M2 Browning

.50 M2 Browning
(12,7 mm) .50 M2HB
Typ	Tung kulspruta
Ursprungsplats	USA
Tjänstehistoria
I tjänst	1933 –
Använts av	Se användare
Krig	Se krig
Produktionshistoria
Konstruerad	1918[1]
Producerad	1921 –
Tillverkare	Se tillverkare
Antal tillverkade	3 000 000[2]
Specifikationer
Vikt	ca 38 kg (vapen med pipa), 96 kg (totalvikt)
Längd	1 650 mm
Kaliber	12,7 × 99 mm NATO
Mekanism	Kort piprekyl
Eldhastighet	450 – 635 skott/min (M2HB)[3][4] 750 – 850 skott/min (AN-M2) 1 200 skott/min (AN-M3)
Utgångshastighet	800 – 900 m/s
Effektiv räckvidd	Rörligt mål 600 m Fast/stillastående mål 800 m Ytmål 1 000 m

.50 M2 Browning är en amerikansk luftkyld tung kulspruta i kaliber 12,7 mm (0,50 tum) som fungerar enligt principen kort piprekyl. Vapnet använder i urval patronen 12,7 × 99 mm NATO (.50 BMG i USA), till vilken det finns flera av olika typer av projektiler. Eld kan avges både patronvis eller automatiskt.

Vapnet konstruerades av John Moses Browning i slutet av 1910-talet och är i grunden en förstoring av hans tidigare kulspruta Browning M1919. Vapnets ursprungliga användning var som beväpning i stridsflygplan och typen har kommit att monterats i hundratals olika amerikanska stridsflygplansmodeller.

Förutom inhemsk produktion har M2 Browning licenstillverkats av flera olika fabrikanter världen runt, till exempel Fabrique Nationale i Belgien och Bofors i Sverige.

Varianter i urval

.50 M2HB

Full beteckning: Browning Machine gun, Caliber .50, M2, Heavy barrel^[5] (svenska: Kulspruta, Kaliber 12,7, Browning, M2, Tungt eldrör)

Markbunden variant. 400-550 skott per minut och lång tjock pipa med kort ventilationskåpa.^[6] (Alternativa beteckningar: Caliber .50 Machine gun, Browning, M2, Heavy barrel, bland annat)^[6] Finns i undervarianter.

.50 M2A1

Full beteckning: Browning Machine gun, Caliber .50, M2A1^[5] (svenska: Browning Kulspruta, Kaliber 12,7, M2A1)

Markbunden variant. 400-550 skott per minut och lång tjock pipa med kort ventilationskåpa. Skiljer sig från M2HB i att pipan snabbt går att bytas ut vid överhettning (quick change barrel: QCB).^[5] Finns i undervarianter.

.50 AN-M2

Full beteckning: Basic aicraft machine gun, Caliber .50, Army, Navy, M2^[7] (svenska: Grundläggande flygplanskulspruta kaliber 12,7, Arme, Flotta, M2)

Flygburen variant. 600-800 skott per minut och kort pipa.^[7][8] Namnet AN-M2 används även för andra vapen: 7,62 mm AN-M2, 20 mm AN-M2.

.50 AN-M3

Full beteckning: Basic aicraft machine gun, Caliber .50, Army, Navy, M3^[7] (svenska: Grundläggande flygplanskulspruta kaliber 12,7, Arme, Flotta, M3)

Flygburen variant. 1200 skott per minut och kort pipa.^[7] Namnet AN-M3 används även för andra vapen: 20 mm AN-M2.

13,2 mm FN Browning

Full beteckning: Mitrailleuse d'avion Browning - F.N. Calibre 13,2 mm (svenska: Flygplanskulspruta Browning - F.N. Kaliber 13,2 mm)

Flygburen variant. 1080 skott per minut och kort pipa. Raffinerad konstruktion. Patron ändrad till 13,2 × 99 mm Hotchkiss.

