Hoppa till innehållet

Erik Nilsson (fotbollsspelare)

Från Wikipedia
Erik Nilsson
Erik Nilsson
Personlig information
Fullständigt namnErik Henry Sixten Nilsson
Födelsedatum6 augusti 1916
FödelseortSverige Limhamn, Sverige
Dödsdatum9 september 1995 (79 år)
DödsortHöllviken
PositionVänsterback
Tidigare klubbar
År
0000–1933
Klubb
Sverige Limhamns IF
Seniorlag*
År
1934–1953
Klubb
Sverige Malmö FF
SM (GM)
Landslag
År
1938–1952
Landslag
 Sverige
SM (GM)
57 (0)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Erik Nilsson
Fotboll, herrar
Olympiska spel
Guld London 1948 Fotboll, herrar
Brons Helsingfors 1952 Fotboll, herrar

Erik Henry Sixten Nilsson, född 6 augusti 1916 i Limhamn, död 9 september 1995 i Höllviken,[1] var en svensk fotbollsspelare (vänsterback) och flerfaldig svensk mästare för Malmö FF som spelade med i det svenska landslag som i London 1948 vann OS-guld.[2]

Nilsson var dessutom med i de svenska landslag som tog VM-brons i Brasilien 1950 och vann OS-brons i Helsingfors 1952. På klubbnivå representerade han Malmö FF där han gjorde över 600 matcher på 19 år. Med klubben blev han svensk mästare vid fyra tillfällen och tog också hem fyra segrar i Svenska cupen.

År 1950 tilldelades Nilsson Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare.

Nilsson är som medlem nr 7 invald i Svensk fotbolls Hall of Fame.

Nilsson debuterade redan som 17-åring i Malmö FF och kom att tillhöra den laguppställning, som blev klubbens mest svårslagna genom tiderna då man i obruten följd, under åren 1949–1951, spelade 49 allsvenska matcher utan förlust.[3] Han gjorde sin landslagsdebut i fotbolls-VM 1938 i Frankrike och spelade sedan totalt 57 landskamper.[1]

Nilsson tog tre medaljer i tre stora mästerskap, guld i OS 1948, brons i VM i Brasilien 1950 och brons i OS 1952.[2] Han är en av två spelare (den andre är Alfred Bickel, Schweiz) som har spelat VM både före och efter andra världskriget (1938 respektive 1950).[4]

Vid sidan av fotbollen arbetade Nilsson, som flera andra MFF:are, på Statens Järnvägar (SJ).[5]

Stor grabb och Hall of Fame

[redigera | redigera wikitext]

Nilsson blev år 1943 Stor grabb inom svensk fotboll och år 2003 valdes han som medlem nr 7 in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Han presenteras där med texten:[6]

"Slitstark back som under tre decennier spelade minst i semifinal vid internationella mästerskap. Mångårig landslagslagkapten, liksom i det dominerande klubblaget Malmö FF, där han under 19 års tid spelade 600 matcher."

Sverige Malmö FF
  • Svensk mästare (4): 1943/44, 1948/49, 1950/51, 1952/53 (fick ingen medalj guldsäsongen 1949/50 pga skada och för få matcher spelade)
  • Svensk cupmästare (4): 1944, 1946, 1947, 1951
Sverige Sverige
  • 57 A-landskamper, 0 mål, 37 gånger lagkapten (1938–1952)
  • OS-spel (2): guld 1948, brons 1952
  • VM-spel (2): fyra 1938, brons 1950

Individuellt

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Erik Nilsson, 3 november 2013.
  1. ^ [a b] ”Erik Nilsson - Sveriges Olympiska Kommitté”. sok.se. http://sok.se/idrottare/idrottare/e/erik-nilsson.html. Läst 12 januari 2016. 
  2. ^ [a b] ”Aftonbladet sport: Guldbollen”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/guldbollen/1950.html. Läst 12 januari 2016. 
  3. ^ ”Aftonbladet sport: Århundradets Sport”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/arhundradets/dagar/990603.html. Läst 12 januari 2016. 
  4. ^ FOOTBALL), Ejikeme Ikwunze (MR (2013-02-27) (på engelska). WORLD CUP (1930-2010): A STATISTICAL SUMMARY. Xlibris Corporation. ISBN 9781479746361. https://books.google.com/books?id=FdpMrBfmEJQC. Läst 12 januari 2016 
  5. ^ ”Sven Liljegren Sr Blog  » MFF”. www.svenliljegrensr.se. Arkiverad från originalet den 13 januari 2016. https://archive.is/20160113162941/http://www.svenliljegrensr.se/category/mff/page/38/. Läst 12 januari 2016. 
  6. ^ ”Hall of Fame”. www.bolletinen.se. http://www.bolletinen.se/sfs/hof.htm. Läst 19 september 2018.