Citizen Kane

En sensation
	En sensation; (Citizen Kane)
	En sensation Orson Welles i rollen som Charles Foster Kane
Genre	Thriller; drama
Regissör	Orson Welles
Producent	Orson Welles
Manus	Herman J. Mankiewicz; Orson Welles
Skådespelare	Orson Welles; Joseph Cotten; Dorothy Comingore; Everett Sloane; Ray Collins; George Coulouris; Agnes Moorehead; Paul Stewart; Ruth Warrick; Erskine Sanford; William Alland
Originalmusik	Bernard Herrmann
Fotograf	Gregg Toland
Klippning	Robert Wise
Produktionsbolag	Mercury Productions; RKO Radio Pictures
Distribution	RKO Radio Pictures (ursprunglig); Paramount Pictures (återutgivningen 1991); Warner Bros. (nuvarande)
Premiär	1 maj 1941 (New York),; 5 september 1941 (Resten av USA),; 26 januari 1942 (Sverige)
Speltid	119 minuter
Land	USA
Språk	Engelska
Budget	00839 727 USD
Intäkter	1 585 634 USD (i USA)
	IMDb SFDb Elonet; Yle Arenan

Uppslagsordet ”En sensation” leder hit. För sången framförd av Peter Jöback vid Melodifestivalen 1990, se En sensation (sång).

En sensation (originaltitel: Citizen Kane, vilket rakt översatt blir ungefär, "Medborgare Kane") är en amerikansk dramafilm från 1941, regisserad och producerad av Orson Welles. Manuset är skrivet av Herman J. Mankiewicz och Orson Welles.^[3]

Historien handlar om den förmögne tidningsmannen Charles Foster Kane, spelad av Orson Welles, som smutskastar alla i sin omgivning. Denna Orson Welles mycket omtalade regidebut^[3] anses vara ett av de mest inflytelserika verken i filmhistorien och har ständigt omhuldats av kritiker.

Handling

Den världsberömde och extremt förmögne Charles Foster Kane (Orson Welles) avlider i sitt stora palats Xanadu. Precis innan han dör yttrar han ordet "rosebud!" (rosenknopp/rosenfnask^[4]), vilket noteras av tjänstefolket. Reportern Jerry Thompson (William Alland) får i uppdrag att ta reda på innebörden av ordet.

Thompson söker rätt på Kanes tidigare fru, affärskollegor och bekanta. Han får veta mycket om Kane. Hur han föds fattig, men tack vare en guldfyndighet på hans mors mark skickas han som barn en snöig vinterdag iväg för att få en utbildning. Som 25-åring ger han sig in i tidningsbranschen, och han försöker senare bli guvernör. En otrohetsaffär sätter dock stopp för planerna.

Kanes andra fru, Susan Alexander (Dorothy Comingore), berättar om deras olyckliga äktenskap där hon tvingas in i operavärlden trots att hon saknar talang och vilja till det. Den sista tiden lever de isolerade i Kanes enorma residens Xanadu fram till att Susan får nog och lämnar honom.

Thompson får veta mycket, men inte det han vill. Han gör ett besök i Xanadu där Kanes väldiga samling av antikviteter och annat han samlat på sig under sitt liv nu packas ihop. Men han tvingas bara konstatera att mysteriet med "rosebud" för honom förblir en mystisk pusselbit i Kanes liv. Tittarna får dock reda på innebörden av ordet i filmens slutskede.

Rollista i urval

Orson Welles	– Charles Foster Kane
Joseph Cotten	– Jedediah Leland
Dorothy Comingore	– Susan Alexander Kane; Kanes älskarinna och därefter andra hustru
Everett Sloane	– Mr Bernstein
Ray Collins	– Jim W. Gettys
George Coulouris	– Walter Parks Thatcher
Agnes Moorehead	– Mary Kane; Kanes mamma
Paul Stewart	– Raymond
Ruth Warrick	– Emily Monroe Norton Kane; Kanes första hustru
Erskine Sanford	– Herbert Carter
William Alland	– Jerry Thompson
Harry Shannon	– Jim Kane; Kanes pappa
Georgia Backus	– Bertha Anderson
Fortunio Bonanova	– Signor Matiste
Sonny Bupp	– Charles Foster Kane III; Kanes son
Buddy Swan	– Charles Foster Kane som ung
Gus Schilling	– John; hovmästare på nattklubben Atlantic City
Philip Van Zandt	– Mr Rawlston

Produktion

Som förebild för den porträtterade pressmagnaten Charles Foster Kane har den amerikanske tidningsmannen William Randolph Hearst pekats ut.^[3] Till exempel bär Hearsts bostad, Hearst Castle, likheter med Kanes bostad Xanadu.

