Barbro Stigsdotter

Barbro Stigsdotter, född omkring 1472, död omkring 1528,^[1] var en svensk adelsdam som figurerar i berättelser om Gustav Vasa. Hon var dotter till Stig Hansson Diekn och Karin Olofsdotter, gift med Arent Persson (Örnflycht) till Granhammar och Ornäs. Hon bodde i Ornäs i nuvarande Borlänge kommun.

Peder Svart skriver i sin krönika från omkring 1560, att hon var: "en from och gudfruchtig och dygdesam quinna", som utrustade Gustav Vasa med häst, släde och dräng. I versioner som tillkommit långt senare, utbroderas berättelsen av andra författare. Gustav ska ha blivit inlåst av Arendt, men hustrun hittade nyckeln i makens avlagda rock, öppnade dörren och hjälpte Gustav att fira sig ner genom hemlighuset till loftets baksida.

Det finns en polsk skrift från 1570, som återger en tradition som existerade i hertig Johans omgivning. Enligt traditionen skulle det varit Stig Hansson, Barbros far, som försökt förråda Gustav Vasa, vilken räddades av husets dotter (Barbro). Förloppet och Barbros roll i det som skedde var alltså i huvudsak detsamma, medan rollen som Gustavs svekfulle värd var Stig Hansson, inte Arent Persson. Åtskilliga skäl talar för att den polska källan är mer trovärdig än Peder Svarts krönika i detta fall.^[2]

I det första nationella porträttgalleriet på Gripsholms slott under 1820-talet ingick hennes porträtt bland tavlorna av sex berömda svenska kvinnor ur historien. De övriga var heliga Birgitta, Hedvig Charlotta Nordenflycht, Sophia Rosenhane, Vendela Skytte och Sophia Elisabet Brenner.^[3]

Under andra delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal, under nationalromantiken, lyftes myten om Barbro Stigsdotter åter fram i ljuset. År 1907 restes ett monument till hennes ära som står vid Lodstöparbo, invid Ljustern nära Säter. Texten lyder: Åt Minnet Af Barbro Stigsdotter/Den Behjärtade och fosterländska kvinna/Helgas denna sten/Af Tacksamma Dalabor.

• Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna