Hoppa till innehållet

Gidon Kremer

Från Wikipedia
Gidon Kremer
Gidon Kremer, 11 juli 2008.
Född27 februari 1947[1][2][3] (77 år)
Riga[4]
Medborgare iSovjetunionen, Lettland och Tyskland
Utbildad vidMoskvakonservatoriet
Lettlands musikakademi
SysselsättningDirigent, skådespelare[5], violinist, musiker[5]
MakaAlexandra Kremer-Khomassouridze
Elena Bashkirova
Tatjana Grindenko
BarnLika Kremer (f. 1977)
FöräldrarMarkus Kremer
Marianne Brücknerová
Utmärkelser
Ernst von Siemens musikpris (1982)[6]
Frankfurter Musikpreis (1982)
Léonie Sonnings musikpris (1989)
Rolf Schockpris i de musikaliska konsterna (2008)
Kulturpreis der deutschen Freimaurer (2009)
Praemium Imperiale (2016)[7]
Storofficer av Italienska republikens förtjänstorden
Gloria Artis silvermedalj för kulturförtjänst
Fjärde graden av Terra Mariana-korsets orden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna
Tre Stjärnors orden, fjärde klass
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset
Webbplatsgidonkremer.net/
Redigera Wikidata

Gidon Kremer, (lettiska: Gidons Krēmers) född 27 februari 1947 är en lettisk violinist och dirigent. 1980 lämnade han Sovjetunionen och bosatte sig i dåvarande Västtyskland.


Kremer föddes i Riga av tysk-judiska föräldrar, hans far överlevde förintelsen.[8] Han började spela violin vid fyra års ålder, med fadern och farfadern, vilka båda var professionella violinister, som lärare. Han påbörjade violinstudier vid lettiska Musikaliska Akademien[9] och fortsatte snart vidare studier för David Oistrakh vid Moskvas Musikkonservatorium. 1967 fick han tredjepriset vid tävlingen Le Concours Reine Elisabeth[10] i Bryssel; sedan, 1969, andrapriset vid Montreal International Violin Competition[11] (delat med Oleh Krysa) följt av förstapris vid Paganini Competition[12] i Genua; och slutligen första pris igen 1970 vid International Tchaikovsky Competition i Moskva.

Kremers första professionella konsert i väst var i Västtyskland 1975, följt av uppträdanden vid Festspelen i Salzburg 1976 och i New York 1977. Fyra år senare grundade Kremer en kammarmusikfestival i Lockenhaus, Österrike, med inriktning på ett nytt och okonventionellt program, sedan 1992 kallas festivalen "Kremerata Musica" och 1996 bildade Kremer Kremerata Baltica Kammarorkester, bestående av unga musiker från de baltiska länderna. Kremer var också en av de konstnärliga ledarna vid festivalen "Art Projekt 92" i München. 2008, turnerade Kremer och Kremerata Baltica med den klassiska musikkomediduon Igudesman & Joo.

Kremer är känd för sin vida repertoar, från Antonio Vivaldi och J.S. Bach till nutida musik-kompositörer. Han har gett sig på kompositioner av Ástor Piazzolla, George Enescu, Philip Glass, Alfred Schnittke, Leonid Desyatnikov, Alexandr Raskatov, Alexandr Voustin, Lera Auerbach, Pēteris Vasks, Arvo Pärt, Roberto Carnevale och John Adams. Bland de många tonsättare som tillägnat honom verk finns Sofija Gubajdulina (Offertorium) och Luigi Nono (La lontananza nostalgica utopica futura). Han har konserterat med Valery Afanassiev, Martha Argerich, Oleg Maisenberg, Mischa Maisky, Yuri Bashmet och Vadim Sakharov. Kremer har en gedigen diskografi på Deutsche Grammophon, där han har gjort inspelningar sedan 1978; han har också spelat in för både Philips Records och Decca Records, ECM såväl som Nonesuch Records.

Kremer har haft flera antika violiner av violinmakare som Guarneri del Gesù från 1730; och en stradivariusviolin från 1734 känd för sitt smeknamn, Baron Feititsch-Heermann. Kremers nuvarande violin är en Nicolo Amativiolin från 1641.[13]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w69w3xwj, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Babelio, Babelio författar-ID: 114134.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000015236, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1061624803, läst: 26 juni 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.evs-musikstiftung.ch .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charlotte Higgins (22 november 2000). ”Perfect isn't good enough”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/Archive/Article/0,4273,4094468,00.html. Läst 8 april 2009. 
  9. ^ Latvijas Mūzikas Akadēmijas, Emīla Dārziņa mūzikas skolā
  10. ^ ”Queen Elisabeth Music Competition”. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609030042/http://www.concours-reine-elisabeth.be/. Läst 8 april 2009. 
  11. ^ Montreal International Music Competition Arkiverad 5 mars 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ Concorso Internazionale di Violino "Premio Paganini"
  13. ^ ”Gidon Kremer”. Kremerata Baltica. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415183804/http://www.kremerata-baltica.com/biokremer.htm. Läst 8 april 2009. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]