Carl Ludwig von Bar

Carl Ludwig von Bar
Född	24 juli 1836[1][2] Hannover[1]
Död	20 augusti 1913[3] (77 år) Folkestone[4]
Begravd	Stadtfriedhof Göttingen[5]
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Göttingens universitet Humboldt-Universität zu Berlin
Sysselsättning	Professor[6], advokat, politiker
Befattning
Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland President för Institut de Droit International (1888–) President för Institut de Droit International (1891–)[7]
Arbetsgivare	Göttingens universitet Universitetet i Wrocław Rostocks universitet
Politiskt parti
Tysk-frisinnade partiet
Utmärkelser
Hedersdoktor vid universitetet i Oslo Hedersdoktor vid Oxfords universitet Hedersdoktor vid Universitetet i Cambridge Hedersdoktor vid universitetet i Bologna
Redigera Wikidata

Carl Ludwig von Bar, född 24 juli 1836 i Hannover, död 20 augusti 1913 i Folkestone, var en tysk jurist.

Bar blev 1866 professor vid Rostocks universitet, kallades 1868 i samma egenskap till Breslau och blev 1879 professor i straffrätt och processrätt vid Göttingens universitet. Han var 1890–93 ledamot av tyska riksdagen, där han tillhörde Tysk-frisinnade partiet. Han var även medlem av skiljedomstolen i Haag.

Bar var en auktoritet på den internationella privaträttens område. Han ivrade för införande av muntligt förfarande och för framåtskridande i human riktning på straffrättens område. Hans kriminalistiska kasualitetsteori bearbetades av nordiska forskare (Bernhard Getz och Carl Goos).

• Das internationale Privat- und Strafrecht (1862; andra upplagan med titel Theorie- und Praxis des internationalen Privatrechts, två band, 1889)
• Die Lehre vom Kausalzusammenhang im Rechte (1871)
• Handbuch des deutschen Strafrechts (I. Geschichte, 1882)
• Lehrbuch des internationalen Privat- und Strafrechts (1892)
• Gesetz und Schuld im Stafrecht (tre band, 1906–09)

• Bar, Karl Ludwig von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
• Bar, K.L. von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
• Svensk uppslagsbok, Malmö 1939