VKT 12,70 LKk/42

Full beteckning: VKT 12,70 mm LentoKonekivääri m/42 (svenska: VKT 12,7 mm Luftkulspruta m/42)

Flygburen variant. 1100 skott per minut och kort pipa. Utvecklad från 13,2 mm FN Browning. Patron ändrad till 12,7 × 99 mm NATO.

M2 Browning-konstruktionen kom till Sverige år 1939 då det svenska flygvapnet inskaffade FN Herstals vidareutvecklade version av vapnet 13,2 mm FN Browning. Vapnet betecknades 13,2 mm automatkanon m/39, kort 13,2 mm akan m/39,^[a] och kom att se användning som flygplansbeväpning på diverse olika stridsflygplan i det svenska flygvapnet under andra världskriget.

År 1944 införskaffades ytterligare en version av M2 Browning-konstruktionen till det svenska flygvapnet, nämligen amerikanska .50 AN-M2. Detta var ett resultat av att det svenska flygvapnet valde att köpa in fyra stycken P-51 Mustang som nödlandat i Sverige 1944. P-51 Mustangerna var beväpnade med 4-6 stycken .50 AN-M2-kulsprutor. Det följande året anskaffades fler P-51 Mustang, sedan betecknad J 26, varav .50 AN-M2 antogs med beteckningen 12,7 mm automatkanon m/45, kort 12,7 mm akan m/45,^[a] (ej att förväxla med 20 mm automatkanon m/45).

Patronen .50 BMG som användes i .50 AN-M2 fick i Sverige beteckningen 12,7 mm skarp patron m/45, kort 12,7 mm sk ptr m/45, och inskaffades med flera typer av projektiler.^[10] En projektiltyp, 12,7 mm granat m/45 och m/45 X "spårljus", utvecklades i Sverige och var utformade med sprängbrandsats och stålkärna (därav det nerkortade namnet "granat"). Denna projektil kom även att exporteras till Dominikanska republiken i och med deras köp av J 26 Mustang.^[11]

12,7 mm akan m/45 användes fram tills början av 1950-talet då J 26 togs ur tjänst och såldes vidare till Israel och Dominikanska republiken. De flesta av vapnen följde med de J 26 som såldes vidare.

Efter andra världskriget fanns det massvis med 12,7 mm överskottsammunition i USA och i Europa, varvid denna började säljas av till mycket låga priser. Detta gjorde att det svenska flygvapnet runt decennieskiftet 1950 valde att modifiera existerande 13,2 mm akan m/39 med nya eldrör för att skjuta patronen 12,7 mm skarp patron m/45.^[11] Dessa vapen betecknades 12,7 mm automatkanon m/39, kort 12,7 mm akan m/39, och kom att användas som stridsbeväpning fram tills 1958, då deras sista stridsplattformar, T 18B och A 21R, togs ur tjänst.

Efter 1958 relegerades vapnet till övningsbeväpning på modernare stridsflygplan. Vapnen kunde genom tillägg monteras i samma lavetter som de 20 mm och 30 mm vapen som användes på flygplan som J 29 Tunnan och J 35 Draken. När FFV 30 mm akankapsel utvecklades för Sk 60 och AJ 37 Viggen gjordes även denna kapabel att bära 12,7 mm akan m/39 i övningssyfte.

12,7 mm akan m/39 finns listade i ammunitionskataloger fram tills cirka 2001^[12] och lär ha tagits ur tjänst 2005 i samband med skrotningen av System 37 Viggen.

Under december 1987 utprovade Svenska Försvarsmakten den finska pansarterrängbilen XA-180, vartefter man i januari 1988 valde att anskaffa detta fordon, sedan betecknad Pansarterrängbil 180. Vid anskaffningen planerade man att beväpna fordonen med en 12,7 mm tung kulspruta^[13] av modellen FN M2 HB QCB^[14] från FN Herstal, vilka bland annat skulle byggas på licens i Sverige av Bofors.^[14]

Pansarterrängbil 180 levererades under april/maj 1988 men kom ursprungligen att beväpnas med kulspruta 58 då de tunga kulsprutorna först levererades i mars 1989. I Sverige betecknades FN M2 HB QCB som Tung kulspruta 12,7 mm, kort Tksp 12,7, vilket senare i modern tid (mellan 2001^[15] och 2012^[16]) ändrades till 12,7 mm kulspruta 88, kort 12,7 mm ksp 88.

