Hoppa till innehållet

Användare:Boberger/Arbetsbänk 366

Från Wikipedia

Svalbards fauna

Isbjörn, som försöker ta sig in i hytta på Barentsöya

I Svalbard finns en av sammanlagt 19 populationer av isbjörn i Arktis. Det finns uppemot ett tusental isbjörnar i den,[1]

Populationen är utsatt för press, eftersom habitat för isbjörnar har försämrats under senare år. Isbjörnarna är beroende av att kunna leva på havsis för att jaga säl på hösten och bygga upp fettreserver för vintern. En stadigt senare isläggning förkortar jaktsäsongen, vilket är särskilt problematiskt för betäckta isbjörnshonor. Dessa föder och föder upp en eller två ungar i grottor under vintern, och producerar mindre mjölk med mindre fett i kroppen. Grottorna ligger också ofta på öar, såsom Hopen, och utan isläggning måste honorna simma dit, vilket kräver fem gånger så mycket energi som att gå över isen.[2]

Svalbardsren

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Svalbardsren

svalbardsren är en underart av vildren, vilken enbart finns i Svalbard. Svalbardsrenen är endemisk på öarna i Svalbard, där den funnits i åtminstone 5 000 år, och är väl anpassad till det hårda klimatet.

Den lever i små familjegrupper snarare än i större flockar. Beståndet uppgick år 2000 till omkring 11 000 djur. Svalbardsrenen var fredad mellan 1925 och 1997. Från 1983 har det varit möjligt för permanentboende i Svalbard att skjuta svalbardsren i vetenskapligt syfte i några få områden.[3] Flest svalbardsrenar finns på Nordenskiöldslandet mitt på Spetsbergen. Den finns också bland annat på Edgeøya, Barentsøya och delar av Nordaustlandet.

Fjällrev, också kallad polarräv, er en nær slektning av rødreven og finnes over hele den arktiske tundraen. Den har mindre kroppsstørrelse enn rødreven, men er bedre tilpasset et arktisk liv i kulde. Fjellreven har en sirkumpolar utbredelse i alle arktiske tundrahabitater og på Svalbard forekommer fjellreven spredt over nesten hele øygruppen. Fjellrev er både predator og åtseleter.

Pelsskiftet starter i mai, og i juli er den kledt i en tynn sommerpels. I september begynner vinterpelsen å vokse ut, og i november–desember er pelsen igjen på sitt tykkeste.

Fjellreven finnes i to fargevarianter, hvit og blå. Hvitreven er ensfarget hvit om vinteren med unntak av noen mørke hår på haletuppen, mens sommerpelsen er gråbrun på rygg/lår og gulhvit på buk/sider. Blåreven er ensfarget hele året. Om vinteren varierer den fra mørkebrun til lys blågrå (pelsen blekes ofte av solen), og sommerpelsen er sjokoladebrun. Begge fargevariantene finnes på Svalbard og andelen hvitrev kan variere fra 84–97 %. Hvitreven utgjør 97–99 % i hele det cirkumpolare utbredelsesområde.

På Svalbard forekommer fjellreven spredt over nesten hele øygruppen, fra de høyeste fjellpartiene og breene ned til kysten og drivisen. På Bjørnøya og Jan Mayen har arten vært nesten fraværende i lengre tid, men de har nylig kommet tilbake til Bjørnøya via havisen og reproduserer nå årlig her.

Om Fjellräv på Norsk Polarinstitutts webbplats