2348 Michkovitch
Utseende
2348 Michkovitch | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Milorad B. Protić |
Upptäcktsplats | Belgrads observatorium |
Upptäcktsdatum | 10 januari 1939 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2348) Michkovitch |
Alternativnamn | 1939 AA, 1958 GR, 1965 DA, 1975 XA5, 1978 QH1[1] |
Uppkallad efter | Vojislav Mišković[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,809 AU |
Perihelium | 1,983 AU |
Halv storaxel | 2,396 AU |
Excentricitet | 0,1724513 |
Siderisk omloppstid | 3,71 år |
Medelomloppshastighet | 19,24 km/s |
Medelanomali | 125,5° |
Inklination | 4,671° |
Longitud för uppstigande nod | 186,3° |
Periheliumargument | 295,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 4,5 km |
Synodisk rotationsperiod | 28 h |
Albedo | 0,917 |
Absolut magnitud (H) | 12,86[3] |
2348 Michkovitch eller 1939 AA[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 10 januari 1939 av den serbiske astronomen Milorad B. Protić vid Belgrads observatorium. Den har fått sitt namn efter den serbiske astronomen Vojislav Mišković.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2348 Michkovitch” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2348+Michkovitch. Läst 13 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2348) Michkovitch. Springer Berlin Heidelberg. sid. 183. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2349. Läst 13 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|