Idag används ksp 88 bland annat som tungt understödsvapen av Amfibiekåren, motoriserade förband och minröjningstrupper på diverse fordon.

450 stycken ksp 88 fanns i försvaret 2013 och var då primärt utdelade till 150 stridsbåt 90H.^[17] Trots sina begränsade antal finns vapnet även tillgängligt för Bandvagn 410, Pansarterrängbil 203,^[18] Pansarterrängbil 360,^[19] Terrängbil 16 Galten,^[20] Artillerisystem 08,^[21] med flera, och tilldelas dessa i okända antal.

Ksp 88 monteras i olika konfigurationer beroende på fordon. Stridsbåt 90H till exempel är utrustad med tre stycken ksp 88, två fast monterade i fören och en i rörlig tornkrans på mellandäck.^[22] Vissa fordon bär vapnet i fjärrstyrd vapenstation, såsom Vapenstation 01 hos pansarterrängbil 360^{[18][19][20][21]} eller vapenstation 02 hos stridsbåt 90HSM (Helge Skyddad Moderniserad).^[22]

12,7 mm ksp 88 är försedd med lång tung pipa med kort ventilationskåpa, vilken snabbt kan bytas ut genom att vrida pipan ett åttondels varv åt höger via ett på pipans ovansida monterat handtag vid ventilationskåpans slut.^[23] Denna funktion kallas snabbytespipa och ska utföras varje gång vapnet avfyrat 180 skott i snabb följd för att inte överhetta pipan.^[17] Varje vapen kommer med två snabbytespipor.

Vid montering i lavett (både marklavett och ringlavett på fordon) finns en rekyldämpare, simpelt betecknad Rekyldämpare Tksp, tillgänglig.^[17] Rekyldämparen reducerar rekylen av vapnet med ca 80%, vilket ökar träffsäkerheten markant.^[14] Vid elevationer över 15 grader behöver ksp 88 monteras utan rekyldämpare för att inte få några funktionsstörningar.^[17] Som riktmedel i lavett finns, förutom ett fast monterad öppet sikte, ett spegelreflexsikte tillgängligt. Siktet är graderat för både luftmål och markmål men saknar förstoring. Detta tillåter dock att man kan titta genom det med båda ögonen.

Förutom lavett kan ksp 88 även monteras i vapenstation, ett fjärrstyrt kulsprutetorn som styrs inifrån ett fordon via en digital skärm och kontroll. I Sverige finns 3 kända vapenstationer: Vapenstation 90 (Lemur från Bofors), Vapenstation 01 (Protector Nordic från norska Kongsberg)^[17] och Vapenstation 02 (Trackfire från Saab AB).^[22]

Det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2022-09) Motivering: Senaste källan är 8 år gammal Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Vid anskaffningen av norska Vapenstation 01 inskaffades 300 exemplar av systemet för ksp 88, många fler än vad ksp 88 räckte till. På grund av detta byttes och köptes 400 stycken 12,7 mm M2HB från Norge (200 inbytt, 200 inköpt) runt 2013.^[17] Dessa betecknas 12,7 mm kulspruta 60, kort 12,7 mm ksp 60,^[24] och ska primärt användas på Vapenstation 01.^[17]

Modern ammunition.

