.
- ^ [a b c] ”Florida Museum of Natural History Ichthyology Department: Greenland Shark”. https://www.floridamuseum.ufl.edu/discover-fish/species-profiles/somniosus-microcephalus/. Läst 3 juni 2020.
- ^ ” Losing sight to a parasite”. Arkiverad från originalet den 20 november 2005. https://web.archive.org/web/20051120051341/http://www.uni-oldenburg.de/zoomorphology/NGS2.html. National Geographic Vol.194, No.3, September 1998
- ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai. (1985). Våra Fiskar. PA Norstedt & söner.
- ^ ”Rekordstor håkäring fångad vid Smögen”. Bohusläningen. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20170722140329/http://www.bohuslaningen.se/nyheter/soten%C3%A4s/rekordstor-h%C3%A5k%C3%A4ring-f%C3%A5ngad-vid-sm%C3%B6gen-1.2624388. Läst 22 juli 2017.
- ^ Gustafsson, Amanda (22 juli 2019). ”Fiskerekord: Se när Mattias drar upp monsterfisken”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/fiskerekord-nar-monsterfisken-nappade. Läst 25 april 2022.
- ^ Skomal, G.B. & Benz, G.W. (2004). ”Ultrasonic tracking of Greenland sharks, Somniosus microcephalus, under Arctic ice” (på engelska). Marine Biology 145: sid. 489–498. http://www.mass.gov/dfwele/dmf/publications/skomal_benz_2004.pdf. Läst 11 maj 2013.
- ^ Patrick Mills (2006). ”Somniosus microcephalus Greenland shark” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Somniosus_microcephalus/. Läst 11 maj 2013.
- ^ Nielsen, Julius; Hedeholm, Rasmus B.; Heinemeier, Jan. ”Eye lens radiocarbon reveals centuries of longevity in the Greenland shark (Somniosus microcephalus)” (på engelska). Science 353 (6300): sid. 702–704. doi:. ISSN 0036-8075. http://science.sciencemag.org/content/353/6300/702. Läst 11 augusti 2016.
- ^ Elizabeth Pennisi (2016). ”Greenland shark may live 400 years, smashing longevity record” (på engelska). http://www.sciencemag.org/news/2016/08/greenland-shark-may-live-400-years-smashing-longevity-record. Läst 11 augusti 2016.
- ^ Annika Wilhelmson (2016). ”Här är hajen som kan bli 400 år gammal”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/har-ar-hajen-som-kan-bli-400-ar-gammal/. Läst 11 augusti 2016.
- ^ ”Biology of Sharks & Rays”. http://www.elasmo-research.org/education/white_shark/tmao.htm. ReefQuest Centre for Shark Research
|