Welles nyskapande filmregi inkluderar att berätta om Kanes liv utan rak kronologi och istället via ett pussel och subjektiva perspektiv från personer dennes omgivning.^[3] Filmfotot sköttes av Gregg Toland, och extrem djupskärpa, en flytande rörlig kamera, långa och klipplösa tagningar och andra effekter i filmen har påverkat många senare filmskapare.^[3]

Mottagande

Filmen var nominerad till nio Oscar, bland andra bästa film, bästa manliga skådespelare och bästa regi, men fick nöja sig med en enda, priset för bästa originalmanuskript (skrivet av Welles i samarbete med Herman J. Mankiewicz^[3]).

1962 utsågs filmen som den bästa någonsin i tidskriften Sight & Sounds kritikeromröstning som hålls var tionde år. Denna placering bestod varje omröstning fram till 2012, då filmen knuffades till andra plats av Alfred Hitchcocks Studie i brott från 1958.^[5] Den utsågs som den bästa filmen genom tiderna i Amerikanska Filminstitutets lista AFI's 100 Years...100 Movies 1998 och 2007.^[6]

Eftermäle

På 1980-talet hade affärsmannen Ted Turner planer på att göra en dator-kolorerad version av filmen, som bolaget Turner Entertainment förvärvat rättigheterna till. Detta väckte dock starka reaktioner, bland annat från Welles själv och projektet lades snabbt ner.^[7]

Se även

RKO 281, en TV-film som handlar om skapandet av En sensation.
Mank om HJ Mankiewicz och tillkomsten av manus.

Referenser

^ http://www2.warnerbros.com/citizenkane/
^ The American Film Institute Catalog of Motion Pictures Produced in the United States: Feature Films, 1941 – 1950. University of California Press. sid. 433–435. ISBN 978-0-520-21521-4
^ [a b c d e f] ”Citizen Kane - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/citizen-kane. Läst 27 augusti 2020.
^ Enligt den svenska textningen på 2011 års Criterion-utgåva.
^ TT Spektra (2 augusti 2012). ”'Studie i brott' världens bästa film”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/studie-i-brott-varldens-basta-film_7390752.svd. Läst 3 augusti 2012.
^ ”AFI's 100 Years...100 Movies – 10th Anniversary Edition” (på engelska). American Film Institute. 20 juni 2007. http://www.afi.com/100Years/movies10.aspx. Läst 5 augusti 2018.
^ ”When Ted Turner Tried to Colorize Citizen Kane: See the Only Surviving Scene from the Great Act of Cinematic Sacrilege”. Open Fulture. 4 oktober 2019. https://www.openculture.com/2019/10/when-ted-turner-tried-to-colorize-citizen-kane.html. Läst 9 oktober 2024.

Externa länkar

Citizen Kane på Internet Movie Database (engelska)
En sensation på Rotten Tomatoes (engelska)
Citizen Kane på Svensk Filmdatabas
Wikimedia Commons har media som rör En sensation.

[www2.warnerbros.com-1] ttp://www2.warnerbros.com/citizenkane/

[AFIcat-2] The American Film Institute Catalog of Motion Pictures Produced in the United States: Feature Films, 1941 – 1950. University of California Press. sid. 433–435. ISBN 978-0-520-21521-4

[:0-3] [a b c d e f] ”Citizen Kane - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/citizen-kane. Läst 27 augusti 2020.

[4] Enligt den svenska textningen på 2011 års Criterion-utgåva.

[5] TT Spektra (2 augusti 2012). ”'Studie i brott' världens bästa film”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/studie-i-brott-varldens-basta-film_7390752.svd. Läst 3 augusti 2012.

[6] ”AFI's 100 Years...100 Movies – 10th Anniversary Edition” (på engelska). American Film Institute. 20 juni 2007. http://www.afi.com/100Years/movies10.aspx. Läst 5 augusti 2018.

[7] ”When Ted Turner Tried to Colorize Citizen Kane: See the Only Surviving Scene from the Great Act of Cinematic Sacrilege”. Open Fulture. 4 oktober 2019. https://www.openculture.com/2019/10/when-ted-turner-tried-to-colorize-citizen-kane.html. Läst 9 oktober 2024.

[1]