Ammoniumjärn(II)sulfat

	Mohrs salt
Systematiskt namn	Ammoniumjärn(II)sulfat
Kemisk formel	(NH4)2Fe(SO4)2
Molmassa	284,07 g/mol
Utseende	Blågröna kristaller
CAS-nummer	10045-89-3
SMILES	[Fe+2].[O-]S(=O)(=O)[O-].[O-]S(=O)(=O)[O-].[NH4+].[NH4+]
Egenskaper
Densitet	1,86 g/cm³
Löslighet (vatten)	269
Smältpunkt	100 - 110 °C
Faror
Huvudfara	Irriterande
NFPA 704	0 2 0
LD50	3 250 mg/kg
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ammoniumjärnsulfat eller Mohrs salt, är ett dubbelsalt av järnsulfat och ammoniumsulfat med formeln (NH₄)₂Fe(SO₄)₂(H₂O)₆. Det är ett vanligt laboratoriereagens eftersom det lätt kristalliseras och kristaller motstår oxidation med luft. Liksom de andra järnsulfatsalterna löses järnammoniumsulfat upp i vatten för att ge aquo-komplexet [Fe (H₂O)₆] 2+, som har oktaedrisk molekylär geometri.^[1] Dess mineralform är mohrit.

Mohrs salt är uppkallat efter den tyska kemisten Karl Friedrich Mohr, som gjorde många viktiga framsteg med titreringsmetoden på 1800-talet.

Egenskaper

Ammoniumjonerna kan frigöra protoner vilket gör lösningen aningen sur, vilket i sin tur motverkar Fe²⁺ att oxideras till Fe³⁺.

{\rm {4\ Fe^{2+}+O_{2}+4\ H_{2}O\leftrightharpoons 2\ Fe_{2}O_{3}+8\ H^{+}}}

Struktur av järnammoniumsulfat med vätebindningsnätverk markerat (N är violett, O är rött;, S är orange, Fe = stor röd).

Förening ingår i en grupp dubbelsulfater som kallas Schönites eller Tuttons salter. Tuttons salter bildar monokliniska kristaller och har formel M₂N(SO₄)₂.6H₂O (M = olika monokationer). När det gäller bindningen består kristaller av oktaedra [Fe(H₂O)₆]²⁺-centra, som är vätebundna till sulfat och ammonium.^[2]

Användning

I analytisk kemi är detta salt den föredragna källan till järnjoner eftersom det fasta ämnet har en lång hållbarhet och är resistent mot oxidation. Denna stabilitet sträcker sig något till lösningar som återspeglar effekten av pH på järn/ järnhands redoxparet. Denna oxidation sker lättare vid högt pH. Ammoniumjonerna gör lösningar av Mohrs salt något sura, vilket saktar ner denna oxidationsprocess.^[1]^[3] Svavelsyra tillsätts vanligtvis till lösningar för att minska oxidationen till järn.

Den används även i Frickes dosimeter för att mäta höga doser gammastrålning.^[4]

Framställning

Mohrs salt framställs genom att lösa upp en ekvimolär blandning av hydratiserat järnsulfat och ammoniumsulfat i vatten innehållande lite svavelsyra och sedan utsätta den resulterande lösningen för kristallisering. Järnammoniumsulfat bildar ljusgröna kristaller. Detta salt joniseras vid upphettning för att frige alla katjoner och anjoner som finns i det.

Föroreningar

Vanliga föroreningar är magnesium, nickel, mangan, bly och zink, varav vissa bildar isomorfa salter.^[5]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ammonium iron(II) sulfate, 7 mars 2022.

Noter

^ [a b] Greenwood, Norman N.; Earnshaw, Alan (1997). Chemistry of the Elements (2nd ed.). Butterworth-Heinemann. ISBN 978-0-08-037941-8.
^ Ephraim, Fritz (1926). Inorganic Chemistry. tr P. C. L. Thorne. London: Gurney and Jackson. sid. 484–485
^ ”Ammonium Ferrous Sulphate 100 g (Mohr's Salt)”. 2012. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170831170556/http://oxfordchemserve.com/ammonium-ferrous-sulphate-100-g-mohrs-salt. Läst 13 juni 2013.
^ Hickman, C.; Lorrain, S.; Barthe, J.R.; Portal, G. (1986). ”Use of Mohr's Salt for High Level Gamma Dosimetry (Up to 10⁸ Gy)”. Radiation Protection Dosimetry (Oxford Journals) 17 (1–4): sid. 255–257. doi:10.1093/oxfordjournals.rpd.a079818.
^ Vogel, Arthur I. (1961). A Text-book of Quantitative Inorganic Analysis Including Elementary Instrumental Analysis (3). Longmans. sid. 281–282

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ammoniumjärn(II)sulfat.

[Greenwd-1] [a b] Greenwood, Norman N.; Earnshaw, Alan (1997). Chemistry of the Elements (2nd ed.). Butterworth-Heinemann. ISBN 978-0-08-037941-8.

[Ephraim-2] Ephraim, Fritz (1926). Inorganic Chemistry. tr P. C. L. Thorne. London: Gurney and Jackson. sid. 484–485

[3] ”Ammonium Ferrous Sulphate 100 g (Mohr's Salt)”. 2012. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170831170556/http://oxfordchemserve.com/ammonium-ferrous-sulphate-100-g-mohrs-salt. Läst 13 juni 2013.

[Hickman-4] Hickman, C.; Lorrain, S.; Barthe, J.R.; Portal, G. (1986). ”Use of Mohr's Salt for High Level Gamma Dosimetry (Up to 10⁸ Gy)”. Radiation Protection Dosimetry (Oxford Journals) 17 (1–4): sid. 255–257. doi:10.1093/oxfordjournals.rpd.a079818.

[vog-5] Vogel, Arthur I. (1961). A Text-book of Quantitative Inorganic Analysis Including Elementary Instrumental Analysis (3). Longmans. sid. 281–282

[1]