Hoppa till innehållet

Arthur Greiser

Från Wikipedia
Arthur Greiser

SS-Oberführer Arthur Greiser år 1934.

Senatspresident för Fria staden Danzig
Tid i befattningen
23 november 1934–23 augusti 1939
Företrädare Hermann Rauschning
Efterträdare Albert Forster

Tid i befattningen
21 oktober 1939–28 januari 1945

Född Arthur Karl Greiser
22 januari 1897
Schroda, Posen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 21 juli 1946 (49 år)
Poznań, Polen
Nationalitet Nazityskland Nazityskland
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Yrke Handelsman
Residens Posen
Maka 1) Ruth Tripler (född 1899; giftermål 1919, skilsmässa 1934)
2) Maria Theodora Koerfer (född 1908; giftermål 1935)
Barn 1) en son, två döttrar
2) en son (född 1939)
Militärtjänst
Tjänstetid 1914–1918
Slag/Krig Första världskriget
Utmärkelser Järnkorset av första klassen
NSDAP:s partitecken i guld
Danzigkorset av första klassen

Arthur Greiser, född 22 januari 1897 i Schroda, Provinsen Posen, Preussen, död 21 juli 1946 i Poznań, Polen, var en tysk nazistisk politiker och Obergruppenführer i Schutzstaffel (SS) och Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps (NSKK). Greiser var senatspresident i Fria staden Danzig från 1934 till 1939, då han efter Tysklands invasion av Polen utnämndes till Gauleiter och riksståthållare i det nyinrättade Reichsgau Wartheland.

Greiser var en av de huvudansvariga för Förintelsen i Polen. Han bedrev i Wartheland en skoningslös förtyskningspolitik genom fördrivning och förintelse av judar och etniska polacker. Efter andra världskriget dömdes Greiser till döden av en polsk domstol och avrättades.

Arthur Greiser var son till fogden Gustav Greiser (1861–1935) och Ida Siegmund (1870–1951). Han hade tre äldre syskon: Wilhelm (1889–1951), Käthe (1890–1966) och Otto (1891–1945).[1] Familjen Greiser flyttade år 1900 från Schroda till Hohensalza, där Greiser gick i skolan. Han studerade vid Königlich-Humanistische Gymnasium, men avlade inte studentexamen, då han som 17-åring tog värvning i Kaiserliche Marine.[2] År 1914 utbröt första världskriget och Greiser kommenderades till västfronten och stred vid Ostende i Belgien. Senare under kriget, år 1917, tjänstgjorde han som marinflygare. Han dekorerades med Järnkorset av första och andra klassen.[3]

I och med fredsavtalet i Versailles 1919 tvingades Tyskland att avträda lejonparten av provinsen Posen till den nybildade Polska republiken. Greiser lämnade Posen för Fria staden Danzig, som stod under Nationernas förbunds beskydd. De territoriella förändringarna efter första världskriget och Versaillesfördragets stränga villkor för Tysklands vidkommande ledde till att Greiser med tiden utvecklade en stark fientlighet gentemot Polen och polackerna. Han erfor hur den tyska minoriteten behandlades av de polska myndigheterna: tyska minoritetsledare trakasserades, tyskar missgynnades ekonomiskt och tyska skolor stängdes. Under mellankrigstiden valde hundratusentals tyskar att lämna Posen.[4]

De första massgasningarna

[redigera | redigera wikitext]

På Greisers initiativ uppfördes förintelselägret i Chełmno och han var ansvarig för de första massgasningarna som förövades där i början av december 1941.[5] Offren bestod av omkring 2 300 judar från Ko��o, som transporterades i gasvagnar till redan färdigställda massgravar i ett skogsparti nära Chełmno.[6]

I sin egenskap av Gauleiter förde Greiser en hård regim och propagerade för de polska judarnas totala förintelse. Efter andra världskriget ställdes han inför rätta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han dömdes till döden och avrättades genom hängning utanför sitt forna residens i Poznań i juli 1946.[7]

Befordringar inom SS

[redigera | redigera wikitext]

Arthur Greisers befordringshistorik[a]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ I befordringsgången hoppade Greiser över tjänstegraderna Obersturmführer, Sturmbannführer och Obersturmbannführer.
  1. ^ Epstein 2010, s. 15f.
  2. ^ Epstein 2010, s. 20.
  3. ^ Epstein 2010, s. 23ff.
  4. ^ Epstein 2010, s. 39.
  5. ^ Epstein 2010, s. 8.
  6. ^ Gilbert 2002, s. 83.
  7. ^ Klee 2007, s. 199.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]