Borgvik
| Borgvik | |
| småort | |
 Borgvik då järnbruket ännu var i drift
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Värmland |
| Län | Värmlands län |
| Kommun | Grums kommun |
| Distrikt | Borgviks distrikt |
| Koordinater | 59°21′3″N 12°57′16″Ö / 59.35083°N 12.95444°Ö |
| Area | 54 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 75 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,39 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | T5620 (–1975)[2] |
| Småortskod | S5633[3] |
| Beb.områdeskod | 1764TB101 (1960–1980)[4] 1764SB105 (1990–)[4] |
  Ortens läge i Värmlands län
| |
| Wikimedia Commons: Borgvik | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Borgvik är en småort i Grums kommun och kyrkbyn i Borgviks socken, belägen cirka 35 km väster om Karlstad.
I orten ligger Borgviks kyrka.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Borgvik är en av Värmlands bäst bevarade bruksmiljöer. Borgviks bruk grundades 1627. I samband med att Eiffeltornet skulle byggas till världsutställningen 1889, stod bruket för tillverkning av nitar i järn.[5][6] Bruket lades ned 1925, efter att Billerudkoncernen genom bulvan ("Skogs AB Gran") hade köpt järnbruket. På 1930-talet lät Billerud spränga valsverket med dess maskinpark för att sälja det som skrot. Vid den tiden bodde ännu omkring 700 personer i Borgvik, och där fanns bland annat ett sågverk och en snickerifabrik. Där fanns ett blomstrande föreningsliv med den socialdemokratiska ungdomsklubben och Borgviks Idrottsförening som främsta exponenter, där bandylaget under några år spelade i division II. De bästa spelarna värvades dock regelmässigt till Slottsbron, som på den tiden tillhörde eliten inom svensk bandy.
Efter att Tyskland den 9 april 1940 hade ockuperat Norge, förlades anläggningar i den tredje svenska försvarslinjen till Borgvik, som fick ett uppsving av militärens närvaro. Efter andra världskriget steg arbetslösheten och utflyttningen, och Borgvik förlorade sin forna karaktär som brukssamhälle. Den militära närvaron gör sig fortfarande påmind genom ett stort antal skyttevärn och andra militära installationer i området.
Hembygdsföreningens bruksmuseum har två fasta utställningar: den ena om järnbruket i Borgvik och den andra om natur och skog. Bland annat finns den smälthammare bevarad, som vid Göteborgsutställningen 1923 fick representera den svenska industrialismens barndom.
Borgviks järnväg
[redigera | redigera wikitext]För att slippa de primitiva landsvägstransporterna anlades en järnväg med en längd av 1,5 kilometer mellan Värmelns utlopp i Borgviksälven och brukets kaj vid Borgvikssjön, som är en vik av Vänern. Den som öppnades för trafik omkring 1852 och hade spårvidden 885 mm. Endast gods transporterades i hästdragna vagnar.[7]
Befolkningsutveckling
[redigera | redigera wikitext]| Befolkningsutvecklingen i Borgvik 1960–2015[8] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 385 | |||
| 1965 | 243 | |||
| 1970 | 234 | |||
| 1975 | 200 | |||
| 1990 | 196 | 71# | ||
| 1995 | 187 | 90# | ||
| 2000 | 175 | 87# | ||
| 2005 | 176 | 87# | ||
| 2010 | 189 | 88# | ||
| 2015 | 79 | 62# | ||
Anm.: Upphörde som tätort 1980. 2015 utbröts småorten Sjöhaget
# Som småort. | ||||
Kända personer från Borgvik
[redigera | redigera wikitext]Författaren Göran Tunström föddes i Borgvik, där hans far Hugo var komminister under 1930-talet. Dennes företrädare i ämbetet hade titeln kapellpredikant och hette Elis Malmeström, sedermera biskop i Växjö och framstående Linné-forskare. En annan känd borgviksbo var professorn Sven Kullander, vars far Carl Fredrik var lantbrevbärare.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 7 november 2013.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Bruket döljer en svindlande historia”. NWT. 30 januari 2010. https://www.nwt.se/2010/01/30/bruket-doljer-en-svindlande-historia/. Läst 20 maj 2022.
- ^ Maria Röhr (10 maj 2022). ”Borgvik”. Grums kommun. https://www.grums.se/botrafikmiljo/boochbygga/boigrumskommun/borgvik.4762.html. Läst 20 maj 2022.
- ^ Bodstedt, Ivan August (1945). Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor : under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 34-35. Libris 1285504
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Borgvik - En gammal bruksbygd av Åke Kjelleberg 1981. ISBN 91-7400-127-2
- Borgvik av Domar Skafte 1983. ISBN 91-7260-908-7
- Grums kommun - en kulturbygd. ISBN 91-630-0402-X Utgiven av Kulturnämnden i Grums 1991.
- Borgviks järnbruk av Sven-Hugo Borg. ISBN 91-630-6970-9 Utgiven av Borgviks hembygdsförening 1998.
- Värmarnas land av Sven Kullander 2005. ISBN 91-631-7053-1
- Teknikens tempel av Anders Houltz 2003 (om Göteborgs-utställningen 1923), sid. 181-201. ISBN 91-7844-625-2
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Carlson, Fr (1904). Borgvik förr och nu : vermländsk kulturteckning. Göteborg. Libris 2482700. https://runeberg.org/cfborgvik/
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Borgvik.
| ||||||||||||||||