• Normalprojektil (NPRJ)
• Spårljusprojektil (SLPRJ)
• Spårljusbrandsprängprojektil (SLBRSPRJ)
• Pansarbrandprojektil (PBRANDPRJ)
• Brandprojektil (BRPRJ)

M2-familjen har använts i stor omfattning i ett flertal länder, främst i dess grundläggande infanterikonfiguration. En kort lista över beteckningar för M2-familjen följer:

Land	NATO-medlem	Beteckning	Beskrivning
Argentina[25]	Nej	M2HB	12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Australien[25]		M2HB-QCB[26]
Österrike[25]		üsMG M2
Bahrain[27](p77)
Belgien[25]	Ja
Benin[25]	Nej
Bolivia[25]
Brasilien[25]		Mtr .50 M2 HB "BROWNING"
Bulgarien[25]	Ja
Burkina Faso[25]	Nej
Burundi[25]
Kamerun[25]
Kanada[25]	Ja	FN M2HB-QCB, GAU-21
Tchad[25]	Nej
Chile[25]
Kina[25]
Colombia[25]
Elfenbenskusten[25]
Kroatien[25]	Ja
Demokratiska republiken Kongo[25]	Nej
Danmark[25]	Ja	M/50 TMG
		?	12,7 × 99 mm FNH M3M-kulspruta[28]
Djibouti[25]	Nej		12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Dominikanska republiken[25]
Ecuador[25]
Egypten[25]
El Salvador[25]
Etiopien[25]
Frankrike[25]	Ja
Finland[29]		Colt MG 53-2[30]	12,7 × 99 mm AN-M2 Colt
		12,7 RSKK 2005	12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Gabon[25]	Nej		12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Gambia[25]
Ghana[25]
Tyskland[31]	Ja	M3M, MG50
Grekland[25]
Guatemala[25]	Nej
Honduras[25]
Indien[25]
Indonesien[25]
Iran[25]
Irland[25]		.5 tung kulspruta (tksp)[32]
Israel[25]
Italien[25]	Ja
Jamaica[25]	Nej
Japan[25]		12,7 mm tung kulspruta M2
Jordanien[25]
Sydkorea[25]		K6	12,7 × 99 mm Browning M2HB med ytterligare modifieringar; licensierad av Daewoo Precision Industries
Kuwait[25]			12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Libanon[25]
Liberia[25]
Litauen[33]	Ja
Luxemburg[25]		Mitrailleuse .50 M2 HB[34]
Madagaskar[25]	Nej
Malaysia[25]
Mauretanien[25]
Mexiko[25]
Marocko[25]
Myanmar[25]
Nederländerna[25]	Ja
Nya Zeeland[25]	Nej
Nicaragua[25]
Niger[25]
Nigeria[25]
Norge[25]	Ja	12,7 mitraljøse
Oman[25]	Nej
Pakistan[25]
Panama[25]
Paraguay[25]
Peru[25]
Filippinerna[25]
Portugal[25]	Ja
Qatar[25]	Nej
Rumänien[25]	Ja
Rwanda[25]	Nej
Saudiarabien[25]
Senegal[25]
Serbien[25]
Singapore[25]
Somalia[25]
Sydafrika[25]
Spanien[25]	Ja
Sverige[35]	Ja	13,2 mm automatkanon m/39 (m/39A) (13,2 mm akan m/45) 12,7 mm automatkanon m/39 (m/39A) (12,7 mm akan m/45)	13,2 × 99 mm FN Browning (m/39: FN Herstal, m/39A LM Ericsson)[8]Belgisk raffinerad flygplansversion i kaliber 13,2 mm.[11] 12,7 × 99 mm FN Browning (m/39: FN Herstal, m/39A LM Ericsson)[8] 13,2 mm akan m/39 ombyggd till kaliber 12,7 mm.[11]
		12,7 mm automatkanon m/45 (12,7 mm akan m/45)	12,7 × 99 mm AN-M2 Colt[8] Inte att förväxlas med 20 mm automatkanon m/45
		12,7 mm kulspruta 88 (12,7 mm ksp 88)	12,7 × 99 mm Browning FN M2 HB QCB[36] Tidigare nämnd Tung kulspruta 12,7 mm (Tksp 12,7)[37]
		12,7 mm kulspruta 60[24] (12,7 mm ksp 60)	12,7 × 99 mm Browning M2HB[38]
Schweiz[25]	Nej		12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Thailand[25]	Nej
Togo[25]	Nej
Tonga[25]	Nej
Tunisien[25]	Nej
Turkiet[25]	Ja
Förenade Arabemiraten[25]	Nej
Storbritannien[25]	Ja	L2A1
		L6, L6A1	12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta för L7 105 mm-stridsvagnskanonen på stridsvagn Centurion
		L11, L11A1	12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta
		L21A1	12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta för L11 120 mm stridsvagnskanonen på stridsvagn Chieftain
		L111A1[39]	12,7 × 99 mm M2QCB-kulspruta
		M3M[40]	12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); Uppgraderad M2 för användning vid Commando Helicopter Force och andra enheter som dörrkulspruta på helikoptrar.
USA[25]		Browning Caliber .50 M2, M2HB, XM218/GAU-16, GAU-21	Browning Caliber .50 M2 Heavy Barrel-kulspruta
Uruguay[25]	Nej		12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Venezuela[25]
Zimbabwe[25]

• General Dynamics^{[källa behövs]}
• Fabrique Nationale^[3]
• U.S. Ordnance^{[källa behövs]}
• Manroy Engineering^{[källa behövs]}

• Sabre Defence Industries^{[källa behövs]}
• Colt's Patent Fire Arms Company^{[källa behövs]}
• High Standard Company^{[källa behövs]}
• Savage Arms Corporation^{[källa behövs]}
• Buffalo Arms Corporation^{[källa behövs]}
• General Motors Corporation (Frigidaire, AC Spark Plug, Saginaw Steering och Brown-Lipe-Chappin Divisions)^{[källa behövs]}
• Kelsey Hayes Wheel Company^{[källa behövs]}
• Springfield Armory^{[källa behövs]}
• Wayne Pump Company^{[källa behövs]}
• ERMCO^{[källa behövs]}
• Ramo Manufacturing^{[källa behövs]}

• Wikimedia Commons har media som rör M2 Browning.
  Bilder & media
• Tksp på Soldf.com

v • r Vapen som används inom svenska Försvarsmakten Eldhandvapen Automatkarbin 5 (Ak 5) · Automatkarbin 4 (Ak 4 ) · Granattillsats 40 mm Ak (M203) · Pistol 88 (Pstl 88) · Prickskyttegevär 90 (Psg 90) · Automatgevär 90 (Ag 90) Understödsvapen Granatgevär m/48 (Grg) · Granatspruta 40 mm (Grsp) · Kulspruta 58 (Ksp 58) · Kulspruta 90 (Ksp 90) · Multi Grenade Launcher (MGL) · Granatgevär m/86 (Grg m/86) · Pansarskott m/86 (P-skott) · Kulspruta 88 (Ksp 88) Handgranater Chockhandgranat m/96 (Chgr 96) · Spränghandgranat m/56 (Shgr 56) · Spränghandgranat m/90 (Sgr 90) · Spränghandgranat m/2000 (Shgr 2000) · Spränghandgranat 07 (Shgr 07) Minor Fordonsmina 13 (Frdm 13) · Fordonsmina 14 (Frdm 14) • Försvarsladdning 21 · Larmmina 2 · Stridsvagnsmina 5 (Strvm 5) · Stridsvagnsmina 6 (Strvm 6) · Stridsvagnsmina m/41-47 (Strvm m/41-47) · Stridsvagnsmina m/52B (Strvm m/52B) Artilleri och Granatkastare Fälthaubits 77 (FH77) · Artillerisystem 08 (ARCHER) • Granatkastare m/84 (GRK) · Granatkastare m/41 (GRK) Robotsystem Robot 17 (Rb 17) · Robot 55 TOW (Rb 55) · Robot 56 Bill (Rb 56 Bill) · Robot 57 (Rb 57) · Robotsystem 15 (RBS 15) · Robotsystem 23 BAMSE (RBS 23) · Robotsystem 70 (RBS 70) · Robotsystem 90 (RBS 90) · Robotsystem 97 (RBS 97) · Robot 98 (Rb 98) · Jaktrobot 99 (Rb 99) · Robot 101 (Rb 101) Tidigare använd materiel i svenska försvaret